3:16 28 Dec 2020

UNG KVINNA MISSTÄNK FÖR GROV MISSHANDEL I CENTRALA STOCKHOLM

En kvinna i 40-års åldern har förts till sjukhus efter ett bråk på ett arkitektkontor på Södermalm. Enligt polisen hittades kvinnan blödandes på kontoret och ska ha förlorat ett finger. På plats ska även en 23-årig kvinna funnits, som nu är misstänkt för grov misshandel. Under en kort intervju berättar den åtalade 23-årigen om incidentenen:

Jag har haft praktik på hennes jobb. Eller jag hade praktik där. Hon var väl någon sorts chef. Men hon strök mest runt där och smulade med olika gamla wienerbröd. Hon kändes gränslös redan från första dagen.”

Den åtalade 23-åringen ska alltså ha praktiserat på den äldre kvinnans jobb i tre veckor som en del av hennes arkitektutbildning. 23-åringen uppger att den äldre kvinnan ska ha varit väldigt kontaktsökande.

23-åringen berättar: ”Hon drog in mig i all hennes skit. Hon frågade ifall jag ville fika, vad för schampo jag använde och ifall jag hade några tips på julklapp till hennes man som inte var sprit, för det var allt han hade önskat sig.”

Den äldre kvinnan ska även ha lagt till den åtalade på, citat: ”Alla fucking sociala medier som finns.” Där uppges den äldre kvinnan ha skickat, citat: ”Stört många” bilder på sina barn.

Den åtalade fortsätter genom att säga att ingen i tjugoårsåldern är intresserad av bilder på jobbarkompisars bebisar. ”Det är en lärdom för Sverige som nation”.

Efter en vecka på kontoret uppges den äldre kvinnan ha klippt likadan lugg som den åtalade. Hon ska även ha köpt samma vinterjacka. Den äldre kvinnan hade tidigare frågat den åtalade var hon hade köpt jackan varpå 23-åringen hade ljugit och sagt Lindex.

När den äldre kvinnan nästa dag kommit in på kontoret i samma jacka i alla fall så menar den åtalade att hon såg detta som ett direkt hot. Den åtalade menar att detta måste betyda att den äldre kvinnan tittat i lappen på hennes jacka, citat: Medans jag var och köpte cigg eller något.”

Den åtalade fortsätter genom att berättar att kvinnan ska ha, citat: ”Tagit låtar från mina spotify-listor och sen fått all credd för dom på vår jävla julfest.” Julfesten ska ha ägt rum på kontoret, bara några dagar innan misshandeln. Den åtalade menar att den äldre kvinnan ska ha hyllats på festen, för listorna det tagit den åtalade år att sätt ihop.

23-åringen är noga med att understryka att hon ska ha försökt undvika festen, både på grund av restriktionerna kring covid men också då hon uppger att den ska ha, citat: ”Verkat grovt deprimerande.”

Den åtalade fortsätter att uttrycka hur den äldre kvinnans beteende fick henne att uppleva situationen som hotfull. Att det, citat: ”Plötsligt fanns en jättedålig kopia av mig. En utbränd och rynkig version av mig utan någon form av egen personlighet. Detta bör betraktas som personlighetsstöld.”

Misshandeln ska ha brutit ut under en lunchrast på kontoret. Den åtalade 23-åringen ska ha suttit och ätit lunch när den äldre kvinnan kom in och ville, citat: ”Snacka om hur bajsnödig hon blev av sin mensvärk.”

Strax där efter ska den åtalade fått syn på den äldre kvinnans nya tatuering. Den uppges ha föreställt ett hjärta med en pil genom på hennes långfinger. En tatuering som återfanns även på den åtalade, med samma placering.

Enligt vittnen ska den unga kvinnan efter detta ha förlorat kontrollen totalt för att kasta sig över den äldre kvinnan. Den åtalade 23-åringen uppges agerat utan tvekan. Som en kommentar till detta berättar den åtalade att allt gjordes i en form av självförsvar. Hon menar att hon vid detta tillfälle kände att hela hennes identitet var hotad och att detta bör tas hänsyn till i domstol. ”Det såg ju ut som jag var tvilling med kärringen.”

