Idag tänkte jag prova ett för mig nytt gym. Jag har skaffat ett prova på-kort som gäller när gymmet är bemannat mellan 16-19, så det gäller att hålla tiden. Var jävligt pepp, när klockan närmade sig 16 småjoggade dit samtidigt som jag slog med knytnävarna blint framför mig i luften. Utandningen skötte jag med aggressiv plutmun, tänk profylax+tyngdlyftning. Alla kunde se att jag är på väg att bli atlet.

Men så när jag kom dit var det jävlar i mig obemannat. ”Bemannat: mån-tors”, stod det. Jag hatar antiklimax. Och så älskar jag antiklimax – jag slapp ju gymma. Så jag drog på en cykeltur i regnet i stället. Mycket härligare på ett sätt, lite mer negativt på det sättet att jag nyss var förkyld och kanske borde hålla mig till värmen och tryggheten (vad nu som skulle va så himla tryggt med ett GYM).

Just ja! Igår när jag var inne i centrum såg jag ett bekant ansikte på andra sidan Västra gatan och det visade sig vara bloggaren Myaraq-Maria.

Jag blev jätteglad när jag fick syn på henne för vi har inte kommit till skott att träffas på skitlänge, och eftersom det visade sig att vi båda strök omkring på måfå och helt utan mål så slöt vi upp till en ganska lång promenad runt fästningsholmen. 

Och jag måste säga – för att vara gravid höll hon en riktigt hög fart. Visst, hon svettades ymnigt, men det gjorde jag med. Vi svettades båda två. Det hade vem som helst i våra jackor gjort. Jag brukar spegla mig i skyltfönster ibland när jag har på mig min jacka och jag tycker att jag ser ut som en sån där varelse i Femte elementet, ni vet dom där som hela tiden säger ”time not important only life important”, vad fan dom nu exakt menar med det. 

Känns det verkligen som att det är val om en månad? För min egen del känns det surrealistiskt. Detta är alltså den demokratiska höjdpunkten som jag borde ha väntat på i fyra år men nej. Jag känner mig som tagen på sängen. 

Jag önskar att partiledarna hade var sin blogg. Jag vet inte varför partitopparna undviker bloggande så nitiskt. Kanske har deras PR-specialister sagt åt dem att de, likt bandet Coldplay, upphöljs i ”mystik” om de inte visar sig i förstaperson på nätet. Coldplays medieteknik har alltid varit att enbart ge enstaka intervjuer för att vidhålla fansens nyfikenhet, vilket har varit ett lyckat tilltag för Coldplay.

Men jag anser att Coldplay är Coldplay och att regeringen är regeringen. Och detta är en åsikt som jag står fast vid med säkerhet.

Så jag skulle vilja att alla toppoliktiker börjar med att blogga. Det vore jättebra och praktiskt för mig som inte orkar jaga dem över flygplatser, torg och tv-kanaler. Är deras tidsschema alldeles för hårt späckat skulle jag kunna nöja mig med att de reggar ett konto på ask.fm. 

Varför bloggar ni inte?