Varning! Innan du börjar läsa så måste du veta att det här inte är någon vanlig historia. Det är ett äventyr som du själv får styra. Du gör dina egna val och får själv stå för konsekvenserna. Varje steg har följder och den enda som står till svars i slutändan är du. Men låt inte det stoppa dig från att läsa vidare. Följ ditt hjärta så ska det säkert gå vägen. 

Det värsta som kan hända en människa är sommaren. Du längtar efter den hela året och när den stormar in är det aldrig den sommar du väntade på. Det är en årstid av falska löften. Om svala dopp och varma nätter. Om att allt ska ordna sig igen.

Istället ligger du i en nittiosäng och flugor slåss om att få sitta på din slappa, salta kropp. Sängen står i ett gästrum hos dina föräldrar och vi behöver inte prata mer om vad som gjort att du hamnade här. Det räcker med att du vet. Det är sorgligt nog.

I tidningar som du inte längre läser står det att det är årets varmaste dag. Väggen i gästrummet är klädd i bleka tapeter och blod från smällda myggor. På nattduksbordet bredvid sängen ligger ett gammalt nagellack. Under ett täcke ligger du. Både du och nagellacket har torkat ut och spruckit i den orangea solen.

Höga träd står och svajar utanför det lilla fönstret ovanför. Dom har stått där sen dina föräldrar köpte huset och 1. du tror att det är björk men vet faktiskt inte riktigt. Du tänker att du inte kan så mycket om träd. Ska man vara ärlig så vet du inte så mycket om någonting. För att slippa spendera mer tid med dig själv så;

Om du väljer att rota fram din telefon igen fastän du lagt bort den för du är så beroende av sociala medier, gå till stycke 2.

Om du väljer att gå ut i trädgården för att röka 16 cigaretter, gå till stycke 3.

2. På den korta stund du lyckades hålla dig borta från instagram har absolut ingenting hänt. Du scrollar bland reklam för saker du redan köpt och snygga bilder på fula människor. Dina kompisar som inte längre hör av sig är på italiensk restaurang. Du och bilden spenderar en lång stund ihop, stirrandes på varandra. Sen så får den en like och en kommentarer med en pasta-emoji och två röda hjärtan.

Om du väljer att börja gråta så mycket att det blir sårigt runt ögonen och kommer snor i ditt trassliga hår, gå till stycke 4.

Om du ångrar dig och raderar den gamla kommentaren, för att kommentera fem bajs-emojisar istället, gå till stycke 5.

3. I trädgården lämnas du ensam med ditt trasiga inre. Det blir snabbt stelt för ingen av er vet vad ni ska säga till den andre. Runt omkring i gräset blommar stora, rosa blommor. Allting gör att du får så ont inuti att du måste ta tag i husväggen för att inte välta omkull. Du får stickor i handen och när du torkar bort tårarna från ansiktet så hamnar små flisor inuti din torra kind. Vinden får dom okända träden att gunga.

Om du väljer att rota fram din telefon igen fastän du lagt bort den för du är så beroende av sociala medier, gå till stycke 2.

4. Du ålar ut genom dörren. Din mamma är på västkusten och ingen kan ta hand om dig eller ditt misslyckade liv. Du kurar ihop dig på marken utanför och dina hemska ljud ekar i den tomma, stora sommaren.

Om du väljer att gå ut i skogen för att aldrig någonsin komma tillbaka, gå till stycke 11.

Om du plockar upp telefonen och skickar in en ansökan till paradise hotel, gå till stycke 7.

5. Du ångrar dig direkt. När du går in för att radera kommentarerna har kompisarna på den italienska restaurangen redan hunnit blocka dig. När du förstår vad som hänt blir du kall för första gången den här sommaren. Allt är ett missförstånd. Det var ju liksom roliga bajs-emojisar. Inte aggressiva eller något man blockar någon för. Du går snabbt in bland dina kontakter för att ringa upp och förklara missförståndet. Du ringer 11 gånger utan något svar. Du tänker att det bara finns en sak att göra nu;

Om det är att åka in mot stan och den italienska restaurangen, gå till stycke 6. 