Den åtalade 23-åringen fortsätter genom att förklara att hon var tvungen att få bort den äldre kvinnans tatuering på något sätt. Att hon sedan svalde fingret berättar hon var för att det inte skulle finnas någon chans för kvinnan att återställa tatueringen. När vår reporter påpekar att den äldre kvinnan kan tatuera sig på nytt så skriker den åtalade 23-åringen rakt ut, för att sedan klösa vår reporter över ansiktet. Efter detta blir den åtalade utsläpad ur rummet av polis och intervjun får avslutas.

 

11:19 21 Dec 2020

Under dina tårar på telefonskärmen laddar google. Överst kommer en artikel från Femina upp. Jag blev lika förvånad som du över att den tidningen fortfarande fanns och inte hade gått i konkurs.

Artikeln var i alla fall skriven av en tjej i page som sa att det första man skulle göra när man var ledsen var att byta sängkläder. Du tittar upp från mobilskärmen och runt om i din skräpiga lägenhet. Det står gammal thaimat på matbordet, tvättkorgen håller på att välla över och i sovrummet har glödlampan gått. Ett jävla råttbo. Det är ett alldeles för stort projekt.

Istället rullar du ett varv på din matta. Den är sticksigare än vad du hade trott när du beställde den. Mattan var det första du hade köpt när du fick ditt flotta nya jobb och hade kostat dig 7000 spänn. Hur fan kunde den vara stickig då? Du blev sur och dammig av att ligga på den nu men hade inte heller energi nog att flytta på dig. Ännu mindre för att hålla på och städa. Vad vet tjejer i page om att bli dumpade ändå.

Därför fortsätter du titta på Alla Mot Alla på datorn och gråta. Du hade fått sår under näsan av allt snor. Det ser äckligt ut. Din stora kärlek med lockigt hår hade lämnat dig för någon annan med samma hårkvalitet.

Och där ligger du på mattan med stockholms rakaste hår. På Alla Mot Alla ler Filip och Fredrik så brett att det ser ut som det ska spricka i kinderna. I december hade det varit noll soltimmar men det spelar ingen roll för du hissar ändå inte upp rullgardinen längre.

Genom dina blöta ögon kan du se konturerna av rynkiga kändisar med glitterkonfetti i löshåret. Fan vad misslyckat allt hade blivit för dig. Du rullar över ett varv till och torkar dina tårar på din dyra matta. Till applåderna från studiopubliken stirrar du ut i det hemska. Jag vet inte hur länge du låg så. Jag orkade inte titta hela tiden. Det var så jävla sorligt.

Någon gång så reser du dig i alla fall och lägger dig i sängen istället. Lakanet är fullt av knäckebrödssmulor men det är ändå mindre stickigt än nere på mattan. Förutom thaimat var knäckebröd det enda du åt. Ditt liv är över. Jag vet att det låter sorligt, men det är sant.

Du låser upp mobilen och då dyker artikeln från Femina upp igen. Då gråter du lite till. För om man läser Femina då är det fan mörkt. Becksvart. Men sängen sticks och vad fan annars ska du göra nu när du sett klart på Alla Mot Alla. Tjejen i page ler uppmanade mot dig. Så du gör som hon vill och river av alla sängkläder.

Ihop med linnetygen och brödsmulorna åker du ner till tvättstugan. Lakanen doftar fortfarande av din stora kärlek och du stannar upp och virar in dig i det. Det var så sorligt att se på. Och långtråkigt. För så stod du ett bra jävla tag.

När du äntligen är klar med det så knölar du in allt i tvättmaskinen. Medans du står och väntar så söker du i App Store. Du letar efter Alla Mot Alla appen, men det finns visst ingen sån. Jag håller med dig om att det är konstigt, för det skulle ju dom kunna tjäna mycket pengar på.

När sängkläderna är rena tar du hissen upp till lägenheten igen. Du hugger tag i ditt täcke och kryper tillsammans med det in i det nytvättade påslakanet. Där inne trevar du efter hörnen men hittar dom aldrig. Du fortsätter kravla. Länge. Efter ett tag ser du ett ljus inifrån lakanet. Och rätt som det är så trillar du ut på andra sidan.

Du hamnar då i en ljus lägenhet. Under dina bara små fötter känner du den dyra mattan. Men den är inte sticksig nu, tvärtom. Rullgardinen är upphissad och genom fönstret slår solen in.

Det är din lägenhet men den är spegelvänd och när du tittar på saker så börjar dom liksom bölja. Där du är nu finns det inte heller några spår av en människa i totalt förfall som i din vanliga lägenhet. Här är taklampan bytt, thaimaten är bortstädad och golven rena.

