Jag har varit så otroligt tveksam till det här med att John Galliano tar över Margiela.

Som förväntat av mig älskar jag förstås det ikoniska modehuset (även om min enda frågeställning kring deras A/W14-kollektion var ”är Skrillex-frisyr verkligen fortfarande hett i Paris?”, saxat ur numera onämnbar blogg) men (som förväntat av mig) har jag vissa issues med antisemitism och all-around dålig smak.

Det var alltså med darrande händer jag ”klickade mig fram” till Gallianos första kollektion för MMM, läste igenom några fjäskande rader om att ”he’s back”, fnös och bläddrade igenom bilderna. Till min förvåning blev jag positivt överraskad.

Det är inga oväntade favoriter jag presenterar här, för de som kan min onekligen ganska ”klassiska” (läs: jag hatar vulgaritet) smak. Men fan, jag gillade det här.

Kolla, äkta min stil: svarta raka klänningar, diadem (?!) och mesh-toppar. Älskar ansiktsdekorationen på första bilden, även om jag förstår att den kan vara lite… problematisk.

Pärlorna mellan ögonen här?! Ska komma så till jobbet imorgon. Och gud, den röda klänningen/kappan. Eftersom jag i ett svagt ögonblick (som varade 97 minuter) i såg hela Mean Girls häromdagen tänker jag bara på när Regina George går runt i linne med hål klippta för brösten, men kom igen, alla vet att det inte är något dåligt.

Kolla, jag är inte här för brun tyll eller skräckleopard, men fan vad jag är här för mörkröd sammet och den där första kragen. Samt Kanye-masken revisited! Hur vacker? Älskar trasslet på bröstet, och jag brukar hata trassel. Så pass stark sista outfit.

Allt som allt, alltså: en del svaga kort här, visst, och mycket gamla Dior-rester, men jag känner mig faktiskt något lugnad. Det här är fint, det kan bli något bra av det. Bortsett från det faktum att jag fortfarande är djupt kränkt av att Margiela anställde en man som utan tvekan borde ha förbrukat sina chanser, tycker det är ett så fult statement.

Ni bara: ”Han är en provokatör! Han gjorde det för konsten! Han älskar inte Hitler egentligen!” Jag bara: Zzzz. Hur fina kragar han än gör. Försöker lära mig alla liberalspökens/”fria själars” knep, att skilja på konstnär och konst, men det går sådär.