Tyra:
Dessie har varit på besök hos Tyra och tvångsdöpt henne i en vattenpöl och nu ser hon också ljuset?
Så måste det vara..
Nu fattar jag…
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Karin Nordin: ”Fine dining är inte min grej” |
Läs inlägget
Krogrecension: Bord |
Läs inlägget
Krogrecension: Ett Hem |
Läs inlägget
Krogrecension: Bambi |
Läs inlägget
48 timmar Stockholm |
Läs inlägget
Krogrecension: Florentine |
Läs inlägget
Krogrecension: Bistro Renard |
Läs inlägget
Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg
Sån jävla bullshit. Det finns ingen ”plan” med något. Eller hur ska man då förklara alla barn som dör på flykt? Vad var planen för dem? Eller gäller det här med planer bara Tyra?
Plus, nej. Jag kommer ALDRIG säga ”tack vare cancern så öppnades nya dörrar”. Jag hade cancer. Det sög. Jag kan inte bli gravid pga det. Det suger. Jag mår skit pga cancern. Det suger. Det finns liksom ingenting positivt med allt det dåliga som händer. Det enda positiva är om man blir frisk och kan ta sig ur det dåliga. Men believe me, jag hade mkt hellre varit utan cancern och mått bra istället.
Jag förstår dig. Jag förstår att du är arg på allt och alla. Man frågar sig själv varför just mig!? Det är lite som när Robin i HIMYM får beskedet att hon, efter att ha avskytt tanken av att bli mamma, inte ens kan få barn, ja då slog verkligheten till.
Jag har varit i likande situationer. Jag har frågat mig själv (och Gud) VARFÖR MIG? VARFÖR JUST JAG!? det bor flera miljarder människor, varför ska jag må så dåligt hela tiden. Det finns inget svar i nutid, i framtiden kanske jag inser att min sorg en dag resulterar i glädje och lycka.
Jag menar inget ont, men att du inte får barn kanske innebär att en föräldrarlös liten flicka faktist blir adopterad. För henne är din cancer det bästa som hänt. Hon får en familj. Jag menar självklart inte att du måste adoptera utan att din olycka kan vara gynsamm för någon annan. Varför det är så har jag ingen aning om.
När jag nästan blev våldtagen som barn insåg kvinnan som var gift med förgriparen att hon inte längre kan bo i samma hus som pedofilen då deras gemensamma dottern kanske blir utsatt för sexuella trackaserier i framtiden, av sin egen far. Att jag idag lever med men och mardrömmar kan ha varit räddningen för förgriparens dotter. MEN VARFÖR SKA JGA LIDA!? Jag vet inte..
Fast nej, jag tänker inte alls så ”varför hände detta mig”. Jag vet ju varför, typ bad luck! Jag vet också att det finns massor med andra som har det mkt värre än jag men jag har ändå ont och lider mkt av min sjukdom. Men jag tycker inte synd om mig själv. Inte det minsta. Det är ju vad Tyra håller på med, har världens största pity party varje dag eftersom hon har gått igenom sååååååå mkt.
Det enda jag vet är att livet inte är rättvist. Och det är okej. Men jag kommer aldrig nånsin säga ”tack cancern” även om jag har accepterat min situation.
Lidande är en del av livet – live with it. Varför inte DU? Med det tankesättet så tycker man att det är bättre att det händer någon annan. Varför skulle det inte hända dig? Har du någon superkraft som skulle skydda dig? Det går inte att komma från lidande i världen och sitta och undra varför just JAG är rätt ego. Och du gör dig själv till ett större offer.
Jo jag vet, men man kan inte låta bli att undra.
Jag ahde ju inte önskat att någon annan får ”ta över” mina besvär.
Det mest egoistiska man kan göra är att utmåla sig själv som ett offer, samtidigt som man ifrågasätter det verkliga offrets syn på sitt liv. Dennina, det där var riktigt, riktigt lågt.