Allt gör dig illamående och du lägger dig på den nu mjuka mattan. Då trillar en lock från ditt hår ner framför ansiktet. En lock! Du sätter dig upp och då kommer en hand utsträckt från sängen. Handen petar locken från ditt hår bakom örat på dig. Den handen glömmer du aldrig. Den tillhör din stora kärlek.

Du följer efter handen upp i sängen. Allting är fortfarande böljande och du har svårt att hålla balansen. Men du tar dig upp till din kärlek bland dom nytvättade lakanen. Där kastar du ifrån dig mobilen som du fortfarande håller i handen. Den landar på mattan och du ser tjejen i page blinka hemlighetsfullt mot dig innan skärmen blir svart.

10:00 7 Dec 2020

Det kom in en kvinna med lång fläta och nedtrampade tofflor i väntrummet. Hon tittade på mig och sa varsågod Vilda som om jag var en hund. Det gjorde mig på dåligt humör så jag reste jag mig inte utan tittade istället åt ett annat håll. 

Hon fick säga Vilda några gånger till innan jag reste mig. Jag hasade efter henne in i en korridor. Man var tvungen att ha på sig sånadär blåa skoskydd så jag kunde glida på linoleumgolvet. Umotanten öppnade en dörr och gick in. Jag åkte efter på skoskydden. På hennes namnskylt stod det Eva. 

”Hej Eva.” Sa jag och satte mig på en stol vid skrivbordet. Det visade sig vara Evas stol för hon bad mig sätta mig i den andra. 

”Så då ska vi se Vilda. Då kan jag ta ditt personnummer lite snabbt?” Sa hon sen.

”Nollfyranollsexnolltretjugoettsextio.” Det hängde dammiga vimplar i taket och på väggen satt det en affisch med en naken brud på. Jag hoppades att det var Evas privata. 

”Ja, super. Och ditt telefonnummer, slutar det fortfarande på 34?”

”Ja men jag har tappat min mobil. Men jag har önskat mig en ny i julklapp.” Svarade jag.

Då skrattade Eva vilket fick mig på ännu sämre humör. Varför var det kul att jag inte hade någon telefon? Det är hemskt. Och pinsamt. För övrigt så hatar jag när folk skrattar åt mig. Jag är en väldigt seriös person.

”Okej. Det går jättebra ändå. Super. Och du har skrivit att du är här idag för du tror att du kanske är gravid?” 

”Japp.” Det var som hon inte kunde något annat ord än super. Jag tänkte att ifall hon sa det en gång till skulle jag bli tvungen att kasta mig ut genom fönstret.

”Vad får dig att tro det?” Sa idiot-Eva efter det. Det var en jävligt dum fråga om jag får säga det själv. 

”Öö för det första så är min mens sen” Jag snurrade ett varv på min stol. Hon gjorde det väldigt svårt för mig att tycka om henne. 

”Sen så är jag hungrig hela tiden.” Fortsatte jag. 

Jag har ju varit vegetarian sen vi började gymnasiet men har börjat äta kött igen dom senaste veckorna. Min mamma tror att jag har järnbrist. Igår åt jag falukorv. Jag köpte en på Ica vid mig och så fort jag kom ut ur butiken skalade jag bort den röda plasten och åt den som en banan. Men det var ju väldigt konstigt gjort så det sa jag såklart inte till Eva. 

 ”Använder du något preventivmedel idag?” Sa hon sen. 

Det tog ett tag innan jag svara för jag hade slutat lyssna. 

”Nej. Juste så har jag fått jättekänsligt luktsinne också, så jag mår fett illa hela tiden. På vägen hit var jag tvungen att gå av tunnelbanan för en kille åt någon äcklig macka i min vagn.” Det var som världens sämsta superkraft. Inne på umofängelset luktade det starkt av plast och Evas tjocka fläta.

”Så du använder alltså inget preventivmedel?” Hela tiden antecknade Eva på en dator från tidigt 1800-tal. 

”Men nej.” Fan vad hon var tjatig. Och jag började känna mig hungrig vilket gjorde mig ännu mer less.

”Okej. Vi gör ett test. Det kommer gå super.” Där sa hon på riktigt super igen. Om det inte också låg i mitt intresse att få reda på ifall jag skulle bli teen mom eller inte så skulle jag sparkat ner dörren och gått. 

