Sitter och tänker tillbaka på när jag hörde barnen sjunga Änglahund innifrån köket. 

Dom hade även debatt huruvida han älskar sin hund eller om han bara använder den som skattletarhund.

Alltså kolla på den här ca sju år gamla bilden

Ååååååååh *knäpper händerna över bröstet*

Tänk att inte bara ett av dom där kom ut från mig, utan båda dom där ungarna kom ut via min kropp.  Dom där ungarna har jag burit upp för trappor, jagat vid busshållsplatser och gungat i timtal.

I ärlighetens namn så var tiden då bilden togs slitsam. Jag fick ju inte en lugn stund nånsinn!? När ena barnet sov var det andra aktivt, när jag klädde det ena barnet sprang det andra omkring som en naken barbar och slängde blöjor från balkongen. 

Men ändå: Åååååååååh *knäpper händerna över bröstet* 

*glad*

Lallade omkring på ica och letade efter microfiberdukar när jag fick lust att kolla efter nånting fint till nåt av barnen. Men jag kom inte längre än till dom här byxorna:

Jag vet inte hur länge jag stod och kollade på dom. Kanske i hela tre minuter. Det är liksom nånting med byxorna som känns väldigt fel.

Jag var tvungen att fråga mig själv två frågor:

1. Tycker jag om lejon? Svar: ja, dom är fina och ståtliga djur.
2. Gillar jag när lejon har sina ansikten precis över mina barns kön? Svar: nejjj.

Ser ni hur lejonets läppar säras precis i skrevet och hur lejonets hårman breder sig ända ut i ljumskarna? 

Säger lejonet RRROARR eller tuggar den bara, köttätare som den är?

Jag vet inte hur jag ska reagera, jag vet inte om jag ska få moralpanik eller vad. 

Byxorna påminner mig lite om det här

Och det är ett koncept som jag aldrig har kommit överens med. 

Hur känner ni?

Jag stal rubriken för jag orkade inte hitta på en egen rubrik. Jag vet inte varför jag stal en rubrik om just amning för det var åtta år sen som jag gjorde det. 

Det betyder å andra sidan att jag har haft gott om tid att skapa mig en distans till det här med amning. Jag är potentiellt en form av amningsorakel. Dom som är mitt uppe i amningsbesvären har inte samma klara bild av vad som pågår som jag har. Därför kan jag förstå om det finns en hel del människor som tycker att jag är en säker källa till goda råd på ämnet trots att jag har lämnat det bakom mig med tanken att aldrig återvända till det där träsket någonsin igen.

Detta inlägg är till alla ni hundratals av min läsarkrets som just nu sitter med mjökfylld byst och undrar hur ni ska tänka när ni beslutar hur ni ska göra med amningen. 

Here we go: 

Första barnet
Första barnet gick amningen jättebra. Den var mysig och fin men jag slutade ändå efter bara åtta månader för att jag hade lust. 

Andra barnet
Med honom fungerade det dåligt. Han smuttade tomt och hade kolik. Jag slutade efter fyra månader av jämna plågor. 

Sjuka rykten och konstiga forskningsresultat
När jag ammade minns jag att det gick helt sjuka rykten om amning. Det kunde till exempel vara forskningsrapporter som visade att amning är avgörande för hela barnets framtid på ett eller annat sätt. Typ ”denna forskning bla bla visar att barn som ammas är intelligetna atleter och übermench bla bla” vilket gjorde att dom som ammade blev väldigt stolta och dom som inte ammade fick kämpa i motvind för att inte skämmas. 

Så… amma eller inte amma? 
Jag har ingen aning men tycker att du ska ska prata med nån som bryr sig om dig om du är nedstämd, hallicunerar eller inte klarar av att se ditt barn i ansiktet. Det kan vara tecken på att du inte mår bra.

Enda bilden som jag har på mig när jag ammar. 

Det finns ett gammalt säg som jag aldrig har haft nytta av för jag vet inte vad det betyder. Det uttrycket är ”bränt barn luktar illa”. Vad menas?? 

Jag kan tänka mig att det betyder något av följande

1. Det betyder att det är skit att bränna ett barn verbalt med vassa argument och sedan slänga det i ansiktet på barnet ifråga. Barn är dom som ärver himlen. 

2. Att det betyder att allt som bränns luktar illa, till och med söta saker som till exempel hundar, kaniner och barn. Alla vet att till exempel bränd potatis luktar illa så därför skulle talesättet inte kännas smart om det löd ”bränd potatis luktar illa”. Det kan vara bra att påminna sig om att allt luktar illa om man lägger det på spisen (alt. ugnen) och låter det brännas vid. Därför är talessättet nånting som används vid matlagning??

3. Att det betyder att man som förälder inte ska välja andra saker framför sina barn, till exempel att man under barnets lov åker på en spahelg medans barnet får vara hemma med panpizza och netflix. För väljer man andra saker framför sina barn så kanske barnen så småningom faller i depression, missbruk och börjar lida av mindrevärdeskomplex och ätstörningar. Det är viktigt att ge sina barn uppmärksamhet och få dom att känna sig viktiga.

Är något av dom rätt?