Det finns ett konto på instagram som heter @transiarkatet_. Jag rekommenderar er att följa det. Denna vecka är det en person som heter Paula som instagrammar och hen benämner sig själv som intergender. Det vill säga som vare sig kvinna eller man. Jag känner igen mig enormt i denna veckas instagrammare.

Jag minns att jag läste en text av Maria Ramnehill där hon skrev att hon ofta har fått frågan hur man vet huruvida man är trans. Och hon sa att hon ville svara: ”om du ställer den frågan är du antagligen det”. Jag har frågat mig denna fråga mången gång, även efter att jag läste denna text, men är ändå osäker. 

Tidigare har jag inte haft någon benämning för det jag känner, men känslorna och tankarna har funnits där så länge jag kan minnas. Inom mig har jag vetat. Det som har förvirrat mig är att jag inte har fått det att gå ihop med det som är runtom mig. Så frågan är inte för mig huruvida jag faller mellan stolarna för vad ”man” och ”kvinna” innebär i dagsläget, frågan är hur och om jag ska prata om det.

För mig har det alltid känts fullständigt naturligt att män kan födas i kroppar med livmoder och att kvinnor i kroppar med sädesledare. Personligen känns det som att jag hamnade i en så kallad kvinnokropp av en händelse. Typ som när man väljer vilken tandkräm man ska ha, och man bara väljer nån eftersom man vill ha rena tänder. Det känns som att jag lika gärna hade kunnat ha en mans kropp, och att jag då hade anpassat mig efter det på samma sätt som jag har anpassat mig efter kroppen som jag har nu. 

Dock så vill jag understryka att jag är jag väldigt nöjd med min kropp. Jag lider inte av den alls, förutom som när jag till exempel äter kött och blir svullen. Jag är glad att jag inte är född med massa testosteron och manliga ideal. Jag är osäker på hur jag hade hanterat det. Visst, det är ett kön som i vår tid är förenat med massa ekonomiska och sociala fördelar, men jag är också varse vad dessa fördelar kan göra med folk och vad det kan innebära för människor i deras närhet. Och jag vet inte om jag hade kunnat bli den person jag vill vara i en så kallad manskropp. 

Man kan kanske säga att det är som att jag valde den tandkräm som inte bara rengör munnen, utan även lindrar ilningar som jag har i tänderna.

Har skrivit om detta förr i inlägget ”dags att omfamna könsförvirringen”.