Det var en gång en tjej som jobbade på ett flott kontor. Hon satt och knappade på sin dyra dator varje dag och inte allt för sällan sent in på kvällen också. Det smattrade på knapparna av hennes blanka små naglar och när det kom mycket mail på samma gång knöt hon håret i en knut för att koncentrera sig lite extra. Hon hade med sig matlådor som hon aldrig blev mätt på och drack så mycket kaffe att det knep sig inne i den tomma magen. Hon hann inte fantisera om något annat liv för det fanns det aldrig tid för. Utan hon bara mailade och satt i möten och skrev ut viktiga papper.

Men samtidigt som tiden gick så kände tjejen en hemsk känsla komma krypandes. En känsla av meningslöshet och oändlig tomhet. Hon kände sig urkarvad och oerhört ledsen. Hon tänkte att kanske fanns det ett annat liv för en tjej som henne. Men sen blev det mycket på jobbet igen och känslan bleknade och blandades ut som äcklig, sorglig saft. Mail behövde mailas, möten behövde bokas och lunch behövdes petas i, här fanns det inte tid att tänka. Men långt inne i tjejens jobbkropp fanns ändå känslan kvar. Och det tjejen inte visste var att den långsamt började växa där inne.

Ett svart litet hål fyllt av tankar kring ett annat liv. Tankarna var för stora för henne att hinna med och gjorde henne både uppgiven och upprymd på samma gång. Sånt fanns det inte tid för. För att få vara ifred så mailade tjejen mer än någonsin. Hon åt frukost, lunch och middag på snurrstolen framför datorn på det tomma kontoret. Skrattade högre åt kollegornas skämt, tackade inte längre nej till erbjudanden om aw-öl och köpte storpack med pennkjolar och figursydda skjortor. Samtidigt växte känslan inne under skjortan. Tjejen kunde därför dra av en liten tuss hår och lägga i bröstfickan.

Hon började boka in möten med alla hon kom på. Folk hon inte ens visste vad dom jobbade med. Bröstfickan fylldes och blev större och håret uppe på hennes tjejhuvud blev mindre. På väg till och från jobbet lutade hon alltid åt höger. För det var den axeln som hennes tunga jobbdator hängde.

Hon började gå in i folk och folk i henne. Det lilla hålet inne i var inte lika litet längre. En kollega påpekade att tjejen blivit grå. Detta gjorde tjejen både arg och osäker. Men känslor var inget för henne. Istället beställde hon några skjortor till på datorn.

Tiden fortsatte gå för den nu skalliga lilla gråa tjejen. Hon hade fått sluta bära datorn över axeln för ryggen hade låst sig och var för alltid sned. Väskan gled bara av. För att hinna med alla möten och aw:s så hade tjejen sagt upp kontakten med både pojkvän och familj. Med dom hade även tidsuppfattning försvunnit. Hennes kollegor på jobbet byttes ut och fick sparken och nya anställdes. Det blev snöigt utanför kontorets fönster och sen blev det varm sommar. Eller det såg varmt ut i alla fall, av det tjejen kunde se från sin kontorsstol.

Ingen hörde längre av sig. Tjejen la handen över bröstfickan som var fylld till brädden. När hon kollade sig i spegeln fanns det inte längre någon spegelbild där i. Ibland kände hon en tanke långsamt sippra in i hennes tjejhjärna, den gled in som tjock sirap. Men då gick hon istället och skrev ut 100 papper i skrivaren som hon sen åt upp.

Dagarna bara pågick. En dag när tjejen skulle äta sin jobblunch så föll alla tänderna ut. Dom hamnade i hennes nästan genomskinliga handflata och hon tittade länge på dom innan hon la in dom i munnen och svalde dom med.

Det blev inte längre grönt för tjejen vid övergångsställen. Hur många gånger hon än tryckte med sitt gråa finger. Glasdörrarna till fältöversten öppnades inte hur länge hon än stod där. Hon fick smita in efter någon annan. Ute var det snöigt igen och tjejen trampade ofta snett i klackskorna. En fastnade i en snödriva på Nybrogatan och den såg hon aldrig till igen.

