Du kan mäta hur stort ett spel är i antalet galna buggar det genererar – gammalt spelbranschordspråk. Och det största spelet just nu är The Witcher 3. Ett fantasyrollspel som utspelar sig i en helt enorm värld fylld av både magi och jävelskap. Det är ett fantastiskt spel. Men precis som många andra spel, till exempel Assassin’s Creed, är det också fullpackat med buggar.

Till exempel:

Den inte så roliga, men ändå ganska vanligt förekommande och hyfsat dramatiska ”Ta ett steg och hamna 50 meter upp i luften”-buggen.

”Rätt säker på att jag lekte den här leken i lågstadiet, fast med en boll”-buggen (som egentligen kanske inte är en bugg så mycket som bara jävligt olämplig).

”Gå ner i en dalgång och initiera Geralt Hawk Pro Skater”-buggen.

Så mycket att säga om denna (tex, visst ÄR det Michael Cera?), men ”Står inte den där duden lite VÄL nära dig?”-buggen.

”Den där yogalektionen slutade på ett oväntat sätt”-buggen.

”I ett spel till brädden fyllt med monster är det fortfarande hästarna som är det läskigaste”-buggen.

Och så den avslutande, inte särskilt sexiga ”Gå på bordell – skyll dej själv”-buggen:
 

Att göra ett spel som fungerar är inte det lättaste som finns. Faktum är att det är något av det svåraste som finns. Till och med rutinerade jätteaktören Ubisoft har problem med det. Det har blivit särskilt tydligt sedan Assassin’s Creed: Unity släpptes. Jag twittrade snabbt om det igår, om hur jag älskar vansinnet som uppstår när en låtsasvärld spricker i sömmarna. Min tweet handlade om när jag gått runt på Paris gator och sett människor sugas ner i lervälling – för att sedan skjutas ut döda lite längre ner på gatan. Och tweeten gav mig Metros prestigefyllda pris ”Dagens tweet”.

Jag tror jag nuddat vid det tidigare här i bloggen, hur jag älskar buggar för att de liksom ger spelen en extra dimension. Här uppstår berättelser som ingen designer eller programmerare haft för avsikt att berätta. Ditt cowboyspel förvandlas till ett skräckspel i samma sekund som människor börjar springa runt som pumor, till exempel. Men för det mesta ser det bara sjukt jävla roligt ut.

För de som inte hängt med i exakt hur trasigt AssCreed: U är så kommer här nedan ett axplock. La crème de la crème av vansinnet.

Den kanske mest episka av alla glitchar i AssCreed: U. Grafikbuggar blir inte bättre/läskigare än så här. Har också förevigats av en konstnärligt lagd.

En variation på fejskaoset ovan.

Ett par dudes som rider förbi. Fast utan hästar. Inga konstigheter.

Kan en verkligen lita på att molekyler och gravitation och allt det där bara ska fungera jämt? Jag är på riktigt rädd för att något sånt här ska hända irl.

Så sjukt fab dessa weaves.

Spindelmannen. På ett jätteäckligt sätt.

Den kulturella twerk-approprieringen i revolutionens Frankrike.

Och så den ABSOLUT bästa reaktionsgifen jag någonsin sett: