Igår var jag på restaurang. En sån där fin restaurang med flera rätter som man inte ens väljer utan bara blir serverad. Restaurangen heter Agrikultur och ligger i Vasastan i Stockholm. Bossen är förr förra årets kock Filip Fastén. Temat är (suprise) ekologisk hållbarhet och att vara allmänt reko. Man diggar jämställdhet och mångfald. Dessutom har restaurangen bara öppet måndag-fredag så att arbetarna inte ska bränna ut sig. Allting var asnajs. Det var den bästa maten jag ätit på år. Vissa rätter gjorde att jag bara satt och log. Det var galet.

Ändå var det något som var absurt.

När vi kom in i restaurangen välkomnades vi med ett glas champagne. Men det var inte vilken champagne som helst. Den var nämligen bryggd av en >>kvinna<<. Varför det var så viktigt att den var bryggd av en kvinna vet jag inte. När jag dricker bubbel brukar jag nöja mig med att den är god, vem bryr sig ens om det är champagne 2016. Cava, hallå?

När vi slagit oss ner serverades den första rätten: en bit friterad mossa med massa gott på. Mossa!  Det var tamejfan kvällens rätt. Så gott. Men när servitören presenterade rätten var han noga med att poängtera: ”Vi går omkring själva i skogen och plockar det här”. När jag trodde att han skämtade och skrattade till möttes jag av en allvarlig blick. Mitt skratt dog snabbt ut. 

Vi fortsatte med kålrot som legat i deras vedugn hela natten och gojsat till sig. DET VAR SÅ GOTT.

Kvällen fortsatte i samma briljans. Sen började jag märka en sak. Det var ju nästan bara män som jobbade där. Nästan bara vita män. Var är alla kvinnor och rasifierade?  Var är representationen? Hur kan man bejaka mångfald och jämställdhet utan att tänka på det!?

Jag fick ett plötsligt infall och ställde genast servitören mot väggen. 

• – Hörredu, varför är det bara män som jobbar här?
• – Nej, alltså det är en tjej som jobbar här hon…
• – EN!?
• – Ja, alltså det är svårt att hitta…
• – Svårt att hitta? Har du ens kollat med rättviseförmedlingen?
• – Ja alltså vi har faktiskt d…
• – Jaha! Men hur är det med mångfalden då? Jag ser inga rasifierade här? Eller en men han heter tydligen Joel!
• – Hur är det förresten med tillgängligheten här?
• – Hur menar du?
• – Ja, jag var ju på toaletten! Den är skitsmal! Hur ska handikappade komma in där?
• – Huset är ju K-märkt…
• – K-märkt!? Det var den värsta bortförklaringen.

Blickar vändes. Folk tog sig för munnen. Hur vågar han?!

Ja, jag vågar stå upp för den sanna jämliken! Restaurangbranschen är inget undantag.

Sen satte jag mig ner, åt mina vedugnsbakade kakor, betalade tusen spänn för middagen och gick hem.

Upp till kamp!

/ Filip

*OBS om någon mot förmodan skulle tro annat så är konversationen ovan är alltså påhittad.