Hon haltade fram till en busstation men bussen fortsatte förbi. Hon började fundera över varför det var såhär. Men skyndade då tillbaka till kontoret och skrev ut fler papper och scheman som hon snabbt svalde. Men papperna föll bara igenom henne. Dom singlade ner och landade ljudlöst på heltäckningsmattan. Tjejen tittade på papperna och började fundera. Snabbt knappade hon in något på skrivaren och nya papper matades ut ur maskinen. Hon tog upp dom och knölade till små bollar. Bollarna tryckte hon in i munnen och svalde hela samtidigt som hon blundade. Men när hon öppnade sina stirriga små ögon igen, låg även dessa under henne.

Hon skyndade i sin ena klacksko bort till datorn för att maila lite. Hon mailade alla hon visste om. Sen mailade hon dom en gång till. Vad tjejen märkte då var att ingen hade svarat på hennes mail på flera år. Inkorgen var tom och en hemsk tanke som var alldeles för stor för tjejen sköljde över henne. För att bli fri från detta gick hon snabbt in för att beställa några pennkjolar på internet men köpet medgavs inte. Det kliade inne i tjejen. Tankarna och känslorna var så nära att nå hjärnan nu. Tjejen sprang mot ytterdörren. I farten föll den andra klackskon av. Hennes gråa små fötter skavde mot mattan. Tjejen slängde sig över den tunga dörren men hennes gråa händer gick rätt igenom handtaget.

Gott nytt år allihopa! Jag har sammanställt en lista med allt ni bör ha koll på när vi går in i det nya året. Så vi håller oss där vi gillar: steget före. Tipsa alla ni känner. Men vad ni än gör – tipsa inte töntarna. Så om du umgås med väldigt många töntar så läs bara lite tyst för dig själv.

Topp tre att dricka:

-Treo du gjort men varit så bakis att du glömt att dricka. Så när du hittar det igen några dagar senare så är det bara lite gammalt pulver kvar i botten. 

-Vatten från en gammal smutsig vattenflaska som åkt runt på golvet i baksätet i en killes bil. 

-Kaffet du spiller på tröjan på jobbet och alla ser. Så du får fel i huvudet pga pinsamt och försöker suga ut kaffet ur tröjan. Alla kollar konstigt och ännu konstigare när du harklar dig resten av dagen av allt tröjludd.

Topp tre platserna att besöka:

-En dyr butik där det känns som att alla tänker att du snor grejer. Antingen för du ser så trasig ut eller för att du själv känner dig så trasig att du får för dig detta.  

-En hiss som luktar jättemycket kiss.

-Den folkets kebab som har alla råttorna.

Topp tre att äta:

-Dom där sträva små trådarna på sidan av en banan.

-En sjukt osanitär chokladboll som en kollega på jobbets barn har bakat och som barnet säljer på ert kontor och du vill inte såra någon, men inte heller få någon obotlig sjukdom. 

-Grus.

Topp tre att klä sig i:

-En tröja som glider med när du sätter på dig jackan och lägger sig runt armvecket som en äcklig orm. Den stör dig inte tillräckligt mycket så att du orkar göra något åt den, men precis lagom för att förstöra resten av dagen.

-Ett paraply som du tagit efter att ha velat länge i hallen. När du kommer ut upptäcker du att det inte längre regnar. Så du får istället bära runt på paraplyet hela dagen som en korv i plast som prasslar jättemycket. 

-Ett gammalt plåster.

Topp tre bästa dejterna:

-Spela ihop på nätcasino. Maria casino har jag för mig är ett speciellt kvinnocasino som man kan föreslå för att få wokepoäng. Obs ej sponsrat samarbete :) 

-Gå gemensamt igenom alla meddelanden till andra personer på Tinder som ni också skrivit med. 

-Begravning.

Topp tre att läsa:

-SLs nya prislista på tunnelbane-kort. För oss som gillar skräck. 

-Luleå tekniska universitet programkatalog. Om ni inte har någon så är det ingen fara. Det måste vara någon fucking bugg i deras system så jag får helt seriöst katalogen typ 600 gånger om året. Kommentera om du vill ha ett ex. Obs du kommer få betala porto själv den väger 9 kilo. 

