Pod:
Nu som nyopererad bloggare som mest ska ta det lugnt har jag en massa tid att bland annat lyssna på poddar mm och i skrivande stund lyssnar jag på första avsnittet av Hugo och Paulas podd.
Med tanke på podden jag ska skriva om här efter så är deras team ”jämställdhet i en parrelation” intressant.
Hugo tycker att de både är jämställda och är supernöjd medan Paula inte alls håller med.
Paula ser sig själv som den ständiga projektledaren som tar mer ansvar för allt medan Hugo tycker att hon säkert vill det och att hon aldrig skulle släppa på det ansvaret.
Hugo menar att Paula ändå alltid dubbelkollar saker han gör ändå pga hon inte litar på att han kan fixa det han ombetts att göra så då kan hon ju lika gärna göra det.
Hugo tycker också att Paula nog är mer intresserad av deras barns första år i livet än vad han är och att det nog är ett manligt drag. Jag skulle snarare säga att det är de klassiska könsrollerna rakt av.
Men Paula sätter fan Hugo lite på plats.
Hon känns som den ”lugna, vuxna” i relationen – också helt enligt könsnormerna.
Typiskt kvinnligt.
Det borde hon sluta med.
Men en sak som verkligen slår mig är hur mycket jag gillar Paula.
Om det är hennes röst eller något annat är svårt att säga men hon låter så himla härlig.
Henne skulle jag gärna dricka vin med. Inte träna. Dricka vin.
En annan podd som jag faktiskt lyssnat på varenda avsnitt är Penntricket – där jag lärt mig allting jag precis skrev om könsnormer och könsroller i relationer.
Jag lär mig SÅ himla mycket om feminism som jag inte ens visste att jag saknade kunskap om.
Jag har lyssnat på varenda avsnitt och längtar efter nästa redan!
Idag fick jag lära mig om manshat.
Både intressant men framförallt på ett nyanserat sätt – eller ja, Cissi är nyanserad. Lady Dahmer är…tja, Lady Dahmer och hatar män. Rakt av.
Cissi är mer av en ”faddergala-feminist” som inte vill trampa någon på tårna men med tanke på poddens ämne så är det nog fler än ett par tår som känner sig klivna på. Så det är väl bara att kliva på liksom..
Exakt så där är 90% av alla heterorelationer jag känner till, som Hugos och Paulas alltså. Ta mina föräldrars till exempel. Pappa är helt övertygad om att mamma ”älskar att planera” och att anledningen till att det alltid är hon som gör det helt går att lokalisera i deras respektive personligheter. Mamma älskar inte alls att planera men har svårt att släppa kontrollen, och när hon väl gör det och låter pappa ordna något (vilket alltid är på hennes initiativ, aldrig hans) blir saker i regel fel eftersom han är ovan vid att ta ansvar. Mamma fastnar alltså i en situation där hon antingen måste uppfostra pappa till att göra saker rätt eller göra dem själv, varpå hon väljer det senare, minst ansträngande initiativet och får dra hela lasset på egen hand. Tyvärr ser jag samma mönster i min egen relation…
Exakt samma här! Jag gillar i och för sig att planera och är ett kontrollfreak, men det hade varit så skönt att lite då och då slippa tänka på och fixa allt som ska fixas, och ändå veta att det blir gjort. Nu vet jag att om jag inte gör det så blir det inte gjort alls.
Verkligen! Jag är sambo sen ett halvår tillbaka och kämpar aktivt med strunta i saker jag ser som behöver fixas och att inte påminna om typ presenter till fester med personer på hans sida, just för att inte hamna i den fällan från början. Jag säger också ofta rakt ut att jag inte tänker bli projektledaren här. Det går emot mina instinkter ibland, men är samtidigt så jäkla skönt.
