Det började som en oskyldig tweet. Karin har länge haft en fäbless för punknamn. Har vi inte alla det? Så fort man kommer på något lite absurt och fyndigt så tänker man: Hah! Det där skulle vara ett bra namn på ett punkband!

Den borde KANSKE ha fått gå obemärkt förbi. Som många av de där fyndiga tweetsen gör. Men istället började ett gäng ledarskribenter, kulturjournalister och tyckare att bidra med idéer på till Karins nya punkband, varpå Karin hissade eller dissade förslagen.

Den första att haka var ingen annan än den ökända Rebecca Weidmo Uvell.

Ett drypande svar om du frågar mig. Inte så konstigt med tanke på att Rebecca Weidmo Uvell har en egen låt av vårt band Borgerlig Skymning som heter Borgerlig Debattör. Men det finns något fint över hur hon försöker impa på den käcka Karin Pihl.

Men, i sina ljusaste stunder så visar Uvell ändå prov på någon form av självinsikt.

BOOM så gör kulturmannen Thomas Engström entré med en vers som imponerar på Karin. Finns inget så najs som kulturmän.

Av någon anledning tar ledarskribenten Erik Helmersson (DN) sig an utmaningen.

Och blir därefter gravt underkänd av Karin.

Till sist kommer Margit Ritchert in, som jag tror är gift med den av Karin Pihl hyllade kulturmannen Thomas Engström, och gör ett väldigt borgerligt försök. Stavar gud med G. 

Karin ger ett uppmuntrande svar. Eller ironiskt. Jag vet inte.

Uvell gör ett nytt försök. Inget svar från Karin.

Till sist konstaterar Richert vad nog alla insett. Borgare ska hålla sig till sonetter och goda viner. Inte punk. 

/ Filip