10:38 21 Jan 2020

Tja! Inte hunnit blogga om min helg i Göteborg. Ska inte tråka ut er med en lång reseskildring. Tänkte bara berätta en rolig grej Lorentz gjorde under sin spelning på Lounge(s). När han spelade en osläppt låt från sin kommande skiva riktade han mikrofonen mot publiken för att de skulle sjunga med. I en låt ingen hört förut. Hahaha. Lorentz will be Lorentz. Älskar honom.

Dessutom ska jag väl passa på att nämna att det första avsnittet av podcasten jag gör tillsammans med Maja Asperö Lind släpptes i går. Mer info hittar ni här.

9:21 15 Jan 2020

Det blev just klart att jag och min kollega och vän Peyvand kommer att vara mood managers på Lounge(s) under P3 Guld. Ett fullkomligt obegripligt beslut av Lounge(s) nattklubbschef Oliver Bull. Inte att boka Peyvand. Hon kan liva upp en begravning. Men att boka mig.

På nåt sätt har jag lyckats lura alla som inte känner mig att jag alltid är festens ljus. Varje fredag framöver ska jag till exempel agera någon form av partyexpert i Fredrik Söderholms nya morgonprogram Gott Snack. Tanken är att jag ska guida lyssnarna i nattklubbsdjungeln. Och nu har jag alltså även fått en nattklubbschef i Göteborg att tro att det är en bra idé att låta mig ansvara för gästernas humör under en av årets viktigaste kvällar.

Sanningen är att jag nästan aldrig är på nattklubb längre. Jag dricker öl på någon bar tills jag blir trött och vill gå hem, vilket brukar vara runt klockan ett. Då gör jag en irish exit och går och lägger mig. De få gångerna jag faktiskt orkar följa med till klubben blir det mest att jag står och tittar på andra människor som pratar med varandra. Allting roligt händer alltid efter att jag har gått och lagt mig. Jag får nöja mig med att läsa om det i gruppchatten dagen efter.

Men för att jag inte vill bli av med hotellrummet i Gothia Towers som bokats åt mig vill jag ändå säga att det kommer att bli en jävla kanonkväll. Ni minns väl att Lounge(s) var den överlägset bästa klubben under Way Out West? Ingenting står och faller med mig. Har till exempel sett att bland andra Aron McFaul och Julia Frändfors ska dj:a. Dessutom kommer en stor svensk artist riva av några låtar på scen.

Om ni ska gå ut i Göteborg på lördag är det till Lounge(s) ni ska. Dm:a mig för gästlista. Har inte kollat om jag får skriva upp folk på listan. Men nån sorts befogenheter måste man väl ha som mood manager?

PS. Bilden är från när vi var på Åre Sessions 2017. Vilken jävla Åre-look jag hade.

11:33 14 Jan 2020

Long time no see, kära läsare. Det har gått tre dagar sedan Stockholmspriset och efter att ha bälgat i mig fyra Red Bull om dagen sedan dess börjar jag så sakteligen vakna till liv.

Dagen före galan fick jag mitt livs mest prestationsångestfyllda uppdrag. Julia Frändfors bad mig skriva manus åt Alex Schulman. Det skulle vara en liten presentation av Julia Frändfors och Julia Lyskova som skulle spelas upp i högtalarna på Södra Teatern innan de gick upp på scenen.

Fy fan alltså. De första timmarna var jag helt apatisk. Jag låg med pannan mot skrivbordet och väste illa valda svordomar för mig själv. Hållning som en ostbåge. Inte nog med att han skulle läsa in något jag skrivit, han skulle läsa in något jag skrivit som skulle låta som att han skrivit det.

Till slut tog jag mig samman. Någonting var jag ju tvungen att skicka. Det här är vad jag skrev.


”God afton, stockholmare. Det är jag, Alex Schulman, som talar. I kväll ska ni få se någonting ni aldrig har sett förut. En glitch i ert Matrix. Den här duon har nästan aldrig tidigare stått på en scen tillsammans. Men de har kommit hit i kväll för att skänka oss hopp.

