I helgen var jag i Stockholm eftersom en kompis bjudit mig på Kristina från Duvemåla. 

Och den var bäst, jag har aldrig varit på någon liknande föreställning, och tror inte att jag kommer se någon som toppar den heller. Även fast jag hamnade bakom en dam med stort huvud (jag gissar på att ett kejsarsnitt ägde rum någonstans för ca 55 år sen) så störde det inte alls. Scenografin och ljussättningen var så himla smart och bra gjord, artisterna och musiken superb. 

Jag grät. Visst har jag hört om Karl-Oskar och Kristina tidigare men inte hade jag nån aning om allt dom tvingades vara med om vare sig på hemmaplan eller i det nya landet. Jag kan väl erkänna att jag tror att slutet på berättelsen hade kunnat undvikas med några enkla försiktighetsåtgärder men, tänker jag, vad vet jag om deras försiktighetsåtgärder by the end of the day, dom kanske gjorde allt dom kunde.

Och när vi inte var på Kristina från Duvemåla så…  

• … Åkte jag T-bana. Av nån anledning tänker jag mig att jag är Krister Sandelin på 80-talet när jag åker T-bana. Men det bästa var att det var enkelt att hitta och lätt att köpa biljett. Västtrafik har en del att lära där.
• … Körde vi förbi Globen.  Såvitt jag förstår är den en vanlig syn bland Stockholmre men för mig är den ovanlig. Den är ju så stor och så vit. 
• … Var vi på Kår 393 (frälsningsarmén) och firade julfest. 
• … sökte mina ögon omedvetet efter Orup. Jag vet inte om jag är skadad över att ha lyssnat på hans musik som barn men jag förväntade mig att få se honom irra runt från Djursholm till Danviks tull via broarna i Gamla Stan. I stället blev broarna i Gamla stan en besvikelse. Jag hade tänkt mig en pittoresk liten stenbro med träräcke men allt jag såg var en tungt trafikerad asfaltsbro. Varför i hela friden skriver man en sång om nåt så vanligt och sjaskigt? Med reservationer för att jag inte såg alla broar i Gamla Stan.

Och så gjorde vi massa mer också, vi hade full rulle hela helgen.

BETYG:

Jag ger Stockholm ganska höga poäng. Som sagt så var det lätt att hitta, Globen är ovanlig och Kristina från Duvemåla var bäst. Jag kommer kanske att återvända för fler besök någon gång. 

BILD: Pressbild Göta Lejon

Jag läste i den här intervjun i Allt om Stockholm att Pernilla Wahlgren är rädd för Söder (vilket är en stadsdel Stockholm för er som inte är bekanta med staden ifråga). Anledningen är att det finns ”a-lagare och mycket drogpåverkade människor där”. 

Och jag förstår henne, hon är inte ensam. Hon har typ hela Sverige från Sundsvall och uppåt samt delar av Götaland och Sydsverige bakom sig i sin rädsla.

En gång i tiden, jag gick i tvåan eller trean, så vann min bror en resa till Stockholm via Rökfri duo. Han reste och när han kom hem så gav han ungefär samma vittnesmål som Pernilla Wahlgren. Han sa att stockholmare är knarkare och fyllon som dessutom urinerar i hissarna. 

Jag satt med stora ögon och lyssnade på honom. Kissade dom även i hissen upp till Kaknästornet? Ja tydligen, absolut. Stockholm var ett nutidens Gomorra och därför flyttade jag och många med mig till Göteborg när tiden blev mogen för att hitta en stad. I Stockholm vill man ju helst inte bo. 

Jag har sett hån riktat mot Pernilla Wahlgren efter hennes uttalande men jag förstår inte varför. Jag är nu äldre och jag har mot min brors inrådan besökt Stockholm flertalet gånger och har fått se saker med egna ögon. Det mesta har jag glömt men jag glömmer aldrig att toaletterna på centralstationen är renare än min toalett hemma. Och vi förstår ju alla att det måste betyda att Stockholmare helst väljer andra platser framför toaletter.

Sen vet jag inte hur det är med Göta Lejon, som Pernilla Wahlgren nämner som ett extra hårt ansatt område. Men visst är det en teater? Och inte för att dra upp gamla synder i andra världsdelar men trots allt så blev ju Abraham Lincoln skjuten på en teater. 

BILD: Göta Lejon pressbild