Vad tänker du på när du hör begreppet ”e-sport”? Tänker du Internetcaféer, Jolt cola och Counter-strike? Grymt, men du sitter kvar i det tidiga 00-talet. Kanske Dreamhack, Starcraft 2 och Sydkorea? Ja, nu börjar det brännas. Men risken är överhängande att du, som Nöjesguiden-läsare, inte har den blekaste aning om vilken nivå e-sport ligger på år 2014.
Låt mig ge dig ett exempel.
För knappt ett par veckor sedan satt 12 500 personer och tittade på DOTA 2-turneringen ESL One i Commerzbank Arena i Frankfurt. En fotbollsarena som nu såg fem mot fem proffs-e-atleter göra upp om en prispott på sammanlagt 150 000 dollar. Enkelt uttryckt är DOTA 2 är ett lagspel där tomtar och troll kör herren på täppan, typ. Det är också uppföljaren till det där spelet som Basshunter spelar när han sitter på venten.
Låter det galet? Håll i dig, det kommer mer.
Om tio dagar drar The International 4 igång. I centrala Seattle har tävlingsarrangörerna bokat gamla basketstadion Key Arena för att låta världseliten i DOTA 2 göra upp. Publikbiljetterna tog slut på några få minuter. Regerande mästarna, Alliance, kommer från Sverige – precis som många andra av de absoluta toppspelarna. Prispotten är uppe i drygt 10 miljoner dollar. De som vinner får nästan 50% av hela prispotten. Alltså typ 4,7 miljoner dollar.
Det är så lätt att tänka ”större än så här blir det inte”. Men det räcker med att nypa sig i armen och tänka på vilken explosionsartad utveckling e-sporten haft under de senaste åren för att inse att så faktiskt inte alls är fallet. Det finns ingenting som säger att det inte kommer bli större än så här.
Jag älskar e-sport, oavsett om det sker på stora arenor med enorma prissummor eller på något avlägset hörn på internet, i någon korpliga. Men jag måste ändå erkänna att jag är lite extra pirrig inför The International 4. Jag ska nämligen åka dit och täcka eventet för Aftonbladet. Och det ska bli så sjukt roligt.
