Okej nu är fjärde deltävlingen i Örebro äntligen över. Nu är det bara andrachansen kvar och efter det kan den här tävlingen äntligen bli något värt att leva för.

Här är sammanfattning på startfältet 

Midnight Boy – Don’t say no (åkte ut) 

Han ba ”don’t say no!” och Svenska folket ba ”NO” för det är så trots fungerar. Jag tyckte att hans nummer var ganska dansant men tyvärr blev det lite för perverst med alla dom ansiktslösa dockorna i bakgrunden som bara stod där och satte gallrer i huvudet på alla som vill leva ett anständigt liv.

Caroline Wennergren – Black Swan (åkte ut) 

En bombastisk powerballad som hade kunnat va med i en svensk version av James Bond, nämligen Jönssonligan. Fattar inte hur den kunde åka ut! Skandal!

JTR – Building it up (final) 

Visserligen hade deras låt det exeptionellt unika budskapet att ”man ska bygga upp och inte riva ned”, men deras frisyrer saknade den spänst och naturliga lyster som vi har fått se i bland andra Danny Saucedos och Eric Saades hår. Det syntes att JTR hade hårprodukter i, vaxet hade klumpat sig på flera ställen i quiffet. Anade samma tendenser i Sanna Nielssens lugg men henne hade jag inte samma förväningar på. Jag förväntar mig mer än så av ett pojkband, hur kunde dom komma till final med detta?

Hasse Andersson – Guld och gröna skogar (andra chansen) 

Den här låten, som handlar om att vara sol-och-vårare, väckte minnen om dans i folkets park nån gång för länge sen när man fortfarande var tvungen att betala skatt för hundar. 

Dinah Nah – Make me (la la la) (andra chansen) 

Det fanns en sekvens i numret då kameran började skaka, då kändes det som att man satt bak på en snöskoter, men mycket mer spänning än så fanns det inte i numret. 

Annika Herlitz – Ett andetag (åkte ut) 

Herlitz sa att låten handlar om hennes egna dysfunktionella och krackilerade förhållande med nån tråkmåns som hon funderar på att dumpa. Dottern hade suttit beredd med telefonen hela kvällen för hon ville verkligen rösta på ”Elsa från Frost”. Men när Herlitz öppnade munnen och började sjunga la dottern bort telefonen.

Måns Zelmelöf – Heroes (final) 

Förutom sin läskiga dammsugarblick hade han en LSD-skärm bakom sig med massa vidriga små äckeltomtar på, så det var klart att han vann. Folk älskar sånt som ser ut att kunna förtära själen.  ”Nu har jag nåt att drömma mardrömmar om senare” sa dottern och det är hon nog inte ensam om. Låten var i övrigt medryckande och sådär roligt glattig som bara schlager kan va. När jag hörde den ville jag ba resa mig upp och dansa i rök och strobe-lights, slita av mig tröjan och göra en astral resa till Österrike.

Programledarna har börjat bli mer bekväma tror jag för dom blir bättre och bättre per avsnitt. Jag tror att jag kommer att skippa andrachansen, nu vill jag bara ha final! 

Vilka favoriter hade ni? Tyckte ni att rätt låtar kom till final?

Melodifestivalernas Sverige-runda började i Göteborg, staden nära där jag bor, och familjen satt så klart bänkad. 

Det första som hände var att vårt internet kraschade. Detta händer åtta gånger om dan minst (skaffa inte Tre!) men nu när det var mello tog jag liksom för givet att allt skulle fungera perfekt.

Efter att ha öppnat balkongdörren och fläktat mot routern med en bok (jag inbillar mig att den är en diva) så kunde vi börja köra igen. Vi missade de två första bidragen men strunt samma!

Melodi 1:  Ill be fine – Molly Pettersson

Tyvärr missade jag det här bidraget men såg i genomgången att det var en uptempo soullåt. Gissar att det var ett av de bättre bidragen. Fast det åkte ändå ut.

Melodi 2: Pappa – Daniel Gildenlöw

Missade så klart även denna men det tycker jag inte gör nånting. Den verkar ha varit uppföljare till förra årets ”Kära bröder” och tåriga låtar om fäder slipper jag helst. Förlåt mig men det är sanningens ord. Även detta bidrag åkte ut.

Melodi 3: One by One – Elize Ryd och Rickard Söderberg

Tidigare i veckan gjorde Rickard ”@gaytenor” Söderberg sig ett litet sårarsle som ni kan läsa om här om ni orkar (det är ju en rätt omfattande text som kanske omkullkastar hela din bild av nöjesvärlden) men det brydde han sig inte om ikväll när Elize Ryd ägde scenen med honom. Detta var dotterns absoluta favorit och ni som har barn vet barnens makt i det här spelet. Och jag håller med henne: det var det bästa bidraget för kvällen (Eric Saades var kanske bara lite bättre). Tyvärr åkte det ut.

Melodi 4: Hello Hi – Dolly Style

Hello Hi, eller menar dom Hello HEIL? Denna grupp kunde lika gärna ha grävts upp ur nån gammal tysk skräckbunker från andra världskriget. Deras framträdande låg låg på B-skräckis nivå med satanism och vodoo som tema. Och vadan den där dödskallen på scenen? ”För att det är rockigt” säger dom i den här intervjun men jag tror att det är för att de vill åkalla djävulen i Svenska folket. Vik hädan! 