Jag fick testet ihop med en skitlång muntlig instruktion av Eva. Men hon hade tappat mitt intresse igen och mitt fokus var istället på hennes ovanligt urringade blus.

”Hur gammal är du?” Frågade jag då. Hon verkade kränkt över att jag avbröt hennes föredrag om hur man kissar på en pinne. Till mitt försvar så kunde hon faktiskt inte ha valt ett tråkigare ämne.

”Fyrtioett.” Sa hon då. Jag tror hon ljög. Hon såg ut som någon som ljuger om sin ålder.  Tillslut fick jag gå in på toaletten som låg i anslutning till rummet. Jag hade blivit jättevarm och fick ta av mig north face jackan och min pälsmössa som jag behållt på fram tills nu i någon form av svag protest. 

På toalettsitsen var det kiss från andra gravida tonåringar. Precis som jag skulle dom hem och sätta igång en familjekris. God jul alla. Jag fick hålla hårt i väggen för att slippa sätta mig helt. I världens oskönaste position kissade jag och kände mig som en gatuhund igen. 

Jag såg mig själv i spegeln och blev påmind om något jag inte orkat prata om med Eva. På väldigt kort tid hade jag blivit sjukt hårig. Och då menar jag på hela kroppen. Som en tunn, ljus päls. Och jag säger inte att det är dåligt att vara hårig det vet du. Vi går på Södra Latin liksom. Men det här hade börjat likna någon guiness world record skit liksom.

Aja jag hade ju inte lyssnat när Eva höll sitt brandtal om gravtestet så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta innan man fick svar. Jag plockade upp det och stirrade på skärmen. Den var mörk och istället såg jag att alla mina jävla akrylnaglar hade ramlat av. Och längst ut på varje finger satt nu istället en liten, brun klo. Jag vet, jag freakade också ur. Men det är sant.

Och från ingenstans började det knacka på toalettdörren. Det var Eva som ville kolla hur det gick. Super lyckades jag få ur mig. Ganska kul såhär i efterhand. Men sen gick det ännu längre tid och Eva verkade ha fått långtråkigt. Inte så konstigt i och för sig. Jag var uttråkad redan efter två minuter inne hos henne. Men i alla fall. Då låste fittkärringen upp dörren till toaletten och sen så hände det bara.

Och jag hoppas du fattar att det inte var med flit. Utan det var ju Eva som betedde sig helt jävla gränslöst. Det fattar du väl?

När jag kom ut på St Paulsgatan igen så krafsade jag bort något som fastnat mellan tänderna. Det var en vit tråd från Evas Odd Molly blus. I rulltrappan ner till Mariatorget så tog jag upp hennes namnskylt ur fickan och fäste den på sidan av min pälsmössa. 

9:55 27 Nov 2020

Du kommer in i din hall. Böjer dig ner för att knyta upp skorna. Petar in dom i skohyllan.

Idag behövde du ingen jacka. Bara en varmare tröja. Du tänker att så fint väder som det är idag brukar det aldrig vara i november. Medan du tänker den här tråkiga tanken så fiskar du fram din telefon ur bakfickan. Oj. Telefonens kamera är visst igång. Du har råkat sätta igång kameran med rumpan och filmat ett 38 minuter långt videoklipp. När du stirrar ner på telefonens skärm ser du dina prickiga strumpor genom kameran. Du stänger av och börjar titta på klippet.

Det första som syns i bild är lite äckligt julgranspynt. En målad sten med lite glest påklistrat skägg stirrar dött in i kameran. Du har precis kommit hem från Pingstkyrkans second hand-loppis, en stor lagerlokal fylld med döda människors skit. Det är under detta besök som kameran verkar ha gått igång.

Filmen är inte jättehändelserik. Du spolar lite framåt.

Efter ett tag verkar du ha tröttnat på julgranspynt eller vad du nu stod och kollade på, och från din rumpas perspektiv ser du stentomten krympa och försvinna ur bild när du går till en annan hylla. Du spankulerar omkring lite inne i lokalen. Sen så stannar du igen. Bakom dig dyker en gubbe upp i bild. Han kollar på några filtar. Han tittar lite på dig och du känner dig som en hemlig agent som fångat ögonblicket på film. Gubben tar upp en filt och sniffar lite på den. Usch. Tänker du. Sen tröttnar du på gubben och filtarna och spolar lite till.

