Idag tänkte jag att jag skulle göra något som inte faller sig naturligt för mig, det vill säga ta tag i vardagen. Så jag började rensa i skafferiet och dela in olika saker i kategorier på olika hyllor.
Detta är något som jag måste kämpa med i varje andetag. Att dela in saker i kategorier och skriva små instruerande lappar gjorde att min kropp bultade och suckade och det pep i öronen av den renaste tristess som går att finna i den här delen av världen.
Men nu är det gjort! Nu har jag städat i skafferiet! Vill dock inte fota eftersom det inte ser bra ut Det ser inte ut som när inredningsbloggar ”sorterat och fixat”, med matchande förpackningar och små söta etiketter i gammeldags stil. Det ser ut som att en skicklig jonglör slängt in massa påsar på rad i ett skåp.
Däremot kan jag bjuda på den här bilden på mig och hunden Bella (från midsommar).
Det är inte länge kvar förän hon ska sändas till sin rättmätiga ägare och det är ju förstås inte så kul, för hon har växt in i vår smutsiga inredning och är nu en del av hemmet.
Fan vad bra gjort! De små vardagliga sakerna kan vara det svåraste. Igår städade jag min lägenhet för första gången på flera månader. Kilon damm senare o jag känner mig som en pokémon som levlat. Och inte är det rocketscience att städa. Men att göra saker för sig själv, banala saker. Det är fan bland det svåraste som finns. För vissa. Och det är i många fall pinsamt men fuck dat. Fett bra jobbat!!!! ord säger mer än tusen bilder. hehhe U rule