Om Gud finns så är vi hans experiment. Vi skiljer inte oss på något sätt från djuren utöver vårt medvetande och därför drabbar skit och precis som allt annat levande på jorden. Men eftersom vi är så ”smarta” också så hittar vi på nya sätt att tortera varandra och förstöra jorden, som i sin tur reagerar på det sättet det kan, försöka göra sig av med oss. Det finns inget fullständig på jorden och så länge vi lever här kommer vi att få uppleva skit, i oss själva eller genom vår goda vän empati. Att säga att det finns någon mening med allt är som att säga att det finns mening med djuren som dör och blir sjuka också. Eller ja, det gör det ju.. för oss människor. Jobbig tanke ifall någon på riktigt finns där uppe då.
Nej då får inte adoptera om du haft cancer.
Vad jag känner igen mig i det du skriver men samtidigt förstår vad Tyra skriver också. Fick Crohns för några år sedan och det suger på väldigt många sätt. Jag vet inte om jag kan/bör skaffa barn, måste ta starka mediciner, kan inte äta vad jag vill, osv. samtidigt som jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv efter diagnosen. Hade jag inte behövt gå om i skolan (vilket suger) hade jag inte träffat mina underbara kompisar jag har idag, så jag är verkligen kluven i saken. Klart jag hade velat vara frisk, men frågan jag ställer mig ibland är om jag hade velat vara utan den självutveckling jag samtidigt ”fått på köpet”? Jag har inte kommit på svaret än.
Men vadå bullshit? Jag ska inte säga att ”jag förstår” för det gör jag inte, har levt ett ganska smärtfritt liv än så länge. Men om det nu är detta som får Tyra att må bättre varför inte låta henne göra det? Det skadar ingen? Du får absolut tycka annorlunda och kan även skriva det men att spy galla över något såhär oskyldigt förstår jah bara inte syftet med? Du verkar vara en otroligt bitter person. (För att inte låta allt för hjärtlös då beklagar jag verkligen din sjukdom, cancer är verkligen förjävligt och önskar inte min värsta fiende det)
Tyra får gärna tänka så, men sanningen är ju att det inte finns en ”plan”. Som sagt, vad är då planen för alla barn som dör på flykt? Vad är planen för alla våldtagna kvinnor? Misshandlade barn? Det finns liksom ingen mening med det, det är bara skitbull.
Jag är inte alls bitter, jag är realist. Jag tror själv på gud men tror däremot inte på det där med mening med det onda och ”planer”. Människor har olika förutsättningar i livet, Tyra har en massa förutsättningar som inte alla andra har, så hon kan påverka sitt liv mkt mer än andra. Det kan jag med! Eftersom jag tex bor i Sverige och har det ekonomiskt bra ställt så kan jag påverka mitt liv massor – men alla andra kan inte det. Därför känns det lite naivt att tänka att ”det finns en plan för alla” när världen ser ut som den gör. Faktiskt lite egocentriskt också, men Tyra är ju det så ingen överaskning där.
Det är så knepigt det där. Jag har också cancer och det suger ju rätt hårt, om vi säger så. Men jag vet ju inte vilka grejer i livet som format mig mest, gjort mig till den fabulösa människan jag är idag. Kanske är det mobbingen på högstadiet, kanske är det mina fantastiska föräldrar, kanske är det cancern. En kombination, antagligen.
För mig är det någon slags trygghet och ljus i mörkret att försöka tänka positivt. Det är inte lika bittert och hopplöst att tänka att min fästman och jag är så otroligt sammansvetsade pga cancern. Det är en liten tröst för mig, för andra är tanken på Gud, karma, eller meningen med allt trösterikt.
Världen kan vara en grym och läskig plats, varför fördöma vad som skänker andra hopp, så länge det inte skadar någon annan?
Den riktiga frågan är varför så många skriver en lång och fullständig mening mellan parenteser. ( Nu pratar jag om mig, dig och mitt liv…) – delen 😛 Onödigt
Chansen att det finns en Gud är väl 50% med tanke på att varken ateister eller troende kan stryka sin tro. Nu talar jag om Gud och inte religion. Religion kan man nog inte vara för källkritisk mot men just iden att det finns något mäktigar där ute, en sk. Gud, låter väl inte alls särkilt långsökt?
Jag tror dfinitivt på att det finns en Gud. Ingen kan dumförklara mig då ingen kan motbevisa mig. Min tro håller jag för mig själv! Tänker fan adrig predika och påstå en massa saker som jag inte ens själv tror på i många fall.