För vi lever i en stad som fördriver kebaberiorna från Kungsholmen, rökarna från uteserveringarna och nattklubbarna från innerstaden. Därför har vi samlats här på Södra Teatern för att belöna alla hjältar som gör att det fortfarande är värt att leva i Stockholm. Jag vet inte hur det är med er, men jag har inte varit så här uppspelt sedan Notre Dame brann.

Nu är de här, Stockholms klarast lysande stjärnor. Låt dem trollbinda er med sin karisma och värme. Ge en stor applåd till Julia Frändfors och Julia Lyskova!”

Sedan följde nästa fas av apati. Väntan på hans respons. Till slut fick jag ett sms från Julia.



Han sa ”roligt manus!”.

Jag gjorde ett ärevarv på redaktionen. High-fivade hela säljavdelningen. La en extra sockerbit i kaffet. 

I triumf printscreenade jag smset och skickade till min kompis Filip.



”Gjorde han citationstecken i luften när han sa det?” svarade Filip.

9:32 7 Jan 2020

Häromdagen bloggade jag om det dummaste jag någonsin sagt. Men i morse, när jag av någon anledning tittade på mitt klassfoto från studenten, kom jag på någonting som jag vill ha osagt ännu mer. Ett skämt som var så tråkigt att det skulle vara direkt livsfarligt om jag kom att tänka på det om jag gick på en trottoar i samma ögonblick som det passerade en buss, eftersom risken skulle vara stor att jag skulle kliva rakt ut i gatan och låta mig krossas i ren skam.

Nu är ni nyfikna va? Håll i er. Det var ett par år efter studenten och jag sprang på en gammal klasskompis på centralstationen i Göteborg. När vi förhörde varandra om vad vi pysslade med berättade hon att hon läste kriminologi.

Och.

Då.

Sa.

Jag.

Det.

”Jaha, så du ska bli nya Leif GW Persson eller?”.

11:18 6 Jan 2020

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle åka till Milano i dag. Kikade på det i helgen. Att ta fakirflyget från Bromma och åka hem i morgon skulle gå på 1 100 kronor. Som hittat. Men så var jag för bakis i går för att orka sätta mig in i hur man tar sig omkring i Milano, var jag borde bo och alla andra detaljer av den typen, så jag bangade det.

Jag ångrar mig nu. Vill verkligen uppleva Zlatans debut på plats. Ett av få Zlatanrelaterade gåshudsögonblick som återstår innan det är över för evigt. Jag har sett honom göra årets mål på Parc de Princes. När han gjorde sin sista match i Paris, slog ligans målrekord och hans söner sprang in på planen var jag där. Det är den enda gången jag har gråtit till sport. Det är faktiskt den enda gången jag har gråtit över huvud taget. Förra sommaren såg jag honom göra hattrick mot Orlando i Los Angeles.

Börjar nästan gråta för andra gången i mitt liv av tanken på att missa hans återkomst till San Siro. Hoppas vid gud att han inte spelar i dag. I så fall åker jag på nästa hemmamatch.

Trots att klockan inte var ställd på 04 för att jag skulle hinna ut till Bromma och 07-kärran till Milano var det ett jävla helvete att vakna till liv i morse. Men jag kämpade mig upp. Jag duschade. Jag rakade mig. Jag klippte naglarna. Jag valde outfit. Tog på mig lite luktagott och gav mig av till mitt arbete. Till ingen nytta. Det är tydligen röd dag i dag, fick jag reda på efter att jag stått utanför kontoret och plingat på ringklockan i 20 minuter. Hur i helvete är det meningen att man ska känna till att det är röd dag den 6 januari?

PS. Om någon som jobbar med att orkestrera fotbollsresor och vill att jag skriver ett totalt okritiskt resereportage i utbyte mot att jag får resan betald får denne någon gärna mejla mig på frasse@ng.se.