Idag när jag drog till stan glömde jag mobilen hemma. Jag upptäckte missödet först när jag var på hållplatsen och då var det för sent att vända om. 

Det var en märklig känsla att sitta där på bussen och känna händerna dansa över knät likt jättespindlar. De hade ingenting att sysselsätta sig med och de var besvikna på mig. 

”Är huvudet dumt får kroppen lida” brukar man säga, men just idag passade det nog bättre med ”glömmer huvudet telefonen så tror fingrarna att de är Robert Wells vid ett piano”. 

Det var hur som helst ganska trevligt. I stället för att kolla på mobilen och lyssna på modern musik så tittade jag ut genom fönstret och ifrågasatte vad som är verkligt.