På Stockholms Stadsbibliotek har vi under året haft temat Litteratur X där vi har pratat om rasism i litteraturen, då och nu. På tre bibliotek runtom i Stockholm (Kista, PUNKTmedis och Stadsbiblioteket) har det varit olika program och föreläsningar som tagit upp och diskuterat ämnet. Vi har bjudit in författare, debattörer etc. I höst fortsätter vi med fler program, alltid gratis. Välkomna att lyssna och ställa frågor.

Det här är något som har behövts och efterfrågats. Vi har haft det omtalade Tintin-gate, frågorna kring Lilla Hjärtat etc. Frågan har varit hur man egentligen ska förhålla sig till rasism i litteratur? Censurera helt? Ifrågasätta? Sätta det i sammanhang? Allt tillsammans?

Under året har vi bibliotekarier fått delta i föreläsningar som har tagit upp det här, och det har fått mig att läsa litteratur på ett annorlunda sätt. Jag lärde mig mycket av en föreläsning där det pratades om att man ska tänka källkritiskt och försöka se om det som skrivs bara är en avspegling av samtiden. Använder man n-ordet i gamla klassiker för att beskriva någon eftersom det var så man pratade, eller är den som beskrivs också framställd på ett rasistiskt stereotypiskt sätt? Ger de personen liv och mening eller har de den bara som en stereotypisk bikaraktär? Vissa böcker – äldre och nya – tar upp ämnet rasism för att påvisa hur jävla fel det är, medan vissa böcker kanske blir rasistiska för att de har en person med som en negativ stereotyp.

Bara senast när jag läste den hyllade, roliga, kultklassikern Dumskallarnas sammansvärjning av Pulitzer-vinnaren John Kennedy Toole från 1980 kom jag på mig själv med att känna mig obekväm inför vissa stycken då boken tar upp en del rasism. Boken skrevs 12 år innan den gavs ut, alltså ca 1968, men då John tog sitt liv 1969 var det hans mamma som såg till att den gavs ut postumt, utan redigering. Det är en jätterolig bok, på riktigt. Huvudkaraktären Ignatius J. Reilly och hans mamma påminner om SVT’s Morran och Tobias fast på ett smart sätt… Vet inte hur jag ska förklara detta verk. Den är obeskrivbar. Jag har skrattat högt rakt ut flera gånger när jag läst den. Men den utspelar sig i New Orleans under tidigt 1960 tal, och om vi bortser från den ehm… ”klockrena” komiken, så får vi också lära oss att svarta var underbetalda och utnyttjade och man kunde bli inlåst i finkan för ”lösdriveri” om man inte hade jobb, vilket gjorde att de tog underbetalda jobb. 

Jag har funderat och jag tänker att handlingen avspeglar den rasism som fanns i samhället då, både mot svarta och mot homosexuella, den är inte rasistisk i sig. Persornerna har karaktärer, de är personer med karaktär och har framstående roller. De själva pratar om rasismen mot dem, ”ja nu kommer du väl tro att jag ska våldta dig bara för att jag är svart!” etc. Rasismen är inte riktad mot dem av författaren, den bara finns med som en småsak i handlingen för att den fanns i den tiden, den visar sig inte egentligen i elak handling eller framställning. Ingen är bättre eller sämre än någon annan i denna bok, i själva verket är typ alla ett gäng galna excentriska idioter och resultatet är enastående humoristiskt. 

Men det är min åsikt efter mina analyser, någon annan som läser den kanske ser annorlunda på saken. Litteratur är så extremt olika för alla, det kan vara igenkännande och väcka minnen, det kan ge nya insikter, det kan vara rent nöje eller något som griper tag i ditt innersta. Jag har hållt i bokcirklar och jag kan säga att åsikterna delade sig kring varenda verk vi arbetade med, till och med The Great Gatsby som ska vara ett storartat klassisk verk (det tyckte inte alla). 

Men årets fokus på rasism i litteraturen, och de debatter i media om vilka ord som används, det har fått mig att läsa litteratur med helt andra ögon. Jag kan avnjuta en ”god bok” men jag tänker alltid på hur kvinnor framställs, jag tänker på stereotyper, jag tänker på om det ens är relevant för handlingen när någon framställs negativt eller om författaren på riktigt hade kunnat skippa vissa stycken och ändå fått fram en bra bok. Jag använder mig av källkritik och ögon från dagens samhälle. Men det är svårt med litteratur.

Hur tänker ni när ni läser äldre (och en del nya) böcker som innehåller rasism?

(Ett litet sidospår: jag googlade på boken och såg att en gammal redaktör på Nöjesguiden skrev om Dumskallarnas sammansvärjning 2012!)