Tron på Gud är väldigt fin då man alltid känner sig hörd, sedd och älskad. Jag älskar Gud lika mycket i medgångar som i motgångar. Livet är som ett TV-spel, någon har formaterat, programerat, designat och satt igång det men vad som händer är helt slumpmässigt. Därför klandrar jag inte Gud för allt som sker, det är vårt ansvar! Precis som jag inte klandrar en mor som råkat föda en massmördare, inte fan visste hon att det skulle sluta så illa.
Men om nu Gud är Gud, vad är poängen med att vi får lida för våra egna misstag men ännu hellre lida för saker som vi inte rår över alls som krig och sjukdomar?
Är detta himmlen? nej.
Se inte Gud som en spelare och dig själv om en spelpjäs, utan försök se Gud som en skapare och en vän som låter dig kämpa dig igenom livet. Vad vore livet om allt var frid och fröjd hela tiden?
Vad Guds agenda är kan vi inte besvara, det enda vi ”vet” är att Han finns och att allt råkar se ut som det gör. Gud kanske vill att vi ska må dåligt ibalnd, varför vet jag inte, det gör honom inte mindre verklig. Bara för att han inte endast predikar godhet gör det Honom inte mindre verklig.
Precis som att massmördare inte är mindre verkliga för att de mördat. De finns fortfarande och det är likt förbannat svårt att förstå varför de gör som de gör.
Se Gud som det goda i livet. Det onda mörkret kommer från vår egen negativitet. Se Gud som en pluspol och oss som minuspoler. Vi sänder ut hat, ilska, sorg, arrogans och ignorans. Gud bekämpar detta med mirakel, ljus, glädje, lycka, skönhet och allt annat fint. Han ger oss ljus i mörkertider. Älskade Gud, min bästa vän.
För att vår tro på Gud prövas inte i medgång, utan i motgång. Finns en berättelse i Bibeln om detta.
Varför pröva alls och varför är vi i te direkt i himleån? Vad är poängen?
Säg det? Vad är poängen med att vi lever?
Det är där vi skiljer oss åt. Jag tror meningen med varför vi lever är om vi själva vill ha en mening, annars ingen. Ni tror att det är något obestämt som har funderat ut en för er difus mening som ni kanske får reda på när ni dör.
Ni kan aldrig svara mig på varför er Gud agerar som hen gör. Ni anser att man blint ska lita på att något vet bättre än ni gör. Men varför man ska lita på det kan ni heller inte svara på.
Jag är inte troende längre, jag har gått från katolik till enbart medlem i svenska kyrkan p.g.a. billigare begravning. Men jag ser fortfarande inte VARFÖR vi lever. Jag kan absolut hitta mening med livet, men VARFÖR vi lever och gör som vi gör är för mig en obesvarad gåta.
Varför vi lever? Ingen som vet. Varför saker och ting sker som dom sker…
Tänk att ni drömmer en dröm. I början drömmer ni varje natt om allt underbart ni kan tänka er.. Pengar, kärlek, utseende, lycka. Men efter ett tag blir det tråkigt ni slänger in lite hinder för att nå dit, ni fick Kämpa lite. Partner ni ville ha det kom inte på en gång, man fick kämpa lite för pengarna, man föddes som en ful ankunge men blev snygg på vägen. Till slut när ni repeterat drömmen så många gånger så har ni nått hit – ert liv idag. Precis lika mycket motgångar som medgångar – spänningen av att inte veta om det kommer gå vägen eller ej. 🙂
Fast varför vill Gud så gärna att vi ska tro på hen? Vad spelar det för roll för hen om vi tror eller inte?
Jag vet inte om Gud vill att vi ska vara troende. Jag vet bara att jag mår bra av att tro på Gud.
+1
Dummaste argumentet för att gud inet finns är ” men varför är dte så mcyekt svält, katastrofer, död och hämskheter”. Svar: Är detta himmlen? Nej.
Är det så man stavar himlen? Nej.
Är jag dyslektiker? Ja.
Är det så man blir en bitch? Svar: funkar alltid.
Jag tror inte på någon Gud, men de som gör det får ju självklart göra det. Man behöver inte höra narr av någon för att de vill tro på något högre.
