Det finns ett gammalt säg som jag aldrig har haft nytta av för jag vet inte vad det betyder. Det uttrycket är ”bränt barn luktar illa”. Vad menas??
Jag kan tänka mig att det betyder något av följande
1. Det betyder att det är skit att bränna ett barn verbalt med vassa argument och sedan slänga det i ansiktet på barnet ifråga. Barn är dom som ärver himlen.
2. Att det betyder att allt som bränns luktar illa, till och med söta saker som till exempel hundar, kaniner och barn. Alla vet att till exempel bränd potatis luktar illa så därför skulle talesättet inte kännas smart om det löd ”bränd potatis luktar illa”. Det kan vara bra att påminna sig om att allt luktar illa om man lägger det på spisen (alt. ugnen) och låter det brännas vid. Därför är talessättet nånting som används vid matlagning??
3. Att det betyder att man som förälder inte ska välja andra saker framför sina barn, till exempel att man under barnets lov åker på en spahelg medans barnet får vara hemma med panpizza och netflix. För väljer man andra saker framför sina barn så kanske barnen så småningom faller i depression, missbruk och börjar lida av mindrevärdeskomplex och ätstörningar. Det är viktigt att ge sina barn uppmärksamhet och få dom att känna sig viktiga.
Är något av dom rätt?
Det är bara ett nonsensskämt som anspelar på gamla saker.
Först och främst på det gamla ordspråket ”Bränt barn skyr elden”. Betydelsen torde vara uppenbar.
1948 kom så Stig Dagerman ut med romanen ”Bränt barn” där det bl.a. heter: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer nära skall det åter bränna sig.” Bandet Brända Barn tog f.ö. sitt namn efter denna bok.
Ja nu fattar jag! Nu förstår jag vad det var som skavde med uttrycket. Det är ju fel uttryck och bara ett skämt!