Det låter som att du aktivt anstränger dig för att undertrycka din styrka och göra ett dåligt jobb i någon pervers förvridning av jämställdhet. Det är ju helt vansinnigt. Jag tycker du ska göra det som är din styrka och låta sambon göra det som är hans. Det är riltig jämställdhet. I vår relation är det jag som ”ser” om handfatet behöver städas eller om den lilla foliepluppen från tandkrämstuben ramlat ner och behöver tas upp, eller om vi behöver skicka tackkort till värdparet. Så då gör jag de sakerna. Sambon ”ser” att poolvattnet behöver bytas, spolarvätskan fyllas på och grillen rengöras. Så då gör han det. Att skita i tackkort, tjata om foliepluppen eller tvinga mig att skura grillen ”bara för att” skulle vara helt sjukt i huvudet och dåligt för vårt liv överlag.
//en med sunda förnuftet i behåll a.k.a hjärntvättad av patriarkatet
Och du har aldrig funderat på varför du gör de traditionellt kvinnliga delarna i er relation? Och han de traditionellt manliga?
Nej, vi gör båda det vi är bäst på och som får huset att gå runt på effektivast möjliga sätt. Om det är patriarkalt eller inte enligt senaste masspsykosen struntar vi högaktningfullt i.
Håller med anonym! Det gör mig inget att jag får stå för planering och handling och lagning av maten (tycker om att laga mat), eller fixa med något occasional tackkort (tycker det är kul och pyssligt) eller ta huvudansvaret för barnet, för jag slipper röra ett finger för att byta däck två gånger om året (på fem bilar, då männen i familjen gör bägge våra och svärfamiljens), eller lista ut varför varmvattenberedaren slutar funka, eller planera och bygga uppfart och pool och altan och allt som går med att äga ett hus. Blir matt av bara tanken att stå och snickra på en mur i sommar, men det ska min man göra. Jag kommer klä på barnet och laga lunch till oss alla och är helt nöjd med den uppdelningen 👍
Jag tjatar inte på honom om något, påminner på sin höjd om att något behöver göras om jag tagit större ansvar i hemmet den senaste tiden, men det gör jag nästan aldrig. Det funkar jättebra, för så har vi haft det från början, och vi har hamnat i ett mönster där vi båda tar lika ungefär stort ansvar. Jag tycker att det är extremt skönt, och det ger mig mer utrymme till att göra och tänka på sånt jag vill fokusera på.
Känner mig alltid extra lyckligt lottad när jag läser sånna här kommentarsfält. Min man tar oftast ansvar för tvätt, disk, dammning och dammsugning. Juste, allt tekniskt fixar han, och ekonomin. Pga intresse och kontrollbehov, jag försökte vara med i början men nu gör han bara en budget jag får godkänna :p
Jag kör undanplockning, piff och ser till att allt som behöver tvättas är i tvättkorgen när det är tvättid. Handdukar och lakan brukar lätt glömmas annars 😉
Mat och toalettstädning delar vi på.
För någon vecka sedan erbjöd han att ta på sig ännu mer hemma. För att han ser att jag fått mindre ork till träning för det varit mycket i skolan. Så han tar hellre ännu större ansvar så jag kan lägga min energi på skola och träningen.
Jag har verkligen världens bästa man❤
Jag uppfattar Paula som en tjej som vill ha allt. Så som hon har tänkt sig det. Hon blir mycket lätt sur och har ett stort kontrollbehov. Tycker hon verkar ganska jobbig.
”Typiskt kvinnligt.
Det borde hon sluta med.”
För det är ju så himla lätt att sluta med ett beteende som har sin grund i ett större strukturellt förtryck.
Håller med. Och varför ska HON sluta med det? Kvinnligt är inte lika med dåligt! Tycker Hugo kan växa upp istället.
+1! Cam skriver att Paula är skön och sätter Hugo på plats, att Paula tar med ansvar etc och ändå är det Paula som ska sluta? Väldigt konstigt formulerat av Cam. Och det alltid såhär det skrivs om Paula, man lägger alltid all skuld på henne men det är nog inte alltid så jävla lätt att leva med Hugo!
LD hatar män men blir gärna försörjd av en… man.
Åh vilket nytt argument! Kom du på det idag? För det första finns det alltid undantag som bekräftar regeln. För det andra har hon valt att jobba med det hon gör, och därmed dra in mindre pengar men få vara hemma mer med barnen. För det tredje.. väx upp. Lär dig se saker ur olika perspektiv. Och sluta lägga dig i andras liv och privata beslut.
