3:53 6 Dec 2019

Det händer titt som tätt på det här kontoret att man går in på toaletten och… hur ska jag uttrycka det här smakfullt? Det är mer brunt än vitt i toan. Vet inte om det där blev så smakfullt. Men det är alltså nån jävla dåre som gör sin grej och lämnar brottsplatsen utan att sopa undan bevisen efter sig.

Jag förstår det inte. Hur kan man ha så mycket självförtroende att man inte städar toaletten så att den är renare än när man klev in? Rör det sig om någon form av fetisch? Eller okunskap? Personen kanske har blivit uppfostrad av vargar i skogen och känner helt enkelt inte till att det är praxis att borsta efteråt? Hur som helst ska gärningsmannen hittas och straffas. Så här kan vi inte ha det. We live in a society.

1:18

Läste just en artikel i Gaffa som gjorde mig matt. Redan när jag såg rubriken ”Fin kväll med outhärdlig moderat-dunka dunka” visste jag att det inte var någon bra idé att klicka. Jag skulle bara bli sur. Men jag skulle förstås klicka ändå. Och sur blev jag.

När Markus Larsson gav Aviciis första postuma singel två plus i Aftonbladet tyckte jag att det hade någonting. Snudd på gås faktiskt. Det sa nåt om att han tar sitt jobb på allvar.

Men när nån edgelord på Gaffa som hatar house och moderater går på en minneskonsert han vet att han kommer hata och skriver en text som han hade kunnat skriva innan han satte sin fot på Friends Arena har det absolut ingenting. Jaså, de spelade house? De hade Moncler-jackor? Det var många moderater där? Det menar du inte.

Att han i den här fullständigt meningslösa texten har mage att kalla house för ett ”trivialt konstuttryck”… Jag vet faktiskt inte om jag ska gå in på det.

10:06

När jag var 20 ville jag verkligen tycka om Jack Kerouac. Hans namn lät så coolt. Tvingade mig igenom hela On the road trots att jag egentligen tyckte den var olidligt tråkig. Första gången jag var i New York köpte jag fem av hans böcker på Barnes & Noble. Läste bok efter bok trots att jag inte hade nån större behållning av det. Fram till att jag läste Big Sur.

När Håkan Hellström uppträde på Way Out West 2010 la han till en vers i Vi två, 17 år.

”Och en fågel, som sitter på en gren och sjunger, är plötsligt försvunnen, utan att du ens hörde den. Utan att du ens hörde den”, sjöng han.

”And a bird who was on a crooked branch is suddenly gone without my even hearing him”, skriver Kerouac i Big Sur. Som jag läste tre år efter konserten. Och förstod var versen kom från.

10:27 2 Dec 2019

I fredags firades Frasse Levinsson-dagen på contentbyrån Borg & Owilli. Här följer ett utdrag ur mejlet medgrundaren David Borg skickade till sina anställda inför den stora dagen, som jag fick en kalenderinbjudan till redan i juli.

Schema och regler imorgon: 

1. Vanligt jobb hela dagen fast Frasse jobbar här och hänger med kollegor. 
2. Tävling, alla får nominera en redaktionell idé för Nöjesguiden.se, vinnaren får sin text publicerad. Fast i Frasse Levinssons namn. 
3. Lunch på den sunkiga italienaren här vid oss. Stor stark och plankstek är det som håller Frasses snabba tangentborsfingrar i schack. Man betalar för sig själv, jag bjuder Frasse. Det blir kul. 
4. After Work kl 18 på Wollmars för den som vill. Man kan testa deras pommes frites som Frasse alltid brukar nafsa i sig. Han brukar ta två tuggor av varje pommes frites och ibland dubbel dipparhan i bean. 
5. Om man vill så får man prata med Frasse, Frasse gillar att prata. 
6. Försök att tänka snällt, Frasse tänker snällt.
7. Om sälj klarar något slags mål imorgon så blir det fest imorgon tror jag.

Dagen började på sämsta möjliga vis: Jag försov mig. Frasse Levinsson försov sig till Frasse Levinsson-dagen. David slog inte direkt frivolter av glädje när jag meddelade honom det.

Människor på kontoret gråter för att du inte har dykt upp. Vad ska jag säga till Alexandra som har två barn?”, skrev han i ett sms.

När jag väl dök upp satt David i möte. Jag fick vänta på honom i lobbyn i en halvtimme.

På lunchen möttes Frasse Levinsson-dagen av ännu ett bakslag. Restaurang Don Pato, känd som en av stans absolut sämsta lunchrestauranger, där David hade bestämt att vi skulle äta planka, hade inte planka på menyn. Frasse Levinsson-dagen fick i stället firas med carbonara. Det är i och för sig också gott.

Medan vi åt lyckades jag få in ett riktigt pappa-skämt. Det landande en fluga i en av Davids anställdas öl, varpå han vägrade att dricka mer.
– Be om en ny, föreslog min kompis Pål på skoj.
– Räcker det inte med en fluga? sa jag.

Ingenting gick som planerat. När arbetsdagen var slut blev det inte Wollmars utan Brillo. Där sa jag till David att det vore kul om Frasse Levinsson-dagen spred sig och började firas av människor jag inte känner. Trots att det inte fanns i mina vildaste fantasier att det verkligen skulle hända uppfylldes min dröm redan på första Frasse Levinsson-dagen. Under kvällen blev jag taggad i flera insta stories från rövgänget på den norska tidningen Natt & Dag, deras motsvarighet till Nöjesguiden. De skrev att de firade Frasse Levinsson-dagen i Oslo. Otroligt. Jag är stor i Norge.

8:46 28 Nov 2019

När jag kom fram till den tysta och nedsläckta skivbutiken tänkte jag att det måste finnas gränser för hur korkad en människa får lov att vara. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att festen skulle hållas i själva butiken?

Jag letade fram inbjudan i mobilen och fick klart för mig att det var till Debaser strand jag skulle. Åkte Voi Götgatan upp och Hornsgatan ner.

Pet Sounds 40-årsfest befolkades av alla som var coola på 90-talet. Märkligt nog hade de, precis som jag, åldrats över 15 år sedan dess. Alla gråa kalufser och faktumet att Titiyo spelade fick mig att fundera på om jag i själva verket hade hamnat på efterfesten till en inspelning av Bingolotto.

Men jag vet inte ens om Titiyo har den Bingolotto-auran som jag tillskriver henne. Jag vet mycket lite om vem Titiyo är och vad hon står för. Det enda jag bygger min bild på är att det låter bra i huvudet om man föreställer sig Rickard Olsson säga ”Nu har det blivit dags för… Titiyo!” och peka med manuskorten mot kameran.

Träffade förresten min vän Pascal Engman, som enligt egen utsago hatar konserter, där. Frågade honom när han senast betalade för att gå på en konsert. ”2008. Popaganda. Lars Winnerbäck.” svarade han.