Igår gjorde jag nåt oplanerat och spontant: jag gick in i en affär som en vanlig människa men red ut på en isbjörn.

Det är i alla fall vad man kan säga om man ljuger lite för att få mitt liv att låta som ett osannolikt äventyr. Det jag i själva verket gjorde var alltså att jag köpte en filt för 300 kr som till ytan påminner lite om en mysig isbjörnspäls. 

Men bara till ytan. Filten är gjord av 100% syntetiskt och brandfarligt material som till skillnad från sträv och ogästvänlig isbjörnspäls är oerhört mjuk och inbjudande. Jag är nöjd.

PS. Har du ett företag och behöver nån som photoshoppar och redigerar bilder på ett sätt som håller en nivå? Kontakta mig i så fall mail@hejsonja.se. DS. 

Jag trodde aldrig att vi skulle hitta julpyntskartongen nere i källarn. När jag tänkte på att gå och leta kändes det ungefär så här: 

Men det visade sig vara betydligt enklare än vad jag hade kunnat föreställa mig, för tydligen hade jag lagt alla julgrejer i en GENOMSKINLIG BACK förra året. Genidrag!! 

Så det var bara att börja pynta. Tills jag upptäckte att adventsljusstaken bara glodde på mig helt nedsläckt och svart. 

Då kändes det så här: 

Jag har gått och blivit med kontor. Det är en dröm som jag har närt i många år och nu äntligen har den besannats. 

Låt dig inte luras av att det ser ut som endast en sekretär i ett hörn. Det där är mitt hörn och där ska jag inreda med saker jag gillar, till exempel Jesusplanscher och kanske nåt svindyrt ljus som sprakar som en öppen brasa även fast det bara är ett ljus. Ja vem vet, det finns inget tak på hur bra det kan bli!

Sekretären kostade 750kr på ”Kungälvs loppis”-gruppen på facebook. 

Jag strålar av lycka varje gång jag ser vårt nya köksbord. Det är ganska mycket större än det förra så numer kan vi ta emot gäster utan att bordet blir överbefolkat. Förr fick vi hänvisa gäster till golvet där de fick stå på alla fyra och äta ur en skål men det måste vi inte nu. Och förr täckte den blå duken på bilden åtminstone halva bordet men nu kan den ligga kvar medan man äter. 

Bordet är ett ekbord och kostade 500 spänn på blocket. 

Jag läste en lista i tidningen Året Runt som hette ”101 saker som gör dig piggare” och där stod det att det höjer livskvaliteten att köpa tulpaner, så det gjorde jag, jag köpte tulpaner. Jag är desperat efter livskvalitet så jag gör vad som helst. Jag är ett enkelt offer för ”välbefinnande-tips” just nu, och då särskilt sådana som är riktade mot 55+-åriga damer.

Jag har alltid tyckt att snittblommor påminner om förruttnelseprocessen och livets slut men dom här tulpanerna sår ett frö av vårkänsla inom mig. Jag längtar väl inte direkt efter våren (jag tycker att våren är rätt jobbig med sol och pollen) men jag tänker låtsas att det är *härlig* vår som jag älskar så länge som jag bara kan, och jag hoppas att det är okej med er för det kanske kommer gå ut över er.

I övrigt har jag blivit helt fantastiskt förkyld, förmodligen är det influensa, och jag tycker rätt synd om mig själv. 

Jag har märkt att det har börjat poppa upp såna här elektriska värmeljus lite här och där. 

Har sett en modell där ljusen tänds med fjärrkontroll till och med och det ger en sån där lyxig unkarlslya-feeling som är svår att motstå.

Det är den perfekta produkten återfallsbenägna pyromaner.

Men även fast dessa ”värmeljus” sprider ljus och minskar brandfaran med runt 300% så vet jag faktiskt inte vad jag tycker om dem. Eller om jag ska säga det som om jag vore med i Paradise Hotel: dom är fucking falska. 

Det är lite samma princip som plastblommor. Förut så älskade jag plastblommor eftersom de var ”nästan som riktiga blommor men utan att vissna!”. Visst, det är sant, men det är det där ordet nästan. Det stämmer att plastblommor nästan ser ut som riktiga blommor men de saknar typ alla de bästa komponenterna som utgör en riktig blomma. Det är samma med dessa värmeljus: Visst, de liknar vanliga värmeljus men………… 

Samtidigt förstår jag att folk har reträtterat till elektriska ljus nu i vinter. Återvinningscentralen har larmat om att vi måste börja plocka upp metallplattan ur värmeljus innan vi sopsorterar dem, för annars skadas naturen och polerna förvandlas till giftiga träsk.

Och det kan ju få vem som helst att överge mysiga värmeljus för resten av sina liv.

Jag försökte själv med att pilla bort de där metallbitarna som en god världsmedborgare men fingret gled och jag började blöda under nageln. 

Så jag förstår verkligen om man är förbannad på och hatar riktiga värmeljus.