På senaste tiden har jag känt mig tom. Det har säkerts märkts på min blogg också att jag har tappat riktning och att jag har känt tvivel om allt. Enda sen jag var 20 bast har jag varit småbarnsmamma och jag har haft fullt upp med di små, men nu när barnen har blivit större så har jag inte riktigt vetat vem jag är längre.

Jag är fortfarande deras mamma men dom klarar typ allt själva nu. Alltså, dom kan till och med laga mat ifall dom blir hungriga. Jag är ett slags emotionellt stöd och en vis röst (hoppas jag) i deras upbringing to the world, men tiden då jag jagade dom med blöjor och tumvantar all vaken tid är förbi.

Och med det så har jag så oerhört mycket tid över till annat.

Så jag har som sagt känt mig tom och jag har funderat på vad jag ska göra med mitt liv och med min tid.

Och så kom jag på det: jag kan studera.

Det tar lång tid att studera, särskilt om det är något med mycket innehåll. Men att skaffa barn tar om inte annat ännu längre tid och att jag har ”avklarat” 10 år av den varan redan borde inte ligga mig till last tänker jag. Om 10 år när barnen är vuxna och kanske rent utav har flyttat hemfirån så har jag typ ingenting att fylla mitt liv med… förutom ett eventuellt intressant jobb.

Ja jag vet inte. Men tanken på detta får mig att känna lite mindre tomhet.