-Innehållsförteckningen på en antiinflammatorisk tandkräm som man fått pga en visdomstand som har fuckat ur. Det är naturligt okej!? Det kan hända vem som helst – även väldigt framgångsrika bloggare!!!!!

Det kom in en kvinna med lång fläta och nedtrampade tofflor i väntrummet. Hon tittade på mig och sa varsågod Vilda som om jag var en hund. Det gjorde mig på dåligt humör så jag reste jag mig inte utan tittade istället åt ett annat håll. 

Hon fick säga Vilda några gånger till innan jag reste mig. Jag hasade efter henne in i en korridor. Man var tvungen att ha på sig sånadär blåa skoskydd så jag kunde glida på linoleumgolvet. Umotanten öppnade en dörr och gick in. Jag åkte efter på skoskydden. På hennes namnskylt stod det Eva. 

”Hej Eva.” Sa jag och satte mig på en stol vid skrivbordet. Det visade sig vara Evas stol för hon bad mig sätta mig i den andra. 

”Så då ska vi se Vilda. Då kan jag ta ditt personnummer lite snabbt?” Sa hon sen.

”Nollfyranollsexnolltretjugoettsextio.” Det hängde dammiga vimplar i taket och på väggen satt det en affisch med en naken brud på. Jag hoppades att det var Evas privata. 

”Ja, super. Och ditt telefonnummer, slutar det fortfarande på 34?”

”Ja men jag har tappat min mobil. Men jag har önskat mig en ny i julklapp.” Svarade jag.

Då skrattade Eva vilket fick mig på ännu sämre humör. Varför var det kul att jag inte hade någon telefon? Det är hemskt. Och pinsamt. För övrigt så hatar jag när folk skrattar åt mig. Jag är en väldigt seriös person.

”Okej. Det går jättebra ändå. Super. Och du har skrivit att du är här idag för du tror att du kanske är gravid?” 

”Japp.” Det var som hon inte kunde något annat ord än super. Jag tänkte att ifall hon sa det en gång till skulle jag bli tvungen att kasta mig ut genom fönstret.

”Vad får dig att tro det?” Sa idiot-Eva efter det. Det var en jävligt dum fråga om jag får säga det själv. 

”Öö för det första så är min mens sen” Jag snurrade ett varv på min stol. Hon gjorde det väldigt svårt för mig att tycka om henne. 

”Sen så är jag hungrig hela tiden.” Fortsatte jag. 

Jag har ju varit vegetarian sen vi började gymnasiet men har börjat äta kött igen dom senaste veckorna. Min mamma tror att jag har järnbrist. Igår åt jag falukorv. Jag köpte en på Ica vid mig och så fort jag kom ut ur butiken skalade jag bort den röda plasten och åt den som en banan. Men det var ju väldigt konstigt gjort så det sa jag såklart inte till Eva. 

 ”Använder du något preventivmedel idag?” Sa hon sen. 

Det tog ett tag innan jag svara för jag hade slutat lyssna. 

”Nej. Juste så har jag fått jättekänsligt luktsinne också, så jag mår fett illa hela tiden. På vägen hit var jag tvungen att gå av tunnelbanan för en kille åt någon äcklig macka i min vagn.” Det var som världens sämsta superkraft. Inne på umofängelset luktade det starkt av plast och Evas tjocka fläta.

”Så du använder alltså inget preventivmedel?” Hela tiden antecknade Eva på en dator från tidigt 1800-tal. 

”Men nej.” Fan vad hon var tjatig. Och jag började känna mig hungrig vilket gjorde mig ännu mer less.

”Okej. Vi gör ett test. Det kommer gå super.” Där sa hon på riktigt super igen. Om det inte också låg i mitt intresse att få reda på ifall jag skulle bli teen mom eller inte så skulle jag sparkat ner dörren och gått. 

Jag fick testet ihop med en skitlång muntlig instruktion av Eva. Men hon hade tappat mitt intresse igen och mitt fokus var istället på hennes ovanligt urringade blus.

”Hur gammal är du?” Frågade jag då. Hon verkade kränkt över att jag avbröt hennes föredrag om hur man kissar på en pinne. Till mitt försvar så kunde hon faktiskt inte ha valt ett tråkigare ämne.

