Häromdan skulle jag och syrran + partner se Stekta gröna tomater men eftersom jag inte fick tag på den plus inte hade lust att ägna kvällen åt att gråta fem gånger inom två timmar så valde vi att se Mitt liv med Liberace i stället. Jag såg omslaget på ICA och blev förälskad kan en väl säga. Kolla här: 

Jag älskar ju kostymdraman! Och på baksidan läste jag ”innan Elton John och innan Oscar Wilde så fanns Liberace”. Jag älskar filmer om sofistikerade, sassy överklassmänniskor med kärleksproblem. Spelar någon utav dem dessutom piano så är det ju bara nästan FÖR bra. 

Men så började vi se filmen och långsamt fick jag ta och acceptera att filmen utspelade sig på 70-talet. Satt och undrade i säkert 20 minuter hur de skulle kunna vända 70-talet till 1700-tal men till slut fick jag inse att det här är ett slags modernt kostymdrama och att jag läst fel på baksidan av omslaget. Detta var uppenbarligen inte ”före Oscar Wilde”. 

Jaja. 

Huvudrollsinnehavarna i filmen är Michael Douglas (Liberace) och Matt Damon (LIberaces ”assistent”/älskare Scott).  Filmen börjar med att en får lära sig att Scott älskar hundar, har extremt lätt för att bli utvald av random mustascsnubbe på krogen samt är väldigt spontan när han lär känna och tar anställning hos människor med martyrpersonligheter.

Kärleken till hundar är något som glöms bort så fort han introducerats för Liberace och var Liberaces blinda pudel tog vägen fick en inte heller så mycket info om. Det naturliga är väl att den dog lugnt och stilla under nån snoffsig schäschlong med lejontassar. 

I filmen får vi följa med hur Liberace och Scotts relation byggs upp och utvecklas. Filmen har en dramaturgikurva men den är inte särskilt hissnande utan rullar på som en lugn guidad tur. Det är liksom ”nu har dem det bra, nu stöter de på problem, oj det här var kanske inte helt sunt, oops” typ. Både Michael Douglas och Matt Damon spelar sina roller väl. Jag är ganska imponerad. Michael Douglas har ett helt nytt kroppsspråk och uttryckssätt och Matt Damon ser verkligen ut som nån som hamnat i en märklig och inte allt för bekväm beroendeposition i ett destruktivt förhållande. 

Nä alltså det är en helt okej film. Tre stycken sånna här Nöjesguiden-fyrkanter är den helt klart värd. Skulle kanske inte rekommendera den men skulle du råka ha den hemma eller är nyfiken på Liberace och hans assistent/son/bror/älskare/bästa vän så varför inte. Den är välgjord.

Här har ni trailern.