7:43 20 Feb 2020

Under min tid som sjukskriven (totalt fyra dagar nu) har jag verkligen tränat på att stänga av. Enklast är dammsugaren, svårast är faktiskt ugnen. Jag står där och liksom bara ”what?”. Men som ni hör är det inte superkul att gå runt i sitt hem och stänga av grejer, därför har jag börjat skriva dikter. Det är ett slags sätt att bearbeta det trauma som uppstår när man drabbas av en sjukdom utan namn och har hjälpt mig att acceptera mitt tillstånd. Jag tänkte dela med mig av ett av mina alster, jag hoppas att ni gillar.

Sjukdom utan namn

Jag är barnet, jag är kvinnan.
Jag är fri, jag är fast.
Jag är ful, jag är vacker.
Jag är nykter, jag är full.
Jag är sommar, jag är vinter.

Jag är jag, men vad är du?

Sjukdom utan namn, sjukdom utan namn.
Du är stormen, du är ångest.
Du är mardrömmen, du är mörker.
Du är läskig, du är monster.
Han sa; kom!
Jag sa; död.  

Hoppas att ni gillade min dikt.
Snart kommer Lisen hit och ska hjälpa mig att stänga av ugnen och brandlarmet. Puss!

 

 

 

5:16 19 Feb 2020

Det här är ett väldigt svårt inlägg för mig att skriva, kanske är det just därför jag tagit mig tid och inte uppdaterat bloggen så mycket. Men jag tror att det är viktigt att dela med sig av alla sidor, inte bara de positiva. Om jag kan hjälpa en enda människa så är jag nöjd.

Jag lider av åkomman ”porslinshy”, det är helt enkelt hy som inte har några porer, rynkor eller orenheter. Som ni hör på namnet så är det väldigt svårt att leva med en hy som liksom porslin är väldigt känslig och helst inte bör diskas i maskin. Det tog väldigt många år innan jag accepterade min sjukdom, men idag kan jag STOLT stå för att jag har porslinshy.

Man kan tro att eftersom jag redan lever med EN sjukdom så skulle jag kunna tackla ytterligare en. Men jag är inte perfekt, tyvärr. Efter mitt Barry-pass i lördags kände jag att något var fel. Försökte skaka bort känslan, men det ville inte släppa. I söndags eskalerade mitt mående så jag fick ställa in både brunch och promenad med min dejt. Och i måndags var det inget snack om saken; jag har blivit sjuk.

Vet inte om det är någon form av virus eller om det kanske handlar om något värre (cancer, reumatism, diabetes). Jag har försökt hitta svar, både på nätet och i sjukvården. Måste säga att jag blir så fruktansvärt arg över bemötandet i svensk sjukvård. Allt jag fått höra är att ”jag ska gå hem” och ”sluta ta plats för de som är sjuka på riktigt”. Trodde faktiskt mer om Hedda Care, jag ger dem NOLL i betyg.

Så jag vänder mig till er, om ni känner igen symptomen eller hört talas om det så hör av er!

Sjukdomen yttrar sig i:

  • Liten tumör i pannan
  • Tumören skiftar i färg, först vit, sen rosa, röd och idag… GUL?!
  • Omöjlig att få bort (testat meditation, turmeric latte, hela sortimentet från René Voltaire)
  • Är enligt Kry, Hedda Care och First Vet INTE cancer.

Sickar med en bild också så att ni får se. Hoppas att detta kan lösa sig och att det finns ett botemedel därute!

Bild på mig och min sjukdom. I brist på namn kallar jag sjukdomen för ”Lisen” sålänge.

3:42 14 Feb 2020

Hej på er!
Igår var jag och Lisen upptagna med att underhålla Den Stora Tyska Kunden. Det är verkligen ett heltidsjobb att prata engelska en hel dag, men Lisen skötte det jättebra. Tyvärr kunde jag inte vara med under hela dagen eftersom torsdagar som bekant är min Jag-Dag, men det verkar som att läget är under kontroll. Lisen har i alla fall inte svarat på ett enda av mina sms och det tolkar jag som att hon är fullt upptagen med att umgås.

Idag är det inte bara sol och fredag, det är också Alla Hjärtans Dag. Jag blir lite osäker på om det är OK att säga ”Grattis på alla hjärtans dag”, jag vill ju såklart inte trampa någon på tårna och förra året råkade jag göra en riktig tabbe. Då skickade jag grattis-buketter till alla mina kompisar och då blev pappa (!) så arg. Först försökte jag förklara att om mitt gäng består av 40 tjejer och varje person ska få en fin bukett så är det inte ”fullkomligt vansinne” att notan landar rund 200 000. Han ger liksom pengar till folk som jobbar med honom VARJE MÅNAD, så fattade inte riktigt vad grejen var. Men sen insåg jag att han såklart blev ledsen och besviken för att han inte fått något från mig.

Därför har jag i år enbart gett honom blommor med samma budget som ifjol. Blombudet kunde inte leverera alla buketter på en gång, men vi kom fram till att om buden kommer till honom ca en gång i halvtimman så borde allt vara på plats till ikväll. I skrivandets stund har ca 80 buketter landat på pappas kontor och pappas assistent har ringt mig 43 gånger ser jag nu, antagligen för att säga tack. Härligt!