Hej LD 😄
Men alltså jävla tönt? Varför tror du att jag nånsin skulle skriva nåt under annat namn än mitt eget? Vad baserar du ens den föreställningen på? Har jag gjort nåt som gett dig intrycket av att jag inte står för det jag skriver?
Vadå undantag? Tror du LD har nån slags unik relation med sin man? Männen drar in pengar och kvinnorna sköter hemmet. Det är så det ser ut och du älskar männen för det.
Ingen av dessa manshaterskor jobbar utan lever på sina män. Intressant nog består manshatarsfären till största delen av kvinnor som inte ”orkar” arbeta. De kvinnor som jobbar bryr sig sällan om manshaterskornas tramsande
Vart är gillaknappen när man behöver den?!
Just det.. för att blogga, vara aktivist, spela in poddar, ta hand om hem och barn är ju inte att jobba. Påminn mig igen om vilken kategori det faller under?
Det faller inte under lönearbete som bidrar till både hushållskassa och välfärd. Vet inte vem kvinnan till vänster är men dahmerskan lever så. Så nej, att aktivista är inget jobb. Det är det många som förmår syssla med på sin fritid.
Men det är logiskt, egentligen. Kvinnor som jobbar vet att de är jämlikar, de behöver alltså inget manshat och annat trams. Kvinnor som åker snålskjuts på sina män och samhället måste lida av en enorm kognitiv dissonans, vilket också förklarar deras ”manshat” som de försöker rättfärdiga sin livsstil med.
Jag kommenterar blogginlägg, kan säkert delta i nån aktivist-tåg nån gång, dammsuger när jag typ orkar bry mig, har djur, gjorde precis kvällsmackor och te till mig och mannen som snart kommer hem från jobbet.
Aaa…låter helt klart som att jag jobbar här. Låter faktiskt nånting som jag skulle kunna ta ob för också när klockan börjar närma sig 21.30… *ironi*
Kan inte din man göra mackor till sig själv? Har han försäkrat sig om via samtyckesblankett MH012 att du verkligen VILL göra macka, eller antar han bara för stt du inte säger nej?! Hoppas du tar betalt för både material och tidsåtgång, annars befäster du bara det patriarkala förtrycket!!!!11ett
Amen!!
Jag har också undrat vad som skulle hända med människorna som inte ”orkar” om välfärdssamhället kollapsade. Skulle dom dö då, av sina problem som är följderna av olika diagnoser?
Hade man adhd förr i världen?
Skulle hon, den där somliga feta kvinnor -kvinnan, dö om man slängde henne ut i vildmarken? Skulle hon anstränga sig eller skulle hon dö? Hon är ju nu så bipolär att hon inte kan jobba.
Folk lever så för att de kan.
Den som inte har råd med lyxen att inte ”orka” jobba lider intressant nog sällan av sådana åkommor.
Vad pratar du om? Så alla hemlösa till exempel vill ligga ute på gatan? Där finns många tragiska levnadsöden med diverse diagnoser. Självklart finns det lata människor och dom som ser diagnoser som en identitet men det betyder inte att det finns människor som på riktigt lider av det. Bara för att paranoia finns betyder det inte att någon inte är förföljd.
Visst finns det undantag men enligt det jag läser och uppfattar så tror jag inte att manshatarsfären hör till dessa.
Haha
+1
I min ungdom hamnade jag i ett kvinnokollektiv med Göteborgs feministiska ”elit”. INGEN jobbade, det var uttalat att man inte kunde göra det för man skulle ägna hela sin tid åt ”kampen”. Jag ifrågasattes för att jag pluggade. Efter ett tag insåg jag att alla de andra hade helt andra förutsättningar än jag hade. De hade sparkonton som deras föräldrar hade sparat ihop åt dem, de kom från övre medelklassen osv så det gick ingen nöd på dem om man säger så. Samtliga var också sjukskrivna för diverse psykiska åkommor. Men orkade såklart oförtrutet kämpa mot patriarkatet. För övrigt den mest kvävande miljön jag nånsin varit i. Man blev fullkomligt kölhalad om man inte höll med om precis allt.