Rumpan och du stryker omkring i gångarna. Passerar en spegel. Du pausar klippet och studerar dig själv. Du ser annorlunda ut än du trott. Synd. Tröttare rumpa än vad din kille brukar hävda. Men ganska långt hår; det är på plus i alla fall. Du vrider lite på huvudet, alltså inte i filmen utan där du står i hallen. Tittar noga in i telefonen. Pausar och zoomar in. Ändå helt okej rumpa. Och snyggt hår. Men du går ur klippet för att skriva påminnelse om att förnya ditt gymkort.

Du startar klippet igen och ser hur du går förbi spegeln, stannar till och kollar på någonting. Nu minns du att det måste ha varit här du kollade på kostymbyxor. För inte så länge sedan köpte du nämligen en kavaj i samma butik, och nu behöver du byxor till. Eller behöver, du vill ha. I filmen hörs ljudet när du flyttar galge efter galge längs stålräcket. Ett skrapande ljud. Du höjer lite på telefonen. Försöker lyssna ifall någon konversation kommit med på film. Det klirrar om tallrikar och glas. En tant går lite snabbt förbi i bild och harklar sig.

Längre bort vid provrummen sitter en kvinna på en pall med ryggen vänd mot dig. Du kommer ihåg henne från butiken. Du hade tänkt blä. Vilken ofräsch tjej. Sen hade du känt dig dum.

Kvinnan sitter framåtlutad och du minns att när du gick förbi henne så förväntade du dig en bok eller en telefon i hennes händer, ja någon sorts förklaring till hennes fruktansvärda hållning. Men i händerna hade det varit tomt.

Mellan hennes jeans och den gråmelerade tröjan syns en bit rygg. I telefonen ser den ut att vara gjord av bark. Hård och skrovlig. Kvinnan på pallen sitter helt stilla. Som om hon sover. Sen vänder hon sig om och tittar rakt in i kameran. Du pausar filmen. Att hon tittar i kameran betyder att hon tittar på din rumpa. Pinsamt för henne att det fastna på film, tänker du.

Du börjar tröttna lite på filmen där du står i din hall. Snabbspolar en bit framåt. Du står kvar på samma ställe i butiken, det var svårt att hitta kostymbyxor till rumpan som nu avslöjats som trött. Kvinnan sitter kvar på sin pall med ansiktet i riktning mot dig. Du spolar i klippet. När du går vidare i butiken så reser hon sig.

Du går vidare i gången med kläder och kvinnan blir stående en stund. Hon glor på dig. Här var det visst någon som gillade den trötta rumpan! Tänker du. Men sen börjar hon gå åt samma håll, ner i gången av för små kostymbyxor. Du pausar och zoomar in på kvinnan. Hon är för långt bort för att du ska kunna urskilja ett ansikte. I filmen är hon blurrig. Du försöker tänka tillbaka på när du såg henne i butiken men kan inte minnas att du någonsin såg hennes ansikte. Hennes dåliga hållning gjorde att håret hängde för ansiktet. Men i det blurriga anas två vassa ögon som stirrar tillbaka på dig genom telefonskärmen.

I filmen går du vidare ner i gången och svänger höger, till möbelavdelningen. Du tänker att du går snyggt. Vickar på höfterna. Det brukar du få höra ganska ofta. Du har till och med blivit stoppad på stan av just den anledningen. Eller. Det var det som påstods vara anledningen i alla fall. Kameran guppar från sida till sida. Du är glad att du råkade filma.

Du kollar lite på några fåtöljer. I ett hörn i butiken får du syn på kvinnan igen. Vad fan. Tänker du. Du kollar upp från telefonen i hallen och stoppar ner handen i din väska som fortfarande hänger över axeln. Sen känner du dig dum.

Det är klart hon inte snott något. Du återgår till filmtittningen. Det händer rätt lite. Så du snabbspolar och ser hur du börjar dra dig mot kassorna och utgången. Men först stannar du och kollar på något, du vill minnas att det var några koppar. Bakom en mamma med barnvagn skymtar kvinnan fram igen. Du tittar på kopparna och hon tittar på dig. Du vill tänka blä igen men försöker att inte. Spolar lite till. Nu har du kommit ut på gatan och lämnar alla hyllor med träningsredskap, vaser och gamla underkläder bakom dig. Och den nu lite obehagliga kvinnan. Skönt.