Jag tror själv att många människor väljer att vara troende och tro på hopp, för att känna sig tryggare. Det hjälper ju en i livet att tro att man alltid är sedd, hörd och älskad som Dennina här uppe skrev. Det är ju jättebra ifall människor har en som gör att de känner mer hopp, precis som mångas vänner eller familj gör för en.
Men jag personligen kan inte tro att något annat än mig själv och universum gör mig trygg. Jag behöver inte hitta på något för mig själv för att jag ska känna mig mindre rädd för livet eller döden. Men det är ju individuellt! Om tyra vill göra det, så är det upp till henne.
Fint skrivet!
Jag har ätit risgrynsgröt idag.
Jag har ätit pannkaka!
Fattar inte varför ateisterna går igång i kommentarsfälten varje gång religion är på tapeten. Så många av er som skriver onödigt spydigt och ibland lite väl inskränkt om andras tro.
Fascinerande.
Nu tar du fel på vilen sida som varit spydig. Jag ställer frågor men får inga riktiga svar tillbak utan någon som spydigt svarar ”är detta himlen ? Nej?”
Måste fråga, är du the original Hmm? Vet inte men isf blir jag förvånad
Alltså min kommentar var generell och av personlig uppfattning. Sedan att spydigheter kan komma från ”andra hållet” motsätter jag inte.
Men jag blir som sagt konfunderad över att ateister blir så pass engagerade i andras tro.
Jo TP det är jag.
Varför blir du förvånad? 🙂
Jag tycker det är ok att tro på att det finns något större än oss jag gör det bara inte. Så inland kan jag inte låta bli att kolla om det finns någon som kan komma med ett argument som iaf nästa håller till varför man tror på en Gud och hens avsikter med allt. Det är alltså inget annat än ren nyfikenhet hur folk väljer att förklara för sig själva varför de tror. Inga onda avsikter som går ut på att sätta dit någon.
Däremot så bokstavligt avskyr jag all form av organiserad religion. Finns ingen variant som är för att alla människor är lika mycket värda och precis alla de stora religionerna anser att kvinnor är mindre värda än män.
Men jag vill gärna veta varför jag förvånade dig. ?
PS TP
Av samma anledning som en troende inte kan bevisa att Gud finns så kan jag inte heller bevisa att hen inte finns.
Därför är jag en sorts agnostiker och inte ateist.
Var nyfiken, känns som du ändrat taktik lite. Mer aggressiv eller vad man ska kalla det kanske?
Sen så var det nog Danni den andra kommentaren var riktad till 🙂
He he TP.
Jag satt på WoW och hade en paus med sjukt dålig teckning och kort om tid och formulerade mig nog lite kantig. 😉
Bibeln är en saga och folk som tror på sagor är, vad jag vill kalla det, tappade.
Jag skulle inte säga att alla som tror på ”Gud” eller någonting större än odd själva automatiskt tror på det som sägs i Bibeln. Det gör inte jag iallafall
Tror det är du som är tappad.
Empati saknar jag inte. Har dock svårt att förstå hur man kan låta sig hjärntvättas så lätt. Önskar att alla kunde vara starka i sig själva istället.
Nej, de är inte tappade. Men det är däremot mycket synd om dessa människor som såpass lätt låter sig manipuleras och hjärntvättas att tro att det finns en Gud. Hur kan man sätta sin lycka, sitt hopp, sin tro och sin själ i någon annans makt, när denna någon, till 99% säkerhet, inte ens existerar? ag väljer att citera August Strindberg: ”Det är synd om människorna”.
Synd att du gillar Strindberg när du verkar sakna empati och förståelse för andra människor.
Totalt off topic, men svarade hon någonsin på alla kommentarer om den där tatueringen? Hon har ju aldrig uttryckt någon förkärlek för Harry Potter… Har alltid utgått ifrån att hon helt enkelt hittade motivet (ordet magic med a’t som symbolen för dödsrelikerna från HP) och bara tatuerade det helt utan någon som helst koll på vad det är.
Såklart hon inte gjorde det! Den var ju bara en i mängden av tatueringar hon gjorde för att hennes största kärlek Kim, som dumpat henne, hade en massa. Och såklart hade hon ingen aning om att det var en Harry Potter-tatuering.