Läste den här ledaren av Agnes Arpi där hon skriver om Kalmar vatten AB som uppmanar sina anställda till ”god hälsa”  genom att tvinga dem att träna på gym.

Tränar man inte får man tydligen inte vara med i löneutvecklingen och detta verkar inte ses som sadistiskt tvång utan som något positivt, typ att de ”bryr sig” om de anställdas hälsa. 

Jag hade faktiskt ingen aning om att det är okej att arbetsköpare har piska och visselpipa som de jagar anställda med till astråkiga gymbesök, men tydligen. Och det applåderas!? Dats some weird shit right there.

ClipArt 

Jag kan fatta varför det krävs rökfrihet under arbetstid inom vissa yrken som jobbar nära människor som kräver allmän fräschör (tex prematura bebisar) men att bestämma att gymmet är likamed god hälsa för alla ger känslan av empatistörd maktgalning som försöker bestämma vad som är gott för andra människor, och följer de inte vad som är ”gott” då jävlar åker huvet ner i toan med orden ”JAG VILL DIG JU BARA VÄL”. 

För gymmet må vara trevligt och bra för vissa men gymmet kan vara direkt själadödande för andra av en rad olika skäl. Jag menar hallå! GYMMET! Fyfan.

Det luktar lite som den här artikeln där  en man följer och kontrollerar allt som hans fru och barn gör med sina mobiler ”för deras skull”. Frun känner sig tvingad att säga att hon inte bryr sig trots att hon i samma andetag beskriver flera situationer som blivit obehagliga och skitjobbiga pga makens spioneri (varning för artikel om creepy jävla snubbe).