Sparks
When I’m with you
Från Terminal Jive
1980

Ofta när jag funderar på varför jag älskar eller tycker mycket om vissa personer brukar jag bli frustrerad eftersom jag inte kommer på tillräckligt bra argument.

Jag misstänker att det kan vara det där problemet med språkets begränsningar. Eller, jag kommer ju på saker som talar till fördel för de personer jag tycker om, men det känns aldrig som att det räcker.

When I’m with you
I never have a problem when I’m with you
I’m really well adjusted when I’m with you
I lose a lot of sleep when I’m with you

I meet a lot of people when I’m with you
I never feel like garbage when I’m with you
I almost feel normal when I’m with you, with you, with you, with you

When I’m with you är en fenomenal poplåt på det viset att den inte försöker förklara vad kärlek är eller beskriva det i misslyckade metaforer. Den gör inte anspråk på att bedöma huruvida kärlek är bra eller dåligt eller tillskriva en hjärterelation någon form av plats i kosmos. Vad den gör är helt enkelt att beskriva hur det är att vara med en person man älskar.

Sparks är ett fenomenalt popband, eller var i varje fall under deras new wave-period. När jag hörde No 1. In Heaven första gången fattade jag inte att skivan var från 1979. Hade lika gärna (typ) kunnat vara ett alster från 2010-talet. Kanske inte så konstigt eftersom albumet, precis som Terminal Jive, är producerat av Giorgio Moroder.

Framförallt är Sparks ett jävligt intelligent popband. Vet inte hur många gånger jag har garvat till Lighten up, Morrissey. Och sen är ju bröderna Mael jävligt snygga också.

Karin