Om du plockar upp telefonen och skickar in en ansökan till paradise hotel, gå till stycke 7.

6. När du kommit av tunnelbanan och gått upp på ringvägen får du syn på din spegelbild i ett fönster. Du har haft så mycket på gång att du varken hunnit byta om eller sätta på dig skor. Där står du mitt i sommaren, barfota och endast iklädd din lillebrors onepiece med usa-flaggan på. Du undrar när allt blev så här illa. Den varma asfalten på gatan bränner under fötterna och du kommer ihåg bajs-emojisarna och att det är bråttom nu.

Hinner du springa in på H&M i ringen och köpa nya kläder, gå till stycke 8.

Hinner du inte det, utan måste så snabbt så möjligt till restaurangen för att berätta att emojisarna inte var så konstiga som kompisarna kanske trott, så skynda dig till stycke 9!

7. Varför gjorde du det? Förlåt att jag lägger mig i men vilket orimligt val. Speciellt efter skandalerna. Tar du ens den här historien på allvar? Såklart kommer du inte med. Vad trodde du? Vad ska dom med dig till? Du får ligga kvar i nittiosängen och svettas. Såja, gå och lägg dig igen. Tillbaka till början av texten!

8. Du köper en likadan klänning som du sett att en av kompisarna på restaurangen har på sig. Onepiecen lämnar du kvar ihopknölad på golvet i provrummet. Med en främmande känsla av att allt kommer lösa sig öppnar du dörren till restaurangen. Du stirrar dig omkring och märker att ingen i gänget finns kvar. I panik trasslar du upp din telefon men minns att du är blockad överallt. I baren bredvid dig hänger en rumpa ut ur ett par shorts. Rumpan tillhör en gubbe på en pall och du frågar ifall han vill ha ditt telefonnummer. När han sträcker över sin svettiga telefonen går du istället in på hans instagram och söker snabbt efter kompisarna. Du ser på deras stories att dom hamnat hemma hos en av dom, i en villa utanför stan.

Om du åker till villan och går in, gå till stycke 10.

Om du bryter ihop totalt på restaurangen och en servitris måste hålla ditt hår när du gråter så du kräks, gå till stycke 4.

9. Du kommer in på restaurangen med andan i halsen. Längst in sitter dina kompisar och delar på dyra smårätter och naturvin. Du springer fram och tar tag med båda händerna i bordsskivan på ett sätt du direkt skäms för. När du öppnar munnen för att rädda situationen börjar istället en i gänget skratta högt. Du blir så ställd att du rycker tag i kompisens hår. Sen skakar du hennes huvud fram och tillbaka. Runt omkring dig hör du hur folk börjar skrika. Det är svårt för dig att se någonting för allt hår som yr och rycks loss. Du skäms nånstans men det är försent att sluta nu. Två gubbar kommer ut från köket försöker få loss dig. I brottningsmatchen åker dragkedjan upp på din onepiece och när dom kastat ut dig från restaurangen ser både du och alla andra på gatan att du är naken under. Dragkedjan är nu trasig och dräkten lämnas öppen. Du hann inte ens nämna emojisarna. På väg ner i Skanstulls tunnelbana låter du onepiecen fladdra som en mantel efter dig. Vart tåget åker vet bara du – för det här är den sista gången någon såg dig.

10. Du tassar försiktigt ner i källaren. Där luktar det starkt av plast från småsyskons halloweenmasker och under fötterna klibbar det fast utspilld kattsand. Du går in i garaget och rotar på hyllorna bland olika dunkar och flaskor. Allting som har varningstext på baksidan eller barnsäkring lägger du i en ikeakasse. Sen smyger du ut samma väg som du kom in och högtidligt häller du ut innehållet runt kring huset och trädgården och extra noga kring dom stora träden. Sen så tänder du eld på alltihop.

