För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om hur Lerums Tidning konsekvent bortsett från allt jag åstadkommit de senaste fyra åren. Men det är först nu som måttet verkligen är rågat.

Förra tisdagen skrev jag till dem och undrade om de hade lust att uppmärksamma min och Majas podcast. De svarade att det är kul att det går så bra för mig och att det självklart är något för dem att skriva om. De skulle återkomma ”i veckan”.

Men de gjorde det inte. Av ren nyfikenhet gick jag in och tittade på vem de intervjuat på kultursidorna istället. Det här är vad jag möttes av.

En Lars-Göran Holmgren som stötte på en mördare i familjen när han släktforskade och som nu ska ge ut en bok om detta på ett minimalt förlag. Snälla. Jag skakade hand med tre mördare bara på vägen till jobbet imorse.

Men värre skulle det bli.

Lars-Göran berättar ”med allvar i rösten” att den här hemska mördaren levde på 1800-talet. På 1800-talet! Kan någon vara vänlig och berätta för mig om en person som levde på 1800-talet som INTE mördade någon under sin livstid? Vad var ens straffet för att mörda någon på den tiden? Tio armhävningar?

Nej, Lerums Tidning, nu slutar ni larva er och hör av er. Så får vi se om jag svarar.