Promenaden från second handen hem till dig är inte lång. Det var en av anledningarna till att du hade råd med din lägenhet, att den ligger precis i kant med ett jättefult industriområde.

Det faktum att lägenheten ligger på första våningen kanske också bidrog till det låga priset. Du hade tyvärr redan slagit till på lägenheten när någon upplyste dig om att det räknades som dåligt. Men det gjorde inte dig något, egentligen.

Du trivs bra hemma och tycker om att ha egen dörr ut mot gården.

Vägen hem är en lång raksträcka som är grå och tråkig. Du hör dina converse skrapa mot gruset. Ett tråkigt ljud. Den här vägen har du sett många gånger så du behöver inte se den igen hinner du tänka och är nära av stänga av klippet. Men oj. Längre bort på vägen går någon du hade hoppats slippa titta på mer idag. Kvinnan går med sömniga steg. Kanske 100 meter bakom dig. Du blir otålig och spolar. Kvinnan kommer närmare dig. Hennes feta hår är klistrat mot huvudet. Bakom hårstråna finns ett ansikte som fortfarande är suddigt. När du pausar och zoomar så blir det inte skarpare utan tvärtom. Det är liksom konturlöst.

Du scrollar vidare och längtar tills att kvinnan ska svänga av. En lugnande tanke dyker upp i ditt lilla huvud. Det finns ju bara en väg ut ur industriområdet. Det går galler runt hela skiten så det är klart hon ska åt samma håll som du. Antagligen viker hon av vid busstationen som ligger precis utanför grinden. Pjuh!

I filmen kommer ni fram till grinden. Du spolar snabbare nu. Skiter i ifall du går snyggt eller huruvida någon som tittar på din rumpa fastnat på film eller inte. Nu svänger hon av, tänker du. Nej. Kvinnan kommer istället närmare. Hennes ansikte fortsatt oskarpt. Utan att du vet det går ni tillsammans fram till övergångsstället. Där står ni tills det blir grönt. Du fortsätter över vägen med kvinnan bara någon meter bakom dig. När ni kommer till din innergård så är hon så nära att hon skulle kunna röra dig. Du tittar upp från telefonen i hallen. Rycker i handtaget till ytterdörren för att kolla att den är stängd. Herregud.

Nere i telefonen är det 3 minuter kvar på klippet. Du snabbspolar. Klippet hoppar framåt.

Kvinnan fortsätter med dig. Över gården. Nu är hon så nära så bara hennes överkropp syns. På väg in genom ytterdörren blir bilden svart. När bilden kommer tillbaka är du inne i hallen. Du böjer dig ner. Kameran vinklas upp och genom telefonen ser du dig själv i hallspegeln. Du ser hur du knyter upp skorna. Du ser också kvinnan. Bilden skakas till. Det är du som plockar upp telefonen ur fickan och stänger av.

 

 

(Jack Werner is typing…)

 

9:00 23 Nov 2020

En kvinna som ingen vet vad hon hette satt hemma i sin tråkiga lägenhet. Rullade sina små ätstörda tummar och längtade efter bättre tider. Kvinnan som var i 25-årsåldern var både ful och tråkig. Det var ingen hemlighet. Hon hade några tjejkompisar. Dom var också tråkiga. Dom brukade ses och göra tråkiga grejer. Vad vet jag inte, men om jag ska gissa så höll dom väl på och virkade eller någon sån skit. Så tindrade dom också en hel del. Mest av alla tindrade kvinnan vi glömt namnet på. Hon kunde sitta och svepa hela dagar. En gång höll hon på så länge att hon glömde bort att gå till jobbet.

Trots allt detta så hade hon väldigt höga krav på vilka hon svepte ja på i appen. Hon hade få intressen men filmstjärnor var det största och den lilla tråkiga kvinnan drömde om ett liv med just en sådan. Folk som var med på film var allt hon inte var.

Så där satt hon i sin lilla lägenhet och samlade damm. Ni fattar ju själva att hon var inne och svepte på Tinder. Efter tusen timmar dök det upp en profil på skärmen som fick allt annat att stanna av. En riktig jävla filmstjärna. Hon satte sig upp i soffan och höll handen för sin tråkiga mun. Kvinnan kände igen mannen på bilden från tv. Såklart så svepte hon höger och plötsligt blev hennes tråkiga liv mycket roligare att läsa om, för det blev en match.

