Frågor man får som mänskligt google

11:30 8 Sep 2015

Jag tycker mitt jobb är väldigt kul, jag kan gå så långt att säga att jag älskar mitt jobb. Även när det kommer besökare med jättesvåra frågor eller konstiga krav är det kul, just för att det är så otippat och det blir ett slags mission att försöka få fram en korrekt lösning. Man ska vara ett mänskligt google, eller superlibrarian, som bara vet ALLT och säger saker som Menade du detta? när de formulerar fel. Men det skiljer sig ganska mycket åt på vad jag förväntas kunna och varför folk besöker biblioteket. Ibland blir besökare upprörda för att jag inte har svar på allt, medan vissa lämnar blommor och tackar och vill kramas för att man löst ett problem de hade.

Låt mig ge lite exempel på några sådana vitt skilda ärenden där jag förväntats kunna saker på rak arm som jag haft senaste tiden: 

Hej jag vill ha böcker av han den blonda i programmet deckarna. 

Du har inte namnet?

Nej

Jag har inte sett deckarna men jag kan söka upp vad delatagarna i programmet heter så får du se om du känner igen honom. 

Men herregud vilket besvär. du ska ju kunna sånt här på rak arm, du jobbar ju på ett bibliotek!

———————————————-

Hej jag behöver en dikt, den används ofta i dödsannonser, den handlar om mammor.

Du råkar inte minnas en fras från dikten eller författaren?

Nej, jag kom hit för att du ska veta detta. En äldre bibliotekarie hade vetat på direkten, de hade sagt Åh du menar den! Du är alldeles för ung för det här, jag frågar någon annan.

Två äldre kollegor är i närheten, vi frågar dem, de skakar på huvudet, ingen aning.

Men sånt här ska ni ju kunna, ni är ju bibliotekarier, varför skulle man annars gå hit om inte för att få reda på sånt här?! Vem kan jag fråga som vet detta?!

Under tiden hon pratar lyckas jag söka fram en gammal 90-tals hemsida dedikerad åt begravningsdikter där de har en kategori som heter Mamma. Hon hittar sin dikt och lämnar biblioteket lite snopen över att jag ”den unga” hade svaret. 

—————————————

En dam kommer fram till mig i informationsdisken med ett brev, hon räcker fram det till mig för att läsa. Det står ett namn, en adress och meningarna ”Hittade detta på Internetet. Är vi släkt med henne? Gå till biblioteket och fråga.”

Så, är vi släkt med henne? Vi har samma efternamn, jag fick detta brev av min bror som bad mig gå och fråga.

Ja hmm.. jag vet tyvärr inte, men vi har släktforskningsdatorer där inne om du vill sätta dig ned och söka i databaserna, om det är det du menar, vi har även släktforskningskurser om du vill gå en sån för att få hjälp att börja släktforska.

Men jag ska väl inte behöva släktforska för att få reda på om vi är släkt eller inte? Vi har samma efternamn, det är inte så vanligt och ni ska ju veta sånt här! Min bror sa åt mig att gå till biblioteket för att ni ska kunna detta! Varför skulle jag annars gå hit?

Jag bad henne skicka ett brev till adressen och fråga kvinnan personligen, jag sökte lite men kunde inte hitta att någon med det namnet på den adressen, eller bosatt på någon adress i Sverige. ”Men hon kanske har eftersändning?” Och annars har vi ju släktforskarkurser.

——————————–

Hej jag är ute efter ett grekiskt talespråk. Det handlar något om att se från båda sidor? Jag är inte säker, något sådant, det kanske inte var grekiskt.

Ehh okej.. du kommer inte ihåg något mer?

Nej då hade jag ju inte kommit hit, jag har sökt runt jättemycket på nätet själv och hittar ingenting. Men ni ska ju kunna sånt här, bibliotekarier ska ju vara allmänbildade. Vet du vad, du verkar inte kunna det på rak arm så jag går och frågar någon annan av dina kollegor som kanske är mer allmänbildad.

Okej tack..?

——————————–

Hej jag vill skicka ett mejl till min fru, jag är på besök i Stockholm och jag har ingen mobil.

Okej jag fixar så du får låna en dator här, varsågod.

Öhh.. vad har jag för lösenord till min mejladress?

Jag vet inte, det är din mejl, du har nog valt den själv.

Ja asså jag är inte ens säker på om det här är min mejl, jag använder aldrig sånt här. Men ni ska ju kunna sånt här, det var därför jag kom till biblioteket.

Jag kan mycket men din mejl och ditt lösenord är tyvärr inget som ingår i de kunskaperna. Vet du vad, vi gör en ny mejladress till dig så löser det sig.

..efter att ha gjort en ny mejl… 

Såå vad har min fru för mejladress? Ni ska ju kunna sånt här, det var därför jag kom till biblioteket. 

——————————————–

Hej jag ska få hem två gäster från frankrike. De är lite äldre, och väldigt smarta, de läser väldigt mycket. Kan du plocka ut smart fransk litteratur till mig som jag kan ha hemma så de har något att läsa?

Hmm.. smart fransk litteratur? På franska? Jag kan inte franska.. Men vet du vad de gillar?  Jag kan kanske gå till hyllan och plocka ut titlar jag själv känner igen men jag förstår inte vad du menar med ”smart” litteratur, isf blir det ju bara sådant som jag är läst. Du kanske själv vill gå till hyllan och kika om du känner igen något du läst som de kanske vill läsa? Eller så kommer du tillbaka när de är på besök så får de välja själva? Och hur var det du menade med smart?

Jag kom till biblioteket för att ni ska kunna detta, ni har fransk litteratur här, du jobbar här, hur kan du inte veta vad du ska plocka ut? Jag vill ha SMART litteratur på franska. De är mina gäster och jag vill erbjuda dem det. Du är ju bibliotekarie, du ska ju kunna detta, det var därför jag kom hit. De är väldigt kulturella och smarta, plocka nu ut något de kan gilla, minst 5 smarta böcker vill jag ha med mig hem. 

Gick till franska sektionen, plockade ut 5 böcker jag kände igen att jag läst på engelska eller svenska, gav dem till henne. Hon tackade så hjärtligt och gick, problem solved. 

3 kommentarer | “Frågor man får som mänskligt google”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Ulrika skriver:

    Haha sjukt! Människor ibland alltså.

    Det är som att en förälder kommer till dagis med ett skrikande barn och bah: VARFÖR SKRIKER MITT BARN? Hmm, jag vet inte – DU SKA VETA SÅNT HÄR DU HAR JU GÅTT EN UTBILDNING. Just det, ja….

  2. Foliant skriver:

    Haha och detta är bara ett axplock verkligen! Men jag kan tänka mig att föräldrar kan göra så på dagis?! Varför inte liksom. När jag jobbade i butik kunde kunder bli arga om jag inte visste hur något smakade eller visste vad de skulle ha i ett recept på rak arm, jag ”jobbade ju i butik”. Eller så ser jag bara ut som ett typiskt google att folk blir frustrerade när det visar sig att jag är typ ett gammalt altavista egentligen…

  3. Emma skriver:

    Ja, än är inte den sista dåren född! Väldigt underhållande inlägg, kanske inte lika underhållande irl, kämpa på! :D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG

Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg