7:49 4 Apr 2020

Det är inte utan att skämmas lite grann som jag nu ska berätta om mitt nya och cerebralt konstruerade intresse för travsport. Eftersom Little Jinder redan gjort en grej av att spela på hästar ironiskt känner jag mig som en copycat. Men bura in mig och kasta bort nyckeln då. Sätt mig i elektriska stolen. Injicera mig med en giftampull. Bind fast mig mellan två bilar och låt dem köra åt varsitt håll.

Nu tappade jag tråden lite. Jag börjar om. I morse vaknade jag med ett oerhört sug att göra något som jag länge varit nyfiken på: att köpa en Harry Boy. Så jag laddade ner Atg-appen, sa bara ”Harry Boy” och så var spelet lagt.

När V75-loppet på Jägersro skulle börja var det nån skit med mojängen runt hästen Powers mule (jag har inte riktigt lärt mig terminologin ännu) som tvingade fram en omstart.
– Ska man oroa sig om man har spikat Power? frågade programledaren Kajsa Gustafsson.
– Man ska alltid oroa sig när man spelar på V75, svarade expertkommentatorn Stefan Hultman.

Där och då sögs jag fast. Viljan att stanna i travsportens värld för alltid uppenbarade sig. Jag kände mig redo för ett liv i hästarnas våld. Att alltid oroa mig. Då har jag inte ens berättat att min häst gjorde ett kanonlopp och var först in på upploppet.
– TRAVA NU FÖR HELVETE UPSET FACE, hörde jag mig själv skrika.

Och Upset Face travade. Han travade till musklerna brände och venerna pumpade batterisyra. Sedan travade han lite till. Han gjorde slarvsylta med de andra hästarna och vann en odiskutabel seger.
– Älskling! Du ska få ett diamanthalsband! skrek jag.

Det var innan jag förstod att det skulle springas sex lopp till. Och att jag skulle behöva ha rätt vinnare på dem också för att de skulle bli någon mångmiljonvinst. Men det var ett underbart första möte med travsporten.

Ps. Har två karantäntips.

1. 21.30 ikväll släpps den nya Pete Doherty-dokumentären All at sea på Youtube. Den handlar om inspelningen av hans första soloskivan tillsammans med bandet The Puta Madres.
2. Nu när man inte kan åka till Italien kan man åtminstone läsa om när Carl Reinholdtzon Belfrage åkte till Rom för Nöjesguidens räkning år 2006. I reportaget beskriver han till exempel trafikkaoset i den italienska huvudstaden så här: ”Herregud, de kvinnliga vespaförarna med Bottega Veneta-väskor inklämda mellan benen har sin blodgrupp målad med läppstift på hjälmen.”

4:35 3 Apr 2020

I den coronapåtvingade tristessen har Niclas Wahlgren och Morgan Johansson bestämt sig för att återuppliva barnprogrammet Nicke & Mojje på Youtube. De körde igång för en vecka sedan, har ett par hundra tittare per klipp och 300 prenumeranter. Ingen dundersuccé hittills med andra ord.

Eftersom jag liksom de inte har något att göra såg jag just igenom de sju klippen som ligger ute. Och jag måste säga att det är en förvirrande satsning. Därför att klippen är så fyllda av callbacks till originalprogrammet, som sändes i början av 2000-talet. Ett klipp heter till exempel  Mycket har hänt sen senast…”. Det enda som händer i klippet är att Nicke & Mojje får ett uppdrag, Mojje drar iväg på sin sparkcykel och Nicke hejdar honom och säger ”Vad gör du? Det har ju gått 20 år sedan sist. Vi tar ju bilen”. Sedan är klippet slut. Det var hela skämtet.

När jag såg det här klippet tänkte jag att det är svårt att föreställa sig att en sjuåring som ser det här i dag och aldrig har hört talas om Nicke & Mojje förut förstår det roliga. Men sedan läste jag programförklaringen och förstod att de inte riktar sig till barn.

2000-talets största barnhjältar är tillbaka med nya humor inslag och självklart sånger från förr men även nytt väntas!

Du har väl barnasinnet kvar :-)”, skriver de.

Målgruppen är alltså 27-åringar som fortfarande vill titta på barnprogram. De tänker sig att det finns en massa människor som närmar sig 30 som vill se Nicke & Mojje (eller ”2000-talets största barnhjältar”, som de själva kallar sig) åka ut på uppdrag medan de pratar bebisspråk och gestikulerar yvigt till varandra. Det kanske inte är så konstigt att succén har uteblivit.

2:57 1 Apr 2020

I går twittrade liberalen Max Sjöberg att Nöjesguiden inte har några andra humorformat än ironiska listor (en spaning som gav honom hela nio likes). Svante Allmungs invände att ”Det är ju för fan flera år sen Nöjesguiden listade något annat än Frasses snygga och coola vänner”. För att bevisa att Svante har fel och att Nöjesguiden är så mycket mer publicerar jag härmed en lista över mina fula och töntiga vänner.

  1. Felix Gran
    Om du skulle ha oturen att hamna på samma fest som den här killen så råder jag dig att hålla dig på avstånd. Det enda han vill prata om är att kebaben är godare i Vetlanda.
  2. Andreas Granfors
    Andreas, du är en sån jävla sopa att du inte ens kan komma etta när det handlar om att vara ful och töntig.
  3. Andreas Häggström
    Jag kan verkligen rekommendera att man följer Andreas i sociala medier. Om man vill se tio statusuppdateringar om dagen om hur ogreppbart det är att han numera har flickvän. Han har ju inte fel i sak, men det blir lite tjatigt.
  4. Clara Kristiansen
    ”Vän” är väl att ta i. Tror vi har hamnat vid samma bord på en bar någon gång. Men töntig och ful är hon!
  5. Alexandra Andersson
    Föreställ dig den ensammaste tönten på skolgården. Det barnet var Alexandras mobbare under hela grundskolan.
  6. Pernilla Salkert
    Min frisör. Första gången vi träffades var på en nattklubb. Hon berättade att hon hade råkat klippa sin lillebror i örat. Jag bokade genast en tid. Sedan dess har jag fått dras med henne. Vem har hjärta att byta frisör? Inte jag i alla fall.
  7. Svante Allmungs
    Ett ansikte bara en mor kan älska. En blind mor.
  8. Marcus Svensson
    När Marcus bodde hemma glömde han sin färdiggjutna Clone-a-willy framme på nattduksbordet. Hans morsa hittade den och trodde att det var en penna.
4:28 31 Mar 2020

Jag gjorde en liten lista över bra & dåliga saker med coronaviruset.

Dåligt

Jag kanske får sparken.
Burger King i Gamla Stan har stängt.
Mina sparfonder har förmodligen störtdykt.
Jag kommer inte kunna se Milan-Juventus på San Siro som planerat.
Alla idiotiska amerikanska nöjesjournalister som skriver att de skulle tycka det vore roligt med en karantän-säsong av Curb your enthusiasm.
Livesända dj-set från helt vanliga klubb-dj:s.
Jag kan inte träffa tjejen jag gillar.

Bra

Riche och Sturehof finns numera på Uber Eats.
Alex Schulman bloggar igen.
Inga distraktioner från att läsa Woody Allens självbiografi.
Jag är lyckligt ovetande om vidden av den ekonomiska katastrof jag står inför eftersom jag inte vågat kolla mitt bankkonto sedan pandemin bröt ut.
Tjejen jag gillar kan inte träffa någon annan.

12:14 30 Mar 2020

Just nu tvingas många nöjes- och sportjournalister fråga sig vad de ska skriva om när det inte pågår någon sport eller några nöjen. När både läktarna och scenerna är tomma. Det är naturligtvis inte den här pandemins viktigaste fråga, men om man tycker att man hela tiden måste prata om det som är viktigast kan man dra åt helvete. Eller åtminstone strunta i att läsa Nöjesguiden.

Hur som helst. Jag läste just något som gjorde mig så jävla inspirerad. Och jag tycker att det är kul att det några så bespottade som Anna och Hans Shimoda som står för inspirationen. Att skvallerjournalisterna leder vägen.

För när det inte finns några kändispremiärer av skitfilmer, med röda mattan och snittar, lägger sig inte Anna och Hans Shimoda ner och dör. Utan som de proffs de är visar de hur en slipsten ska dras genom att ta med sig en röd matta och en flaska champagne och åka runt till kändisarna som brukar frekventera den sortens tillställningar.

”Vad gör man när alla vimmel ställs in på grund av corona? Då drar man hem till kändisarna och rullar ut en röd matta och ger dem lite gratisbubbel, så känns allt nästan som vanligt igen”, lyder ingressen. Sen följer en klassisk mingelenkät där kändisar av typen Martin Melin, Anitha Clemence och Tess Merkel får svara på hur de påverkas av viruset.

Jag älskar dem för det. Att de tycker att nåt så meningslöst som kändismingel måste pågå medan världen brinner. Och att de hittar ett sätt för det att göra det. Om inte Martin Melin kan komma till röda mattan, får röda mattan komma till Martin Melin.

Ps. För ett tag sedan intervjuade jag Anna & Hans Shimoda. Detta är ett gott tillfälle att läsa intervjun.