Själva definitionen av ondska

9:57 28 Jun 2021

Hat är ett starkt ord, brukar folk tycka om att påpeka. Säger man att man hatar något dröjer det inte länge innan det hoppar upp någon nasal krulltott ur buskarna för att undervisa en om ordets kraft. Och busktönten har ju visserligen rätt, det är ett starkt ord, men när vill den egentligen att man ska använda det då? Måste det sparas tills den dagen man ska lämna ett omdöme om sin familjs mördare, för annars kan det bli urvattnat?
Samma spörsmål studsar lekfullt runt i mitt huvud när jag hör orden ond och god. Man får i tidig ålder lära sig att ingen är enbart ond eller god, att det är betydligt mer komplicerat än så. Att världen inte är så binär. Men här vill jag nog bestämt hävda motsatsen.

Ett exempel är en kille jag gick högstadiet med, låt oss kalla honom Cedrik, som var känd i stan för att tillhöra traktens rikaste familj. Visserligen den rikaste familjen i en småstad i norra Svealand, så även om det på den tiden var ofattbart att de hade en egen golfbil och att Cedrik hade tre datorer så är det ju inte direkt privat pedofilö-rik vi snackar om (även om jag är övertygad om att det är det första familjen skulle köpa om de hade haft råd).
Jag och Cedrik mönstrade samtidigt, och vid dagens slut satt vi två och ett gäng av hans kompisar i samma fikarum och hängde när Cedrik började prata om sin pappas senaste affärsuppgörelse. Jag som bara kände dem ytligt satt lite på sidan av och missade därför början, men jag hajade till när jag fick höra slutklämmen där Cedrik, utan att röra en min, berättade att hans pappa väl sket fullständigt i om några ”Biafrabarn” dog om det innebar att han ”tjänade någon extra mille”.
Runt bordet började hans ryggradslösa kompisar – som väl främst var kompis med honom för statusen och möjligheten att en dag kanske få ärva någon av hans datorer – att fnissa nervöst. Jag märkte att de blev osäkra – var det ett grovt skämt eller menade han allvar? Satirens uppgift är ju att stega hela vägen fram till den yttersta gränsen och blicka ner i avgrunden, såg jag att de tänkte, men var det verkligen det som pågick här? Svaret är nej.
Glimten i ögat var så obefintlig att Cedriks hornhinnor hade börjat kröka ljuset runt dem och skapa en centimetertjock händelsehorisont där tiden verkade satt ur spel; om en bananfluga hade flugit för nära hade den sugits rakt in i pupillen och upphört att existera. Så lite skämtade han. Men det var samtidigt så parodiskt överdrivet och osubtilt, något man kanske hade kunnat förvänta sig av Krösus Sork eller Skeletor – inte av en person som lever i verkligheten.
Men det gjorde Cedrik, och nu satt han bara där och stötte med läpparna på det där fuktiga sättet som bara välbärgade män kan göra, lika obekymrad som om han just gett sin hot take på saft. Jag tror att kompisarna runt bordet såg samma sak som jag, men de var för rädda för att säga något. (Så klart hade ju jag också kunnat säga något, men jag skyller på att jag blev för ställd. Dessutom är det inte jag som är on trial här.)

Hursomhelst. Det var som att Cedrik tagit en sida ur Putins dagbok och läst högt mellan raderna, som att han var en guldmålad Kalashnikov ifrån att bli en av Saddams söner, och så vitt jag vet får han fortfarande vandra fritt på våra gator.
Jag har ingen aning om vad han gör idag, men jag är rätt övertygad om att det går bra för honom. Det gör det alltid för såna silverskedfödda fullblodspsykopater. Och det hade varit lite lättare att svälja om det i alla fall varit på bekostnad av ett rikt socialt liv; om det alltid slutade som i Citizen Kane eller för Howard Hughes, med knösen ensam och övergiven i sin herrgård med ett uppstoppat tigerhuvud som enda sexpartner, men inte ens det kan man ju trösta sig med. För de nervöst fnittrande kompisarna som satt runt bordet på mönstringen försvinner aldrig. De kanske byts ut längs vägen mot nya desperata iglar som hoppas på att få ärva en dator, men det blir aldrig tomt runt det långa bordet framför den stora eldstaden, under släktvapnet vars ornament viskar om evig lojalitet till Ku Klux Klan och diverse uråldriga pedofilnätverk.

Hursomhelst, är Cedric ond? Jag skulle bestämt hävda det. Huruvida han är en produkt av sin uppväxtmiljö och blabla *annan valfri nyansering* tycker jag inte spelar så stor roll i praktiken. Om han hade fått regera fritt över Sverige så hade landet förvandlats till Mordor inom loppet av en mandatperiod, och om vi inte får kalla Sauron ond, ja då finns väl ingen vits att bevara ordet över huvudtaget? Ut med det ur SAOL i så fall, om det nu är så viktigt att påpeka att Voldemort även hade bra sidor.

Nej, onda människor finns visst, och det är vår skyldighet att kalla dem för vad de är. Och det är alltså därför vi måste sluta blunda för Ebba Busch. Vi kan inte längre bara sitta stilla runt hennes bord och fnissa nervöst åt hennes galenskap, medan hon smider sina kolsvarta planer oemotsagd. Det finns många politiker jag hatar, men endast en som är ond. Och det är hon.

10 kommentarer | “Själva definitionen av ondska”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Niclas skriver:

    Vilken totalt dysfunktionell analys av en latrinjournalist

  2. Mikael skriver:

    👎👎👎👎👎👎 Hur kan ni släppa fram sådant totalt trams???!!!

  3. Micke skriver:

    En text som får Karl Poppers falsifierbarhetsteori att lysa klarare än någonsin. Vilket skräp!

  4. Linus skriver:

    Nicklas, Mikael, Micke… bra försök EBBA att rentvå dig själv genom att skapa tre olika alias! Typiskt ont beteende!

  5. Ankan skriver:

    En ovanligt ärlig definition av mästarinnan i förtal och falska anklagelser. Ond är bara förnamnet. Hennes hov typ Skytterdal lika elaka!

  6. Jonte skriver:

    Mycket bra krönika! En jätteglad mun i betyg.

  7. Johnny skriver:

    Korpen har talat

  8. Pk Ng skriver:

    Politiskt oberoende vänstersmörja

  9. Micael skriver:

    Väl fluget Korpen!

  10. dansms skriver:

    article, and more importantly, your personal experienceMindfully usi https://vidmate.onl/ ng our emotions as data about our inner state and knowing when it’s better to de-escalate by taking a time out are great tools. Appreciate you reading and sharing your story, since I can certainly relate and I think others can too

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG