Jag är just nu vid kusten på ett sommarställe. Barnen vattnar varann med kannor och sånt man allmänt sysslar med här ute.

Idag tänkte jag i alla fall att de skulle få svalka sig lite i nån form av havsvatten i stället. Så jag drog ungarna genom en barrskog och ut på klippor och efter ett tag nådde vi havet. Där plaskade de omkring till de blitt nöjda men det var här ett problem uppstod: vi gick vilse.

Vi bara valsade omkring i blindo där på klipporna och jag erkände ganska tidigt för barnen att jag inte hade nån jävla aning vart vi var. Det tyckte de var jättespännande och sjuåringen tog ledningen. Dramatiken var rätt hög när (den lånade) treåringen gled in mellan två klippor och rispade armen på risbuskar men strax efter det hittade vi en stig och alla blev glada.

Slutsatsen jag kan dra av denna upplevelse är att det fortfarande är spännande gå vilse och att mitt ena barn har helt usel orienteringsförmåga.