”Fyrtioett.” Sa hon då. Jag tror hon ljög. Hon såg ut som någon som ljuger om sin ålder.  Tillslut fick jag gå in på toaletten som låg i anslutning till rummet. Jag hade blivit jättevarm och fick ta av mig north face jackan och min pälsmössa som jag behållt på fram tills nu i någon form av svag protest. 

På toalettsitsen var det kiss från andra gravida tonåringar. Precis som jag skulle dom hem och sätta igång en familjekris. God jul alla. Jag fick hålla hårt i väggen för att slippa sätta mig helt. I världens oskönaste position kissade jag och kände mig som en gatuhund igen. 

Jag såg mig själv i spegeln och blev påmind om något jag inte orkat prata om med Eva. På väldigt kort tid hade jag blivit sjukt hårig. Och då menar jag på hela kroppen. Som en tunn, ljus päls. Och jag säger inte att det är dåligt att vara hårig det vet du. Vi går på Södra Latin liksom. Men det här hade börjat likna någon guiness world record skit liksom.

Aja jag hade ju inte lyssnat när Eva höll sitt brandtal om gravtestet så jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta innan man fick svar. Jag plockade upp det och stirrade på skärmen. Den var mörk och istället såg jag att alla mina jävla akrylnaglar hade ramlat av. Och längst ut på varje finger satt nu istället en liten, brun klo. Jag vet, jag freakade också ur. Men det är sant.

Och från ingenstans började det knacka på toalettdörren. Det var Eva som ville kolla hur det gick. Super lyckades jag få ur mig. Ganska kul såhär i efterhand. Men sen gick det ännu längre tid och Eva verkade ha fått långtråkigt. Inte så konstigt i och för sig. Jag var uttråkad redan efter två minuter inne hos henne. Men i alla fall. Då låste fittkärringen upp dörren till toaletten och sen så hände det bara.

Och jag hoppas du fattar att det inte var med flit. Utan det var ju Eva som betedde sig helt jävla gränslöst. Det fattar du väl?

När jag kom ut på St Paulsgatan igen så krafsade jag bort något som fastnat mellan tänderna. Det var en vit tråd från Evas Odd Molly blus. I rulltrappan ner till Mariatorget så tog jag upp hennes namnskylt ur fickan och fäste den på sidan av min pälsmössa. 

Du kommer in i din hall. Böjer dig ner för att knyta upp skorna. Petar in dom i skohyllan.

Idag behövde du ingen jacka. Bara en varmare tröja. Du tänker att så fint väder som det är idag brukar det aldrig vara i november. Medan du tänker den här tråkiga tanken så fiskar du fram din telefon ur bakfickan. Oj. Telefonens kamera är visst igång. Du har råkat sätta igång kameran med rumpan och filmat ett 38 minuter långt videoklipp. När du stirrar ner på telefonens skärm ser du dina prickiga strumpor genom kameran. Du stänger av och börjar titta på klippet.

Det första som syns i bild är lite äckligt julgranspynt. En målad sten med lite glest påklistrat skägg stirrar dött in i kameran. Du har precis kommit hem från Pingstkyrkans second hand-loppis, en stor lagerlokal fylld med döda människors skit. Det är under detta besök som kameran verkar ha gått igång.

Filmen är inte jättehändelserik. Du spolar lite framåt.

Efter ett tag verkar du ha tröttnat på julgranspynt eller vad du nu stod och kollade på, och från din rumpas perspektiv ser du stentomten krympa och försvinna ur bild när du går till en annan hylla. Du spankulerar omkring lite inne i lokalen. Sen så stannar du igen. Bakom dig dyker en gubbe upp i bild. Han kollar på några filtar. Han tittar lite på dig och du känner dig som en hemlig agent som fångat ögonblicket på film. Gubben tar upp en filt och sniffar lite på den. Usch. Tänker du. Sen tröttnar du på gubben och filtarna och spolar lite till.

Rumpan och du stryker omkring i gångarna. Passerar en spegel. Du pausar klippet och studerar dig själv. Du ser annorlunda ut än du trott. Synd. Tröttare rumpa än vad din kille brukar hävda. Men ganska långt hår; det är på plus i alla fall. Du vrider lite på huvudet, alltså inte i filmen utan där du står i hallen. Tittar noga in i telefonen. Pausar och zoomar in. Ändå helt okej rumpa. Och snyggt hår. Men du går ur klippet för att skriva påminnelse om att förnya ditt gymkort.