11. Även i dom varmaste dagarna finns det skugga att vila i. Du går en lång stund tills du hittar skydd i den svala mossan. Där får du lägga dig och blunda i skydd från värmen och de förödande konsekvenserna den har för dig. Fåglar sjunger sångerna som du tycker om.  Du tar ett djupt andetag och tittar upp mot dom höga träden ovanför dig. Dom klargröna löven rasslar i blåsten. Du känner igen ljudet från dina föräldrars trädgård och undrar vad det är för storts träd.

Eftersom du tänker den här stackars tanken så behöver du gå tillbaka till stycke 1. Aldrig får man visst vila. 

Du har haft en hund sen du var liten. Nu är du i tjugoårsåldern och har med dig hunden överallt. Det gör att nästan ingen orkar med dig längre. För ingen orkar med din dumma hund.

Sist när du och hunden var hos dina föräldrar så frågade din pappa ifall hunden snälla, snälla kunde stanna ute i trädgården medans ni fikade inne i huset. Med tanke på vad som hände sist sa din mamma. Sönderbitna soffkuddar i den nya dyra soffan. En soffa köpt för pengar du egentligen tyckte skulle gått till ditt lägenhetssparande. Hunden stannade ute och ni gick in.

På tunnelbanan på vägen hem klappade du hunden medans du pratade i telefon med din mamma. Hon grät och grät. Tulpanerna i trädgården var uppgrävda. Rosenbuskarna nedtrampade och trädgården förstörd. Du tyckte att dina föräldrar var barnsliga. Men det var klart att du skämdes ändå. Självklart önskade du att det skulle vara på något annat sätt, men nu var det ju inte det. 

Du bad så hemskt mycket om ursäkt och lovade att du skulle få ordning på hunden. Du ljög. 

Ungefär så här brukade det gå till. Hunden fick skäll och du ursäktade. På jobbet klagade kunder om kiss på golvet i provrummen och om avbitna skosnören på fula skor dom köpt. Du erbjöd halva priset på allting i butiken i utbyte mot att dom inte sa något till din chef.

Över midsommar hälsade du och hunden på hos ett par som du gick i gymnasiet med. Paret hade flyttat till landet och gjorde en stor jävla grej av det. Dom hade börjat ha snickarbyxor fastän dom inte byggde något alls och köpt några skabbiga höns. Paret och hunden och du åt middag i trädgården och under bordet slickade hunden på ditt ben. Hönsen kacklade och både hunden och du tänkte att ni hamnat på ett riktigt skitställe. 

Medan paret i snickarbyxor var i köket och gjorde i ordning efterrätten så hade hunden tydligen varit uppe på bordet. Vinet hade välts ut så det hade blivit stora, lila fläckar på spetsduken. På grusplanen under bordet låg brutna blommor och en krossad vas. Alla tallrikar var rena och resterna uppätna. 

Oj förlåt sa du. Ni kan fortsätta med efterrätten medans jag plockar upp sa du. Sen sa du att det inte skulle hända igen.

På natten blev tre av hönsen ihjälbitna. 

Efter det började folk i din närhet prata om att du borde göra dig av med hunden. Såklart kändes det fruktansvärt. Det gjorde både dig och hunden hemskt stressade.

Så en bebis blev biten i huvudet på jobbet. Den skrek och snorade. Det såg faktiskt värre ut än vad det var men alla skrek och sprang omkring precis som hönsen hade gjort i hönsgården. Det kom en ambulans och du och hunden blev hemskickade. Du hade fått migrän av allt skrikande. Gud vad bebisar har mjuka huvuden tänkte du.

Senare samma dag fick du ett samtal från butikschefen. Butikschefen sa att företagspolicyn tyvärr sa att hunden måste avlivas. Att du behövde förstå hur det såg ut utifrån. Att det var bättre än att du skulle bli polisanmäld. 

Du fick åka till veterinären senare samma dag. Sa hejdå och tack för allt. Förlåt stackars hund.

