Yo La Tengo
Autun Sweater
Från I can hear the heart beating as one
1997

I går skrev Filip om Yo La Tengos Our way to fall. Jag är helt enig med honom om att det är en fantastisk låt. Blev lite grinig för att han knep den här på bloggen. Our way to fall är så vacker att det gör ont. Det är ju egentligen en låt som handlar om något positivt, att bli kär, men det smärtar mig ändå så mycket att lyssna på den. För det den beskriver är ju ändå så bräckligt och skört. Man har allt att vinna eller allt att förlora, och ofta förlorar man ju brutalt på det ena eller andra sättet, och då smärtar de där ljuvliga tonerna ännu mer.

MEN. Det är inte den låten jag ska skriva om. Dagens lucka innehåller nämligen en beskrivning av rakt motsatt känsla. Autumn Sweater handlar om kärlek som har tagit slut. Ni vet den här känslan när det inte finns något mer att hämta, men formella omständigheter gör att man måste TRÄFFAS OCH PRATA OM DET. Fast man inte vill, man är redan på väg bort, någon annanstans.

We could slip away
Wouldn’t that be better?
Me with nothing to say
And you in your autumn sweater

Så man sitter där på kaféet och rör i sin kaffekopp trots att man inte dricker med varken mjölk eller socker och väntar på den andre personen som dyker upp i sin… autumn sweater. Helst vill man bara slippa allt, för man orkar inte rota i gamla känslor, hitta förklaringar eller nån form av lösning. Man vill bara försvinna, fejda ut, precis som Yo La Tengos distanserade orgelackord.

Karin