Du startar klippet igen och ser hur du går förbi spegeln, stannar till och kollar på någonting. Nu minns du att det måste ha varit här du kollade på kostymbyxor. För inte så länge sedan köpte du nämligen en kavaj i samma butik, och nu behöver du byxor till. Eller behöver, du vill ha. I filmen hörs ljudet när du flyttar galge efter galge längs stålräcket. Ett skrapande ljud. Du höjer lite på telefonen. Försöker lyssna ifall någon konversation kommit med på film. Det klirrar om tallrikar och glas. En tant går lite snabbt förbi i bild och harklar sig.

Längre bort vid provrummen sitter en kvinna på en pall med ryggen vänd mot dig. Du kommer ihåg henne från butiken. Du hade tänkt blä. Vilken ofräsch tjej. Sen hade du känt dig dum.

Kvinnan sitter framåtlutad och du minns att när du gick förbi henne så förväntade du dig en bok eller en telefon i hennes händer, ja någon sorts förklaring till hennes fruktansvärda hållning. Men i händerna hade det varit tomt.

Mellan hennes jeans och den gråmelerade tröjan syns en bit rygg. I telefonen ser den ut att vara gjord av bark. Hård och skrovlig. Kvinnan på pallen sitter helt stilla. Som om hon sover. Sen vänder hon sig om och tittar rakt in i kameran. Du pausar filmen. Att hon tittar i kameran betyder att hon tittar på din rumpa. Pinsamt för henne att det fastna på film, tänker du.

Du börjar tröttna lite på filmen där du står i din hall. Snabbspolar en bit framåt. Du står kvar på samma ställe i butiken, det var svårt att hitta kostymbyxor till rumpan som nu avslöjats som trött. Kvinnan sitter kvar på sin pall med ansiktet i riktning mot dig. Du spolar i klippet. När du går vidare i butiken så reser hon sig.

Du går vidare i gången med kläder och kvinnan blir stående en stund. Hon glor på dig. Här var det visst någon som gillade den trötta rumpan! Tänker du. Men sen börjar hon gå åt samma håll, ner i gången av för små kostymbyxor. Du pausar och zoomar in på kvinnan. Hon är för långt bort för att du ska kunna urskilja ett ansikte. I filmen är hon blurrig. Du försöker tänka tillbaka på när du såg henne i butiken men kan inte minnas att du någonsin såg hennes ansikte. Hennes dåliga hållning gjorde att håret hängde för ansiktet. Men i det blurriga anas två vassa ögon som stirrar tillbaka på dig genom telefonskärmen.

I filmen går du vidare ner i gången och svänger höger, till möbelavdelningen. Du tänker att du går snyggt. Vickar på höfterna. Det brukar du få höra ganska ofta. Du har till och med blivit stoppad på stan av just den anledningen. Eller. Det var det som påstods vara anledningen i alla fall. Kameran guppar från sida till sida. Du är glad att du råkade filma.

Du kollar lite på några fåtöljer. I ett hörn i butiken får du syn på kvinnan igen. Vad fan. Tänker du. Du kollar upp från telefonen i hallen och stoppar ner handen i din väska som fortfarande hänger över axeln. Sen känner du dig dum.

Det är klart hon inte snott något. Du återgår till filmtittningen. Det händer rätt lite. Så du snabbspolar och ser hur du börjar dra dig mot kassorna och utgången. Men först stannar du och kollar på något, du vill minnas att det var några koppar. Bakom en mamma med barnvagn skymtar kvinnan fram igen. Du tittar på kopparna och hon tittar på dig. Du vill tänka blä igen men försöker att inte. Spolar lite till. Nu har du kommit ut på gatan och lämnar alla hyllor med träningsredskap, vaser och gamla underkläder bakom dig. Och den nu lite obehagliga kvinnan. Skönt.

Promenaden från second handen hem till dig är inte lång. Det var en av anledningarna till att du hade råd med din lägenhet, att den ligger precis i kant med ett jättefult industriområde.