Nästa dag på jobbet beklagade alla sig. Sa usch vad jobbigt. Du sa ja herregud och snyftade. Det var lätt för dig att tycka synd om dig själv. Det som skulle bli svårare var att förklara dom uppätna soporna i köket och vem som kissat i chefens handväska på lunchrasten.

Bakom Eriksdalsbadet står du i och stirrar ner i en buske vid sidan av vägen. Det är kväll och kallt men du skulle kunna stå där i resten av ditt liv. Slängd i busken ligger det finaste du har sett. Över dom kala kvistarna ligger en roströd, långhårig päls. Du blir stående stirrande. På insidan av pälsen är det smaragdgrönt foder i siden som glittrar i ljuset från gatlyktan. Du ser dig omkring. Det är ingen annan där.

Så får du syn på något. Det är din egen hand. Den är på väg mot busken med tillhörande päls. Du blir själv förvånad över synen. Som om det inte är du som styr. Det är som omöjligt att avbryta rörelsen. Fingrarna spretar och drar så det svider inne i lederna. Nattluften blir dimmig av ditt flåsande i minusgrader.

Samtidigt som dina fingrar glider ner mellan dom röda lockarna så blir en sak säker. Ingenting förutom den här pälsen spelar längre roll.

Med båda händerna lyfter du varsamt upp den och begraver ansiktet i det gröna sidenet. Du upptäcker då att fodret är varmt. Kroppstemperatur. I samma stund hör du ett ljud bakom dig och tittar upp. Du rycks ur vad det än var du precis höll på med och tittar ner mot den asfalterade vägen igen. Det är bara en gubbe på postcykel. Han tittar lite äcklat på dig där du står i busken och cyklar snabbare.

Så är ni äntligen själva igen. Du tittar ner i det vackra röda. Att lämna kvar pälsen vet vi båda inte är ett alternativ. Med ansiktet begravt i lockarna börjar du gå därifrån.

Genom dom roströda håren får du syn på något du inte sett innan. På marken bredvid busken ligger ett par spetsiga klackskor och en röd klänning nedtrampade i leran.

Stirrade stannar du upp. Samtidigt som du tittar ner i leran stryker du ansiktet fram och tillbaka mot pälsen. Varsamt. Du tänker massor av hemska tankar. Sen fortsätter du och pälsen hem.

Nästa morgon vaknar du med pälsen bredvid dig i sängen. Du stryker handen genom dom lockiga håren. Efter några timmar går ni upp. Ni sätter er på sängkanten och tittar ceremoniellt i spegeln mittemot samtidigt som du trär på dig pälsen. Du stänger försiktigt hakarna på framsidan och reser dig. Ditt eget kritvita, raka hår går mot det röda vilda. Det här är den viktigaste stunden i ditt liv.

Du hatar dig själv varje gång du måste blinka. Ögonen blir torra och skakiga. Varje sekund du inte tittar dig själv i spegeln är outhärdlig.

För att inte bli störd har du sjukanmält dig på jobbet dom kommande tre veckorna och kastat ut telefonen genom fönstret. I en cirkel runt dig på golvet ligger små tussar av rött som fallit av när du kammat genom pälsen med fingrarna, timme efter timme.

Efter några dagar blir du för varm. Innanför pälsen är du svettig och ni bestämmer er för att gå ut en stund. I hallen beställer ni en taxi in till stan. Det vore inte rättvist mot världen att stanna inne längre. Ni måste ut och visa upp er.

Ni åker hissen ner och hoppar in i taxin. Taxikvinnan ler mot er i backspegeln. Svetten rinner under dom tjocka, röda lockarna och det gröna fodret klibbar mot din rygg. Som en varm tunga. Den höga pälskragen ringlar sig tajt kring halsen.

Ni kommer fram till Stureplan och taxikvinnan vänder sig om för att ta betalt. Men i baksätet är det tomt. Allt som finns kvar är en kritvit pälskappa som ligger kastad över sätena och glittrar oemotståndligt.