Grattis pappis på alla hjärtans dag! Och alla ni andra förstås :)

4:54 12 Feb 2020

Guten tag!
Det betyder ”glutenfritt” på tyska. Här sitter jag med en kopp kaffe och preppar inför mötet med Den Stora Tyska Kunden imorgon.  Egentligen skulle jag träffa min terapeutht idag men tydligen går det inte att ses åtta gånger i veckan. Så istället har Lisen (Louise?) fått axla rollen som frågeställare och sammanställt en lista som ska göra gott för min utveckling. Mot listan!

Har du ett par rosa string?
Nej, men jag äger en rosa SMEG!

Vem var den senaste du pussade?
Min spegelbild när jag gjorde en av min affirmation ”self love is true love” som min andliga vägledare Ninja Mård gett mig i läxa.

Gillar du någon nu?
Ja en person med skorrande R som jag hoppas ska hälsa på i helgen.

Vad gjorde du i natt?
Såg första avsnittet av dokumentären Kalifat, kunde inte sluta!! Hur har de lyckats fånga allt undrar jag. Otroligt.

Hade du berättat för dina föräldrar om du blivit gravid?
När min bästis blev gravid så gick det ut ett pressmeddelande i Dagens Industri, så min målsättning är att Forbes eller StyleBy berättar om min.

Hade du blivit glad om din kille friat till dig?
Det beror på om jag gjort naglarna eller inte.

Civilstatus?
Jag identifierar mig som kvinna.

Har du någonsin vart kär?
Ja. Har väldigt svårt för att bli kär, men det har hände en gång när jag pluggade i Uppsala.

Har du någonsin blivit kär i din bästa vän?
Nej, men däremot blev min bästis kär i min fästman i Uppsala.
Och han i henne. Så om ni frågar dom så skulle de nog svara ja.

Tror du på kärleken?
Jag tror på NÅNTING, men skulle kanske inte definiera det som Kärlek.
Men känns trist att säga att jag är ateist.

Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?
Menar du samarbeten nu? Det beror på. Om det är en start-up så hade jag kanske varit lite nervös, ja.

One night stand eller förhållande?
Återigen, beror på. Långa samarbeten har sin charm och korta är bra de med!

Har du någonsin gått på bio ensam?
Nej. Däremot har jag varit ensam en gång. Tyckte inte om det!

Saknar du någon just nu?
Min mamma, varje dag. Och en vettig assistent haha!

Är du glad?
Ja förutom det där med att mamma är död och att mina vänner hellre umgås med mitt ex så skulle jag säga absolut.
Jag väljer glädjen.

Gillar du någon just nu?
Lite, ja.

Har du någonsin blivit jagad av polisen?
Det skulle väl vara den gången jag ville få tillbaka min lägenhet från mitt ex och min bästa vän ringde polisen.
Men annars nej.

Har du hund?
Ja/Nej. Jag har en hund, men den bor i min lägenhet som mitt ex lever i.

Skulle du vilja dricka dig full nu?
Har väldigt svårt för att bli full. Men det hände en gång när jag pluggade i Uppsala.

Skulle du vilja väga mer?
Du menar våga mer? Ja, man kan alltid våga mer.

Tack för listan Lisen! Aufweidersen!

 

4:47 11 Feb 2020

Hej på er!
Jag tycker att det är så roligt att ni hör av er med frågor. Som chef och kvinna känns det extra viktigt att dela med sig av all den kunskap jag samlat på mig under året som egenföretagare. Idag är det Felicia som hört av sig, hon skriver såhär:

FRÅGA:

Halloj Kvinna i karriären!
Förra veckan undrade min chef ifall jag kan bli vikarie för henne när hon går på mammaledighet.
Tycker det låter kul, men är inte helt säker på om jag klarar det. Vad tycker du – ska jag bli chef?

SVAR:
Hej Felix och tack för ditt mail!
Det är verkligen inte alla som kan eller ska vara chefer, det vet jag av egen erfarenhet. Jag själv har då tagit det exekutiva beslutet att aldrig ha någon annan än jag själv som chef och lyckligtvis är jag väldigt bra på det. Att vara chef är svårt, lite som att försöka hitta till Kungsholmen med bil. Om du utgår från Karlaplan så tror jag att det är enklast att köra Valhallavägen rakt fram. Sen svänger du av precis innan avfarten mot Uppsala och fortsätter istället upp mot Sankt Eriksplan. Här börjar det bli läskigt! Jag brukar sätta på en podd för att hålla nerverna i schack. När du passerat St Eriksplan kommer du åka över en bro och efter det borde du vara framme. Viktigt nu att du håller huvudet kallt och inte gör några stora misstag, som att bli vän med någon som bor på Kungsholmen eller ännu värre – råkar köpa en fastighet i farten!

Kort och gott: Håll huvudet kallt och kör försiktigt.

Allt gott,

Isabelle Berglund Schmidt