Melodifestivalernas Sverige-runda började i Göteborg, staden nära där jag bor, och familjen satt så klart bänkad. 

Det första som hände var att vårt internet kraschade. Detta händer åtta gånger om dan minst (skaffa inte Tre!) men nu när det var mello tog jag liksom för givet att allt skulle fungera perfekt.

Efter att ha öppnat balkongdörren och fläktat mot routern med en bok (jag inbillar mig att den är en diva) så kunde vi börja köra igen. Vi missade de två första bidragen men strunt samma!

Melodi 1:  Ill be fine – Molly Pettersson

Tyvärr missade jag det här bidraget men såg i genomgången att det var en uptempo soullåt. Gissar att det var ett av de bättre bidragen. Fast det åkte ändå ut.

Melodi 2: Pappa – Daniel Gildenlöw

Missade så klart även denna men det tycker jag inte gör nånting. Den verkar ha varit uppföljare till förra årets ”Kära bröder” och tåriga låtar om fäder slipper jag helst. Förlåt mig men det är sanningens ord. Även detta bidrag åkte ut.

Melodi 3: One by One – Elize Ryd och Rickard Söderberg

Tidigare i veckan gjorde Rickard ”@gaytenor” Söderberg sig ett litet sårarsle som ni kan läsa om här om ni orkar (det är ju en rätt omfattande text som kanske omkullkastar hela din bild av nöjesvärlden) men det brydde han sig inte om ikväll när Elize Ryd ägde scenen med honom. Detta var dotterns absoluta favorit och ni som har barn vet barnens makt i det här spelet. Och jag håller med henne: det var det bästa bidraget för kvällen (Eric Saades var kanske bara lite bättre). Tyvärr åkte det ut.

Melodi 4: Hello Hi – Dolly Style

Hello Hi, eller menar dom Hello HEIL? Denna grupp kunde lika gärna ha grävts upp ur nån gammal tysk skräckbunker från andra världskriget. Deras framträdande låg låg på B-skräckis nivå med satanism och vodoo som tema. Och vadan den där dödskallen på scenen? ”För att det är rockigt” säger dom i den här intervjun men jag tror att det är för att de vill åkalla djävulen i Svenska folket. Vik hädan! 

Melodi 5: Det rår vi inte för – Behrang Miri feat. Victor Crone

”Det rår vi inte för” fick mig att tänka på Ann Heberleins bok ”Det var inte mitt fel ”. Låten tycktes handla om en fruktansvärd stad där sångarna har kul på destruktiva sätt vilket leder till ångest. Jag hörde inte riktigt så den kan ha handlat om nåt annat, försökte lyssna men tyvärr lät ljudet från mina fjärtar mer intressant så jag lyssnade på dom i stället. 

Melodi 6: Cant hurt me now – Jessica Andersson

Det här bidraget gick till final och det är en ballad om att vara stark. Det är jättebra att tala öppet om såna här grejer och sprida kunskap om styrka, vilket jag tror att Jessica Andersson gör med sin låt, men jag tycker att det borde vara förbjudet för Jessica Andersson att vara med när Sanna Nielsen är programledare för dom är i princip identiska tvillingar. Jag har jättesvårt att hålla isär dom båda och misstänker att dom till och med varit siamesiska tvillingar ihopsittande i höften, nu isäropererade (uppenbarligen). Dom enda som är mer lika i artistvärden är Jill Johnson och Lisa Nilsson. 

Melodi 7: Sting – Eric Saade

Den här låten gjorde mig illa till mods (inte lika illa till mods som dockorna dock). Vadå ”it stings it stings”? Sjunger Saade om samlag, menar han sin penis när han sjunger ”it stings”? Det verkar inte bättre, och visst är det väl bra att han är ärlig med tabubelagda ämnen men jag blir ändå oroad eftersom jag är förälder och tillhör en grupp människor med ett otroligt stort ansvar. Om vi bortser från låttexten och så vidare så var det ett roligt framträdande och en trallvänlig låt. Inte oväntat gick det direkt till final.

Jag la även märke till att Saade ser ut att ha blivit lite stelare i höften senaste året. Inte för att det spelar nån roll, men tycker att det är värt att notera. Tio melodifestivaler till och hans ”hemliga vapen på scen” kanske blir ett par kryckor?

VAD TYCKTE JAG OM PROGRAMLEDARNA DÅ?

Under sändningens gång skämtade dom själva ganska mycket om att dom var kassa, skåningar och utbytbara, så dom tog upp all relevant kritik innan nån annan fick chansen att göra det. Men jag gillade dom helt OK mycket i rollen som programledare, jag tycker att Sanna Nielsen gjorde ett bra jobb på scenen och jag blev positivt överraskad av att hon valde att skända sitt eget vinnande bidrag från förra året.

Kvällens mest intensiva moment:

De gjorde en sketch där vi fick se att det var Sanna Nielsen som sjöng  låten Till En Fågel när hon var liten. Hade ingen jävla aning om att det var hon som sjöng den! När jag var liten lyssnade vi jämt på Svensktoppen varje lördag och Till En Fågel låg ju etta på topplistan i 18 miljoner år! Den enda som låg längre var väl ”Guldet blev till sand”? Har alltid undrat vad som hände med hon som sjöng om fågeln och så var det alltså Sanna frikkin Nielsen.  Blir förvånad om nånting senare i mello lyckas toppa detta.

Den som intervjuade artisterna mellan bidragen

Det var Filippa Bark och eftersom hon medverkat i ”Robins” och jag inte riktigt har sett Robins så var hon ny för mig. Hon ska föreställa en 14-årig praktikant men spelas egentligen av Sissela Benn som är 34 år. Hon är så klart även hon skåning.

Om den moderna appen där man kunde ”hjärta” bidrag: 

Jag försökte registrera mig i stundens hetta men så skulle jag få nån kod via sms, appen stängdes, och jag kunde inte starta registreringen igen för mitt nummer ”används redan”. Jag hamnade alltså i en återvändsgränd och kunde inte registrera mig! Det här var jättejobbigt för mig och jag blev jättearg på Mello-ledningen som kommit fram till beslutet om att ha en app. De borde få sparken hela bunten, fy fan för dom! Tvi! 

Bästa mellansnacks-soffhänget: 

Ja det bjöd kollegorna Frans och HanaPee på så klart. Dom ska ha det varje lördag. Hittar dock ingen länk så jag antar att dom inte är prioriterade av SVT.

Sammanfattningsvis: 

Jag gillar melodifestivalen eftersom det är så lätt att ha en åsikt om bidragen. Det kräver varken förkunskaper eller bildning. Det jag inte gillar är att jag känner mig alldeles smutsig efteråt.