(Ni får tyvärr stå ut med att det står ”demo mode” över videon. Eller betala för Tidal. Kanyes fel, inte mitt.)

Det är inte en svag Famous-video Kanye West har släppt, det är det inte.

Vi tar dem i ordning, kändisarna som figurerar i den första videon från The Life Of Pablo: George Bush, Anna Wintour, Donald Trump, Rihanna, Chris Brown, Taylor Swift, Kanye West, Kim Kardashian, Ray J, Amber Rose, Caitlyn Jenner och Bill Cosby. I videon, en slags hommage till Vincent Desiderios konstverk Sleep, har någon helt enkelt lagt kändislookalikesen/vaxfigurerna/dockorna på rad i en gigantisk säng, släckt ner, och gått in med mörkerkamera. I flera minuter är det helt tyst, sånär som på kändisarnas andetag, medan kameran sveper över deras nakna kroppar. Det är lika delar kittlande och obehagligt.

Det känns som att bevittna ett övergrepp utan att veta vem som är offer. Kändisarna som porträtteras, nakna och utsatta, utan sitt medgivande? Kanye West själv, uppenbarligen ambivalent inför sitt och andras kändisskap? Tittaren som ”gick på det”? Man vill titta bort, generat, förskräckt, illa berört, men man kan inte förmå sig själv att slå ner blicken.

Efter tacktexterna, där samtliga kändisar tackas ”for being famous”, zoomar kameran ut på de nu upplysta kropparna. Vi vet redan vilka de är – familj, expartners, den fria världens tidigare och kanske framtida ledare, kvinnomisshandlare och misshandlade, våldtäktsmän, fiender enligt media, vänner enligt Kanye och Kim. Huller om buller i sängen, inte märkta som onda eller goda, bara detta: kända.

Den stilla solnedgången som videon slutar med, inte längre ackompanjerad av Famous utan eventuellt lite malplacerat av Father Stretch My Hands Pt. 1, ska kanske ses som en sorts betänketid.

/Greta