Ovan: lyckligt ovetande om vad som komma skulle

igår gick jag och fystränade första gången på lääääänge. Vi snackar minns-inte-sist-länge. Jag begav mig till nåt boxpass och kämpade på. Var sämst, men som sagt, kämpade på. Var jazzdans- och pilatestjejen längst bak som ba:

minus den glada minen men ändå skelande skulle jag säga

Sen när jag kom hem mådde jag illa men tänkte äsch, måste nog bara äta nåt! Så åt jag. Och mådde sämre. Och sämre. Och sämre och sämre och sämre. Det slutade med att jag däckade inne på toagolvet, med lilla tåren i ögat, kallsvettandes, skakandes och övertygad om att nu har jag blivit matförgiftad ALTERNATIVT att jag kommer dö (och då lär jag ruttna innan nån hittar mig?!). Lyckades ändå släpa mig in i duschen, kravla tillbaka till sängen där jag slutgiltigt däckade klockan bebis. Vaknade mitt i natten av att jag ligger i exakt samma konstiga ställning jag först däckade i. Och har alltså inte kräkts?? Var alltså INTE matförgiftad utan bara

Den Mest Otränade Personen I Hela Universum

Tänker typ på all Biggest Loser jag sett och att ibland kräks de UNDER träningen och det köper jag liksom om det är jobbigt, men min kropp kollapsade liksom två-tre timmar EFTERÅT.

Ett ynka yet HÅRT fyspass och min kropp gick in i överlevnadsmode. Min slutsats är därför inte den inte helt världsomvälvande upptäckten att: jag måste träna mer fys :(( som är så himla tråkigt :(( eller box va kul men jag va busy getting my own uppercuts från Tvillingarna. Alltså herregud, jag hade helt glömt av detta eviga problem. Finns typ patt-tejp eller nåt?? Glömt hur mycket de flänger precis överallt när en skuttar och gör såna där *höga knän, jogga på stället*-thingys. 

My quest begins för att hitta perfekta kombon av pattvänliga fyspass + sportbhar med stöd åt precis alla håll