Antagligen skulle hon dö, hon klarar ju inte ens av att handla mat för att hon mår så dåligt utan det gör hennes man.
Det hon orkar däremot är att lägga många timmar per dag med att kommentera på sin instagram samt att skriva sexnoveller och spela in små sketcher om vad annat än om just, manshat.
Klart man hade ADHD förr, problemet nu är att vi har så snäva ramar i dagens samhälle att en diagnos som inte hade varit lika påtaglig förr syns, märks och är mycket mer hindrande för individen idag. Jag har själv ADHD och klarar/hade klarat mig bra i vildmarken, där är det minimalt med intryck, du lever mer för att överleva och behöver ingen effektiv struktur på samma sätt som i vardagen och arbetslivet. Forskare tror faktiskt att de olika diagnoserna hade en viktig funktion förr, men tyvärr så blir samma funktion inte lika fungerande i dagens samhälle. Så att vi skulle dö om samhället kollapsar är så långt ifrån sanningen du kan komma.
människor som Henrietta och den andra tror att vi är skapta för att tjäna så mycket pengar som möjligt och har ingen som helst förmåga att analysera hur samhället är uppbyggt på att suga ut människor.
De flesta människor är som tur är intresserade av att göra rätt för sig. Sen finns det en liten och högljudd minoritet som anser sig ha rätt att bli försörjda och som desdutom hatar sina försörjare. Intressant och milt underhållande subkultur.
Vad är att ”göra rätt för sig” och för vem gör man rätt?
Vet du inte vad det innebär att göra rätt för sig? (Hint: det är inte ett subjektivt eller relativt begrepp)
Jag undrade vad du menar med det eftersom du använde dig av det.
Och det är visst subjektivt
Haha..Jag tror inte det, och min livsstil bevisar raka motsatsen.
Jag tror inte heller att vi är skapta för att vara feta och ser den direkta kopplingen mellan hur samhället idag ser ut, och den fysiska och psykiska ohälsan.
Bidra till både hushållskassa och välfärd är en mycket bra definition. Varsågod.
Men om dom diagnoserna skulle fungera suveränt utanför det moderna samhället, varför då leva i det moderna samhället?
Typ börja leva på ett sätt som är optimalt för dina förutsättningar.
Jag ville inte leva i stan, jobba för att konsumera och leva lyxigt, så då beslutade jag mig ett enklare liv. Jobba mindre och ha mer tid över för det jag tycker är kul.
Och jag kan säga att det bitvis är mycket slitsamt, fysiskt, att rodda med egen skog och ved för att värma stugan med, snåla med elen osv. Varje sommar gör jag kubikvis med ved med en klyvyxa, själv. Släpar stockar med timmersax, lyfter, konkar, bär…nånting är det varje dag.
Och så läser man om missnöjeskvinnorna som klagar, är trötta, inte orkar, är feta och inte kan ändra på det heller, skyller på diagnoser, på männen osv. osv.
Jag kan bara säga såhär, testa leva det enklare livet, mitt liv, i ett år så lovar jag att många av dessa problem skulle vara som bortblåsta. Man är fan inte så orkeslös om man vet att man kommer frysa ihjäl på vintern om man inte fyllt förrådet med vet under sommaren.
De som har ett heltidsarbete att koncentrera sig på 40 timmar i veckan har inte tid och ork att sitta på instagram och hata män.
Paula, jag har alltid älskat Paula. Tycker hon verkar så vettig, jordnära och klok. En genuint fin människa! 😍
Om du bara visste… 🙂 Ja, raka motsatsen
Klok? När då? När Trump blev president och hon skriver ett inlägg om hur hon inte kan förståååå varför inte Obama blev omvald. Bland annat…
Hon kanske har dom andra egenskaperna du säger men tycker ärligt inte att hon verkar vara så ”klok”
Allmänbildning = noll
HAHAHAHH eller när hon skriver ord helt fel. Som idag. ”Min mamma brukar hålla genomdrag för mig om hur man ska sköta barnen”. Genomdrag? Vänta… Va? Que? Det värsta är när folk verkligen försöker framstå som intelligenta, men egentligen framstår (och är?) allt annat.. 🙁
Jag tycker Paula är den mest falska och skenheliga bloggaren. Hennes röst är SÅ jobbig att jag inte ens orkade höra mer än några sekunder. Dessutom har hon ett enormt kontrollbehov och talar titt som tätt nedlåtande till Hugo. Förstår inte hur han orkar med en sån typ som henne.