Hon skrev och han svarade. Han skrev att hon var rolig. Det var den första och sista gången i henens liv hon fick höra det. Hela hennes tråkiga hjärta smälte. Det var precis som på film tänkte hon. Dom bestämde dejt nästa dag.

Hon borstade sitt raka hår tills det blev elektriskt. Målade sina smala små läppar i en osmickrande färg. Iklädd en klänning som var så ful att man inte ens fattar var fan hon kan ha köpt den så åkte hon till den bar där dom bestämt träff. Filmstjärnan hade föreslagit en bar med arkadspel på Hornsgatan. Först skulle dom dricka öl och bli fnittriga, sen skulle dom spela spel och bli kära.

Tråkiga tjejer kommer alltid i tid. Därför var kvinnan där före filmstjärnan och satte sig i en röd skinnsoffa för att vänta. Baren var stor och tom och fylld med arkadspel och likadana röda soffor som den hon satt i. En servitris kom och frågar vad hon vill ha.

Ge mig det tråkigaste ni har, sa hon. Nä, det sa hon inte men något i den stilen.

Det gick en stund. Kvinnan skrev och frågade om filmstjärnan var på väg. Hon la sen telefonen på bordet och fortsatte vänta. Satt och stirrade. En grupp män stod samlade runt ett spel som gick ut på att man boxa på en boxningssäck och fick poäng beroende på hur hårt man lyckats slå. I turordning boxade dom på säcken och kvinnan tvingades sitta och titta på detta fruktansvärda. Även om hon var tråkig så förtjänar ingen kvinna att behöva vara med om något sådant.

Rätt som det är så hade hon råkat dricka upp sin öl. Servitrisen frågade om hon vill ha en till och det ville hon väl. Hon skrev något i appen igen. Tänkte att filmstjärnor nog hade väldigt fullt upp. Hon tog upp sin bok och läste. Boken handlade om något så tråkigt att jag glömt.

Kvinnan sörplade lite på sin öl och läste. Så höll hon på ett tag. Hon fick koncentrera sig noga för att inte bli distraherad av det fruktansvärda ljudet av 100 män och en boxningssäck. Hon drack en till öl. När hon läst ut sin tråkiga bok så läste hon en till, ännu tråkigare.

Det röda syntetlädret som klädde soffan hade långsamt börjat klättra upp över hennes lår. Dom små smala benen målades försiktigt över i rött. Det här var inget som kvinnan märkte. Hon hade fullt upp med att vänta.

En annan servitris kom och frågade om kvinnan ville ha något. Hon sa ja tack pomfritt gärna. Sen fortsatte hon med sin bok och att förbereda sig för mötet med sina drömmars man. Det blinkade från arkadspelen runt henne och varannan sekund dunkade boxningssäcken hårt när en till liten hårig knoge slog allt vad den orkade på den.

Kvinnan tog upp sin telefon igen. Skrev något samtidigt som lädret fortsatte upp över henne. Snart var hela hennes underkropp täckt av det plastiga röda. Klibbigt av utspilld öl och ketchup. Hon väntade. Tänkte att hon inte ska vara tjatig. En filmstjärna kommer när han hinner. Hon var bara glad att han ville träffa henne. Så hon satt och log medans lädret fortsatte äta upp henne. Hon tänkte på hur vacker han var. Hennes filmstjärneman.

Ute blev det mörkt och hon tog upp sin telefon för att titta lite på hans bilder. Efter en stund så dog mobiltelefonen och strax därefter var allt utom kvinnans ansikte slukat av soffan där hon och filmstjärnan skulle inleda deras relation. Det dunkade om boxningssäcken. Männen i lokalen lät precis som män på lokal brukar låta.

Nu var allt förutom kvinnans små, tråkiga ögon inuti soffan och kommer aldrig få komma ut igen. Hennes blick var fäst mot ytterdörren. För första gången tänkte hon att han kanske inte skulle komma. Med den fruktansvärda tanken svalde soffan den sista biten av henne.

Allt blev mörkt för den lilla tråkiga kvinnan.

Så vitt jag vet så är hon kvar inne i den röda lädersoffan än idag. Ibland så hör hon någon som hon tänker måste vara hennes filmstjärna. En röst som är lenare än dom andra männens. Som en smekning genom syntetlädret innan den drunknar och försvinner i oväsendet runt omkring.