Melodi 5: Det rår vi inte för – Behrang Miri feat. Victor Crone

”Det rår vi inte för” fick mig att tänka på Ann Heberleins bok ”Det var inte mitt fel ”. Låten tycktes handla om en fruktansvärd stad där sångarna har kul på destruktiva sätt vilket leder till ångest. Jag hörde inte riktigt så den kan ha handlat om nåt annat, försökte lyssna men tyvärr lät ljudet från mina fjärtar mer intressant så jag lyssnade på dom i stället. 

Melodi 6: Cant hurt me now – Jessica Andersson

Det här bidraget gick till final och det är en ballad om att vara stark. Det är jättebra att tala öppet om såna här grejer och sprida kunskap om styrka, vilket jag tror att Jessica Andersson gör med sin låt, men jag tycker att det borde vara förbjudet för Jessica Andersson att vara med när Sanna Nielsen är programledare för dom är i princip identiska tvillingar. Jag har jättesvårt att hålla isär dom båda och misstänker att dom till och med varit siamesiska tvillingar ihopsittande i höften, nu isäropererade (uppenbarligen). Dom enda som är mer lika i artistvärden är Jill Johnson och Lisa Nilsson. 

Melodi 7: Sting – Eric Saade

Den här låten gjorde mig illa till mods (inte lika illa till mods som dockorna dock). Vadå ”it stings it stings”? Sjunger Saade om samlag, menar han sin penis när han sjunger ”it stings”? Det verkar inte bättre, och visst är det väl bra att han är ärlig med tabubelagda ämnen men jag blir ändå oroad eftersom jag är förälder och tillhör en grupp människor med ett otroligt stort ansvar. Om vi bortser från låttexten och så vidare så var det ett roligt framträdande och en trallvänlig låt. Inte oväntat gick det direkt till final.

Jag la även märke till att Saade ser ut att ha blivit lite stelare i höften senaste året. Inte för att det spelar nån roll, men tycker att det är värt att notera. Tio melodifestivaler till och hans ”hemliga vapen på scen” kanske blir ett par kryckor?

VAD TYCKTE JAG OM PROGRAMLEDARNA DÅ?

Under sändningens gång skämtade dom själva ganska mycket om att dom var kassa, skåningar och utbytbara, så dom tog upp all relevant kritik innan nån annan fick chansen att göra det. Men jag gillade dom helt OK mycket i rollen som programledare, jag tycker att Sanna Nielsen gjorde ett bra jobb på scenen och jag blev positivt överraskad av att hon valde att skända sitt eget vinnande bidrag från förra året.

Kvällens mest intensiva moment:

De gjorde en sketch där vi fick se att det var Sanna Nielsen som sjöng  låten Till En Fågel när hon var liten. Hade ingen jävla aning om att det var hon som sjöng den! När jag var liten lyssnade vi jämt på Svensktoppen varje lördag och Till En Fågel låg ju etta på topplistan i 18 miljoner år! Den enda som låg längre var väl ”Guldet blev till sand”? Har alltid undrat vad som hände med hon som sjöng om fågeln och så var det alltså Sanna frikkin Nielsen.  Blir förvånad om nånting senare i mello lyckas toppa detta.

Den som intervjuade artisterna mellan bidragen

Det var Filippa Bark och eftersom hon medverkat i ”Robins” och jag inte riktigt har sett Robins så var hon ny för mig. Hon ska föreställa en 14-årig praktikant men spelas egentligen av Sissela Benn som är 34 år. Hon är så klart även hon skåning.

Om den moderna appen där man kunde ”hjärta” bidrag: 

Jag försökte registrera mig i stundens hetta men så skulle jag få nån kod via sms, appen stängdes, och jag kunde inte starta registreringen igen för mitt nummer ”används redan”. Jag hamnade alltså i en återvändsgränd och kunde inte registrera mig! Det här var jättejobbigt för mig och jag blev jättearg på Mello-ledningen som kommit fram till beslutet om att ha en app. De borde få sparken hela bunten, fy fan för dom! Tvi! 

Bästa mellansnacks-soffhänget: 

Ja det bjöd kollegorna Frans och HanaPee på så klart. Dom ska ha det varje lördag. Hittar dock ingen länk så jag antar att dom inte är prioriterade av SVT.

Sammanfattningsvis: 

Jag gillar melodifestivalen eftersom det är så lätt att ha en åsikt om bidragen. Det kräver varken förkunskaper eller bildning. Det jag inte gillar är att jag känner mig alldeles smutsig efteråt.

Jag läste att kollegan och internetvännen Frans ska ha ett eget melodifestivalprogram tillsammans med en annan kollega, Hanna, i SVT-play! 

Jag har alltid sagt att Frans kommer att ha en ledande roll inom Melodifestivalen en dag, vilket det här programmet i SVT-play inte är, men ändå. Det är en början (antar att de testar kompetensen innan de går vidare till större uppdrag)!

Det enda som kan hindra honom från att ha en ledande roll i Melodifestivalen är att hela Melodifestivalen utgår och slutar sändas. 

Här ser ni en gammal bild på mig och Frans en dag när vi sprang in i varandra i Alex Schulmans studio i Stocholm. Båda ba ”men vad gör DU här???”. Efteråt gick vi och drack kaffe om jag inte missminner mig (fast han tog en slusch?) och sen gick Marcus Birro förbi. 

Det händer alltid magic när Frans är i närheten!!