Tror man måste ha vetat hur Paula var förut för att förstå vad jag menar med att hon är den mest falska.
Men like på den! Tål inte henne och definitivt inte hennes röst
Dubbel-gillar den här. Så synd att man inte längre kan gilla kommentarer! Jag har nog aldrig haft så mycket emot en bloggare som jag har emot Paula.
Varför får inget någonsin ifrågasättas eller vara dåligt med LD i den här bloggen? Känns väldigt onyanserat…
Drygt att både Paula och Hugo puffade i mickarna hela tiden. Riktigt ansträngande att lyssna på jämfört med t.ex Cissi+LD eller Therese Lindgren+Zäta, som har behagliga och naturliga radioröster. Det vilade dessutom en ganska kass stämning över poddinspelningen, som att de hade något otalt med varandra men inte riktigt ville ta tag i det.
Stängde av när det påminde mig för mycket om en dålig f.d. relation. Deras förhållande är allt annat än goals om man ska utgå från det de visat upp på sociala medier, den bilden bekräftades tyvärr i podden. :/
Jag måste nog vara den enda som inte klarar av att lyssna på poddar, vet ej varför. Jag följer Hugo och Paulas bloggar, men klarar inte ens av att lyssna på deras podd.
Jag är likadan. Enda undantaget är skräckpoddar som Creepypodden och Knifepoint Horror!
Jag är likadan. Så jäkla tråkigt att höra om deras prat, som de ändå bara gör för att tjäna någon extra slant. Precis som ”Anonym” så lyssnar jag endast på Rättegångspodden, Mordpodden, Creepypodden och liknande 🙂
Snicksnack får man ju nog av på en busstur eller när man måste lyssna på radio. Poddar som handlar om något tex dokumentär, biografi går an. Enda undantaget skulle nog vara ”Spanarna i P1” som är ganska trevligt snicksnack. Men räknas det som podd när det är ett radioprogram…?
Att Hugo och Paula konsekvent vägrar märka ut samarbeten och reklam har gjort att jag slutat klicka in hos dom. Har absolut inget mot reklam på bloggar, det är så dom tjänar pengar, men jag vill veta när ett tips är ett tips och när det genererar pengar till skribenten så man kan vara lite källkritisk.
Jag tycker att just den här könsrolls-grejen är svår. Vi har samma roller i min relation, att jag är projektledare. Både hans och mina föräldrar har samma uppdelning mellan sig, så vi är förstås formade så. Han håller delvis med när jag påpekar detta, men han menar också att det finns flera olika sätt att göra saker på, att man inte alltid MÅSTE planera. När jag planerar sommarens resor och frågar honom ”hur skulle det gå om jag inte planerade?” Så säger han ”vi skulle väl ta en sista minuten”. Eller om jag frågar ”hur skulle det gå om jag inte letade på hemnet efter en större lägenhet?” Så säger han ”vi skulle väl bo kvar här lite längre”. Eller om jag frågar hur det skulle gå om jag inte påminde om födelsedagspresenten till hans mamma, då svarar han ”då skulle jag köpa något på vägen till kalaset”. Och tja, alla hans sätt att göra det på skulle stressa mig, men de stressar ju inte honom och inget är rätt eller fel. Jag vet liksom inte till hur stor del som han borde ta större ansvar respektive jag borde ta ett chill pill…
Åk på en sista minuten nån gång och se hur det blir 🙂
I mitt förhållande är det faktiskt ofta tvärtom. Min kille är projektledaren och jag slarvar alltid och orkar inte bry mig märkbart om planering. Brukar tänka att allt löser sig i sista minuten.
Karin: Hög igenkänning på den! Min man är precis likadan. Jag skulle bli så stressad av att leva så och för mig är det t.ex viktigt att man köper genomtänkta presenter om man ska på kalas medan han tycker att det är fullt acceptabelt att köpa med sig något från Willys på vägen.