Idag borde så många få njuta av den magiska text som Sydsvenskan publicerade om det subversiva i den (av alla som inte är tjejer) så bespottade Dirty Dancing.

Jag kan inte nog understryka min kärlek till Dirty Dancing, som sedan jag var mycket liten har varit min allra viktigaste film. Jag börjar gråta bara jag tänker på scenen med Baby och pappan på bryggan, när hon säger ”if you love me, you have to love all the things about me”. Så viktig markering och lärdom för alla tjejer som har relationer, av diverse slag, med män. Samma sak gäller förstås deras första sexscen, när Baby bestämmer, tar initiativ, åtrår honom och inte (bara) tvärtom.

För att inte tala om när hon häller en vattenkanna över överklasservitören med Ayn Rand i bakfickan och det odödliga citatet ”some people count, some people don’t” i munnen. Eller hennes uppenbara oro för Penny när hon gör sin abort, en så talande bild av hur kvinnor i olika situationer fortfarande kan känna och kämpa för varandra. Det här formade liksom i stor utsträckning min bild av livet som ung yngre, vad som var viktigt, vad som betydde något. (Allt det här tas upp i Sofie Dahlstedts text, så läs den genast om du inte gjort det än.)

Och jag ryser i hela kroppen av tanken på övningsscenerna, i vattnet, i dansstudion, när Johnny hela tiden råkar kittla Baby. Dessutom föddes här mitt livslånga, djupt problematiska förhållande till killar i svarta t-shirts.

Det här var så satans vackert i texten: 

”Och på tal om, låt oss prata om sex, baby. Det är Baby som kliver in i Johnnys rum och berättar vad hon känner för honom, vad hon är rädd för och vad hon vill. Det är hon som säger åt honom att låta musiken fortsätta spela och dansa med henne. Och hon stryker hans anatomiskt fulländade bakdel (förlåt, jag kan inte inte) långsamt medan han fortfarande har händerna i fickorna. Han är det erotiska objektet, inte hon. (…)

Och som om inte det vore nog: trots att Baby är en ung kvinna med fysiska begär och initiativförmåga, blir hon magiskt nog inte utpekad som slampa efteråt. För mitt tonårsjag var det både ovant och befriande att se. För mitt vuxna jag är det fortfarande… befriande.”

Har alltid hatat alla som avfärdar Dirty Dancing som en simpel och dum boy-meets-girl, när den lärde mig och så många andra unga kvinnor så mycket om livet. Om sex, om klass, om killar, om systerskap, om familj. Får jag inte se den mycket, mycket snart så kreverar jag.

När ni ändå håller på måste ni läsa Kakans text om Dirty Dancing också. Grov gråtvarning utfärdas.