Igår postade jag en gammal serie jag gjorde för nåt år sen. Här är en till.

Jag hittade en gammal serie som jag gjorde för några år sen. 

Jag är sjuk och har varit sängliggandes och har haft god nytta av Netflix just nu. Hittade serien Empresses in the Palace och har sen motvilligt varit fast. 

(VARNAR HÄR FÖR ATT KUNNA GE EN ELLER TVÅ SMÅ SPOILERS) 

Serien handlar om en ung kvinna som blir konkubin på palatset i 1700-talets Kina. Där finns ett harem där alla kvinnor har olika rang och status osv. Serien är dramatisk. Alltså jag tror inte att ni förstår: den är dramatiskt, väldigt väldigt väldigt dramatisk. Jag tror faktiskt inte att jag har sett något liknande sen Silver Fang (obs! se upp för blodig björn i rivande snöstorm). 

Vi snackar alltså folk som stup i kvarten lägger sig ner på knä och gråter och ber för sina liv, människor som piskas ihjäl, tar livet av sig genom att springa huvudstupa in i väggen och det har även förekommit kastrering (självförvållad) och förlossning… samtidigt!!

Och så alla missfall. Jag har sett några avsnitt nu och jag vet inte hur många missfall man hittills har fått följa under stor dramatik. Kanske 30 stycken? Mest kreativt var väl när nån elak konkubin dresserat en katt till att anfalla vissa parfymer, och så hade en gravid konkubin fått just den doften i en puderask. Så när hon skulle pudra sig i ansiktet så kom katten och anföll henne och hon ramlade och fick missfall!!

Sen dessa läkare… när dom ska känna efter om en konkubin är gravid så tar dom tag om hennes handled och sen ba ”hon är två månader gravid”. Hur gör dom? Varför gör inte läkare så nu för tiden?? Och så får konkubinerna mediciner från kungliga läkare hela tiden, typ blöjbylten fyllda med mediciner för att … ja varför egentligen?  För att inte få missfall och dö i barnsäng? För i så fall fungerar medicinerna väldigt dåligt kan jag tala om.

Och så den här kejsaren. Han springer omkring helt slapp där på palatset och kommer med massa slappa beslut som alla andra måste finna sig i. Samtidigt som man tänker ”jamen iofs så kunde han ju kunnat vara mycket värre”.

Nästan bäst av allt är att varje avsnitt känns som minst tre timmar långt. Avsnitten tar liksom aldrig slut. Dom bara fortsätter och fortsätter och fortsätter och fortsätter. 

Nej jag kan verkligen rekommendera den här serien, särskilt om du har influensa och blöder från ansiktet.

Igår såg jag senaste episoderna av The Walking Dead tillsammans med sällskap.

Förut när jag har sett Walking dead så har jag alltid sett det själv, och då har jag tyckt att det har varit ganska bra. Nu när jag ser det med sällskap tycker jag att det är rätt dåligt. Och jag tror att det beror på att jag, när jag har varit själv, har kunnat snabbspola mig igenom de skittråkiga och jobbiga zombiejakterna. 

När man ser på tv och film tillsammans med andra så är det inte alltid så uppskattat att godtyckligt trycka på spolknappen när man tycker att det är tråkigt. Så det är bara att bita ihop och vänta ut team Ricks stressiga resa genom smutsiga industrilokaler och mörka skogar. 

Frågan är hur spännande det är att se nån skjuta zombies i ansiktet en kvart i stöten.

Jag är mer intresserad av den psykologiska biten. Nu är det mest *nu ska vi fysiskt förflytta oss bort från olika faror OCH VI HAR VAPEN*. Mitt vapen har varit spolknappen.

(skriver inga direkta spoilers men är du nitiskt petnoga kanske du ändå bör varnas)

Igår såg jag första avsnittet av femte sässongen The Walking Dead. Det var länge sen jag fick mig en dos av ”CÅÅÅÅRL” men nu var det dags. 

Och jag kan säga att det här avsnittet var värre än Fångarna på fortet. 

Jag var stressad i över 40 minuter. Hade jag sett avsnittet själv hade jag snabbspolat mig genom hälften men nu var jag så illa tvungen att plåga mig igenom alla pressade situationer som uppstod hela episoden igenom. 

Och nåt verkar ha hänt sedan förra säsongen – The Walking Dead has gone GORE, för visst heter det så när det är nästan lite over the top blodigt och slafsigt? För inte kan jag minnas så mycket slafs från tidigare avsnitt. Det liksom… rann. Och det var väldigt visuellt.

Bästa tycker jag var när den här snubben sitter och tvivlar och säger detta:

Jag vet inte om jag har fått till citatet korrekt, men är det såhär han säger så är det himla kul. 

Och den största upptäckten var att den här snubben saknar ögonbryn: 

Jag trodde att han tappat dem till nya säsongen, blev så fundersam när jag såg att de inte existerade, men efter en enkel googling såg jag att han faktiskt aldrig haft ögonbryn. 

Så frågan är varför jag upptäckte det såhär sent. Kanske har det nåt att göra att jag valde att se i HD-upplösning igår. 

Tycker avsnittet var helt okej. Lite väl spännande för mig bara men, men.