Idag såg jag en älg gräva en liten grop i marken som den sedan kissade i. Det hade samlats en massa människor runt älgen, både vuxna och barn,  och alla stirrade på älgen medan den ”gjorde sitt”. 

”Nu kan du berätta för kompisarna på skolan att du sett en älg kissa!” hörde jag en förälder säga till sitt barn och jag kände lite samma sak – jag hade just sett något som kändes värt att prata om. Något näst intill spektakulärt. Men samtidigt kände jag lite skam eftersom jag tagit del av något som nog egentligen var ganska privat för älgen.

Känslan påminde faktsikt om när jag läste det här avslöjandet som Ekot gjorde om Jimmie Åkesson häromdan. Avslöjandet innefattar att han spelar på nätcasino för mer än vad han tjänar som politiker och att han förmodligen lider av ett rätt omfattande spelmissbruk. 

Det kändes intressant att ta del av den informationen. Men samtidigt kändes lite som att stå i grupp och beskåda Jimmie Åkesson medan han kissar i en grop. 

Men det finns några skillnader som gör det mer relevant att titta på den ena.

Har ni sett den här videon där Kjell Bergqvist gör reklam för Fi? 

Jag såg den igår och fick en invigelse att göra den här videon. 

Här kommer du till videon på youtube.

Såhär dagen efter valet myllrar det av statistik i sociala medier. Något som sticker ut och är lite vanligare är valdistriktskrytet, dvs att människor småskryter om hur bra folk har röstat i just deras valdistrikt. För att tala i Pontus Pilatustermer kan man säga att de ”tvår händerna” på sitt geografiska område. Typ ”okej Europa är på väg att bli en fascistisk superstat MEN DET ÄR INTE PGA MIG OCH MINA GRANNAR IAF”. 

Så jag sökte upp mitt valdistrikt för att se hur bra min position ligger till rent geografiskt och värderingsmässigt. Bär mitt område skulden för ett brunt Europa eller kan jag känna mig nöjd, lever jag i en medmänsklig närmiljö värd att visa upp?

Mja, nja, fast helt illa är det inte. Det är kanske inget att skryta med men majoriteten människor är officiella röstare för solidaritet (eller inofficiella det beror på hur man ser på det). Men det är klart att helt ljust ser det inte ut. Vad jag tycker är anmärkningsvärt här är att det inte tycks ha skett någon förändring sedan förra valet, vi i detta valdistrikt röstade exakt likadant. Eller så är valdistriktet nytt. Kanske har jag tagit fel valdistrikt. Det är så jävla krångligt alltihop. 

Så jag kollade min hembys valdistrikt – Latikberg. Byn av mitt hjärta! Byn vars sköte jag vaggats i tills dess jag blev 19 och flydde jag menar flyttade sökerut för att vidga horisonten! Byn som jag älskar och längtar efter pga sin fina natur och harmoniska atmosfär!

Även om detta definitivt inte är något att flasha med pompöst inför publik så tycker jag att det är överraskande goda siffror faktiskt. 12,1% till SD innebär att bara 21 personer röstade på dito. Elva personer röstade på Miljöpartiet och fem personer röstade på Fi. Fem! Det betyder att jämställdhetstänket förmodligen har gått framåt sedan jag flyttade därifrån och det blir jag helt pirrig av. *nöjd*

Slutsats: 
Idag är en dag då jag kan glädjas över hur lite jag förstår av politiken och hur det här med EU-parlamentet fungerar. Människor som förstår mer än mig har brytit ihop och säger att allt känns hopplöst, men jag som inte fattar nåt ser positivt på tillvaron. Det här med rasism och kvinnoförtryck och transmisogyni och funkisfobi etc etc det fixar vi, nemas problemas! Vi ses i vardagskampen från och med idag och för all framtid! Och jo, döm inte valdestrikten som har röstat ”dåligt” eller ”omedvetet” allt för hårt i eventuell stolthet över eget valdistrikt.