Det faktum att lägenheten ligger på första våningen kanske också bidrog till det låga priset. Du hade tyvärr redan slagit till på lägenheten när någon upplyste dig om att det räknades som dåligt. Men det gjorde inte dig något, egentligen.

Du trivs bra hemma och tycker om att ha egen dörr ut mot gården.

Vägen hem är en lång raksträcka som är grå och tråkig. Du hör dina converse skrapa mot gruset. Ett tråkigt ljud. Den här vägen har du sett många gånger så du behöver inte se den igen hinner du tänka och är nära av stänga av klippet. Men oj. Längre bort på vägen går någon du hade hoppats slippa titta på mer idag. Kvinnan går med sömniga steg. Kanske 100 meter bakom dig. Du blir otålig och spolar. Kvinnan kommer närmare dig. Hennes feta hår är klistrat mot huvudet. Bakom hårstråna finns ett ansikte som fortfarande är suddigt. När du pausar och zoomar så blir det inte skarpare utan tvärtom. Det är liksom konturlöst.

Du scrollar vidare och längtar tills att kvinnan ska svänga av. En lugnande tanke dyker upp i ditt lilla huvud. Det finns ju bara en väg ut ur industriområdet. Det går galler runt hela skiten så det är klart hon ska åt samma håll som du. Antagligen viker hon av vid busstationen som ligger precis utanför grinden. Pjuh!

I filmen kommer ni fram till grinden. Du spolar snabbare nu. Skiter i ifall du går snyggt eller huruvida någon som tittar på din rumpa fastnat på film eller inte. Nu svänger hon av, tänker du. Nej. Kvinnan kommer istället närmare. Hennes ansikte fortsatt oskarpt. Utan att du vet det går ni tillsammans fram till övergångsstället. Där står ni tills det blir grönt. Du fortsätter över vägen med kvinnan bara någon meter bakom dig. När ni kommer till din innergård så är hon så nära att hon skulle kunna röra dig. Du tittar upp från telefonen i hallen. Rycker i handtaget till ytterdörren för att kolla att den är stängd. Herregud.

Nere i telefonen är det 3 minuter kvar på klippet. Du snabbspolar. Klippet hoppar framåt.

Kvinnan fortsätter med dig. Över gården. Nu är hon så nära så bara hennes överkropp syns. På väg in genom ytterdörren blir bilden svart. När bilden kommer tillbaka är du inne i hallen. Du böjer dig ner. Kameran vinklas upp och genom telefonen ser du dig själv i hallspegeln. Du ser hur du knyter upp skorna. Du ser också kvinnan. Bilden skakas till. Det är du som plockar upp telefonen ur fickan och stänger av.

(Jack Werner is typing…)

En kvinna som ingen vet vad hon hette satt hemma i sin tråkiga lägenhet. Rullade sina små ätstörda tummar och längtade efter bättre tider. Kvinnan som var i 25-årsåldern var både ful och tråkig. Det var ingen hemlighet. Hon hade några tjejkompisar. Dom var också tråkiga. Dom brukade ses och göra tråkiga grejer. Vad vet jag inte, men om jag ska gissa så höll dom väl på och virkade eller någon sån skit. Så tindrade dom också en hel del. Mest av alla tindrade kvinnan vi glömt namnet på. Hon kunde sitta och svepa hela dagar. En gång höll hon på så länge att hon glömde bort att gå till jobbet.

Trots allt detta så hade hon väldigt höga krav på vilka hon svepte ja på i appen. Hon hade få intressen men filmstjärnor var det största och den lilla tråkiga kvinnan drömde om ett liv med just en sådan. Folk som var med på film var allt hon inte var.

Så där satt hon i sin lilla lägenhet och samlade damm. Ni fattar ju själva att hon var inne och svepte på Tinder. Efter tusen timmar dök det upp en profil på skärmen som fick allt annat att stanna av. En riktig jävla filmstjärna. Hon satte sig upp i soffan och höll handen för sin tråkiga mun. Kvinnan kände igen mannen på bilden från tv. Såklart så svepte hon höger och plötsligt blev hennes tråkiga liv mycket roligare att läsa om, för det blev en match.

Hon skrev och han svarade. Han skrev att hon var rolig. Det var den första och sista gången i henens liv hon fick höra det. Hela hennes tråkiga hjärta smälte. Det var precis som på film tänkte hon. Dom bestämde dejt nästa dag.

Hon borstade sitt raka hår tills det blev elektriskt. Målade sina smala små läppar i en osmickrande färg. Iklädd en klänning som var så ful att man inte ens fattar var fan hon kan ha köpt den så åkte hon till den bar där dom bestämt träff. Filmstjärnan hade föreslagit en bar med arkadspel på Hornsgatan. Först skulle dom dricka öl och bli fnittriga, sen skulle dom spela spel och bli kära.

Tråkiga tjejer kommer alltid i tid. Därför var kvinnan där före filmstjärnan och satte sig i en röd skinnsoffa för att vänta. Baren var stor och tom och fylld med arkadspel och likadana röda soffor som den hon satt i. En servitris kom och frågar vad hon vill ha.

Ge mig det tråkigaste ni har, sa hon. Nä, det sa hon inte men något i den stilen.

Det gick en stund. Kvinnan skrev och frågade om filmstjärnan var på väg. Hon la sen telefonen på bordet och fortsatte vänta. Satt och stirrade. En grupp män stod samlade runt ett spel som gick ut på att man boxa på en boxningssäck och fick poäng beroende på hur hårt man lyckats slå. I turordning boxade dom på säcken och kvinnan tvingades sitta och titta på detta fruktansvärda. Även om hon var tråkig så förtjänar ingen kvinna att behöva vara med om något sådant.

Rätt som det är så hade hon råkat dricka upp sin öl. Servitrisen frågade om hon vill ha en till och det ville hon väl. Hon skrev något i appen igen. Tänkte att filmstjärnor nog hade väldigt fullt upp. Hon tog upp sin bok och läste. Boken handlade om något så tråkigt att jag glömt.

Kvinnan sörplade lite på sin öl och läste. Så höll hon på ett tag. Hon fick koncentrera sig noga för att inte bli distraherad av det fruktansvärda ljudet av 100 män och en boxningssäck. Hon drack en till öl. När hon läst ut sin tråkiga bok så läste hon en till, ännu tråkigare.

Det röda syntetlädret som klädde soffan hade långsamt börjat klättra upp över hennes lår. Dom små smala benen målades försiktigt över i rött. Det här var inget som kvinnan märkte. Hon hade fullt upp med att vänta.

En annan servitris kom och frågade om kvinnan ville ha något. Hon sa ja tack pomfritt gärna. Sen fortsatte hon med sin bok och att förbereda sig för mötet med sina drömmars man. Det blinkade från arkadspelen runt henne och varannan sekund dunkade boxningssäcken hårt när en till liten hårig knoge slog allt vad den orkade på den.

Kvinnan tog upp sin telefon igen. Skrev något samtidigt som lädret fortsatte upp över henne. Snart var hela hennes underkropp täckt av det plastiga röda. Klibbigt av utspilld öl och ketchup. Hon väntade. Tänkte att hon inte ska vara tjatig. En filmstjärna kommer när han hinner. Hon var bara glad att han ville träffa henne. Så hon satt och log medans lädret fortsatte äta upp henne. Hon tänkte på hur vacker han var. Hennes filmstjärneman.

Ute blev det mörkt och hon tog upp sin telefon för att titta lite på hans bilder. Efter en stund så dog mobiltelefonen och strax därefter var allt utom kvinnans ansikte slukat av soffan där hon och filmstjärnan skulle inleda deras relation. Det dunkade om boxningssäcken. Männen i lokalen lät precis som män på lokal brukar låta.

Nu var allt förutom kvinnans små, tråkiga ögon inuti soffan och kommer aldrig få komma ut igen. Hennes blick var fäst mot ytterdörren. För första gången tänkte hon att han kanske inte skulle komma. Med den fruktansvärda tanken svalde soffan den sista biten av henne.

Allt blev mörkt för den lilla tråkiga kvinnan.

Så vitt jag vet så är hon kvar inne i den röda lädersoffan än idag. Ibland så hör hon någon som hon tänker måste vara hennes filmstjärna. En röst som är lenare än dom andra männens. Som en smekning genom syntetlädret innan den drunknar och försvinner i oväsendet runt omkring.