Okej, så här kommer månadens absolut märkligaste (spelrelaterade) konspirationsteori:

Ni vet den där huvudtransplantationen som det länkats till på internet de senaste veckorna? Allt det där är bara en bluff för att göra PR – för ett tv­spel.

Men vi börjar i en annan ände. Hideo Kojima är en japansk spelutvecklare som gjort sig känd för sina oerhört pretentiösa – och samtidigt fruktansvärt plumpa och stundtals direkt vidriga – actionspel. Han är en spelskapare som en antingen älskar eller hatar, sällan något mittemellan. Han är mest känd för sina Metal Gear Solid­spel, men har gjort åtminstone ett par andra helt fantastiska spel. Under vintern har det blåst kring Kojima och mycket pekar på att han fått lämna sin position på Konami. Inget vet exakt vad som hänt. Kojima själv har varit som bortblåst från jordens yta.

Samtidigt, långt från den japanska spelbranschen, anmäler sig ryske Valery Spiridonov frivilligt till en huvudtransplantation. Musklerna i hans kropp förtvinar långsamt och han ser ingen annan utväg än att låta sig själv bli den förste personen att byta kropp. På pressbilderna ser vi en Valerys glada och hoppfulla huvud – som fortfarande sitter på en kropp som är på väg att ge upp.

Den italienske doktorn Sergio Canavero ses som en galning av den samlade läkarkåren. Han kallas “Doktor Frankenstein” av sina kollegor (som aldrig skulle erkänna att de faktiskt var kollegor). Doktor Canavero säger sig vara övertygad om att lyckas med en huvudtransplantation. Hans framgång bygger på två saker: kyla och en “magisk ingrediens”.

Redan här är ju berättelsen bra. En galen vetenskapsman(?) som ser ut som en blandning av en nazistdoktor och domarlegendaren Pierluigi Collina ­ och vill agera leksaksmakare på sina patienter. Men berättelsen slutar inte här. Någon på spelforumet Neogaf hittade nämligen en koppling mellan Doktor Canavero och en doktor i Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain.

Dom ser EXAKT likadana ut.

2014 höll Canavero ett TedX­talk på Cypern. Alltså samma ö som The Phantom Pain delvis utspelar sig. Och vad TED Limassol är ett anagram för? Just det. Solid Metals.

Någonstans här börjar det ta skruv rejält. Forumiter hjälps åt för att hitta nya kopplingar mellan huvudtransplantationen och Metal Gear­serien. Canaveros vetenskapliga arbete finkammas – och över allt hittas ledtrådar. En av Hideo Kojimas senaste tweets är en bild på en helikopter – med den tvetydiga texten ”heading off”. Någon upptäcker att Valery Spiridonov sägs arbeta som spelutvecklare. Forumtråden innehåller nu tusentals inlägg med ”bevis” för en av de mest galna PR-stuntsen spelbranschen någonsin sett. Forumiter börjar till och med ringa upp de inblandade i berättelsen för att komma närmare sanningen. Det går så där.

Om vi tar ett steg tillbaka inser vi exakt hur galet allt det här låter. Men när jag scrollar genom forumsidorna och hittar det ena anagrammet galnare än nästa, och nya fynd i vart och vartannat inlägg, börjar jag till slut se genialiteten i all den här galenskapen.

Och någonstans har Hideo Kojima själv bäddat för det här. När The Phantom Pain utannonserades för första gången sas det att det svenska spelföretaget Moby Dick Studios låg bakom spelet. Dess huvud(!)designer hette Joakim Mogren. Och han ställde upp i en intervju med hela huvudet i bandage. Problemet var bara att ingen i hela Sverige kände till Joakim eller Moby Dick. Allt visade var en bluff. Joakim är ett anagram för Kojima – och Kojima själv bekräftade snart bluffen.

Hur han gjorde det? Jo, genom att komma till presskonferensen med Joakim Mogrens bandagerade huvud under armen…

Sanningen då? Har den samlade världspressen lurats – av gränslös tv­spels­PR? Kommer Valery få en ny kropp? Har Kojima på riktigt gått upp i rök?

Nej, det finns inte en chans att sanningen är lika bra som den här dikten. Och jag, jag vill helst bara fortsätta vara lurad.
 

Den här krönikan publicerades ursprungligen i P3 Spel, 25/4 2015

Australiska nyhetskontoret Ninemsn fick ett paket här om dagen. Paketet innehåll ett litet svart kassaskåp. På sidan av skåpet satt en fyrsiffrig kod, tillsammans med ett meddelande som uppmanade reportern att kolla sin telefonsvarare. Det var bara ett problem: reportern hade ingen telefonsvarare. Och när hen knappade in koden i kassaskåpet började det pipa.

Bombsquaden som öppnade det lilla svarta skåpet hittade en kopia av nysläppta Watch Dogs, en keps och en mössa. Journalisterna på Ninemsn konstaterade krasst att det här var PR som gått långt bortom gränsen för vad som är okej.

Men det här var inte första gången spel-PR gått för långt (och här snackar vi alltså om en bransch vars mässor ligger i motorbransch-nivå när det kommer till snubbighet).

4. Let’s party like it’s 200 f. kr.

När God of War 2-släppet firades på en grekisk ö gjordes det med ett synnerligen bacchiskt tema. Inbjudna journalister och branschfolk bjöds på traditionella läckerheter och fick träffa både kroppsmålade bruttor och en livs levande Kratos, spelets huvudfigur. Och kvällen innehöll också, som varje god orgie, slakt av levande get.

3. Pappa betalar

”All PR är bra PR” skriver snart någon smart i kommentarerna. Ett ”get out of jail free”-kort är till exempel svinbra PR. Acclaim lovade att dom skulle betala din fortkörningsböter om du blev gripen på väg för att köpa Burnout 2. Det var samma Acclaim som försökte köpa reklamplats på faktiska gravstenar, och planerade att kasta in målade duvor på tennisplanen under Wimbledon.

2. Synda och fynda 

När Electronic Arts gjorde PR på Comic Con för Dante’s Inferno, en slags God of War-klon med egentligen inga som helst litterära ambitioner, trampade de rejält i PR-klaveret. De utlyste en tävling som uppmanade folk att fota sig själva med booth babe, på så syndfulla sätt som bara möjligt – och sedan posta resultatet i sociala medier. Priset var en ”syndig natt” med två heta brudar, en limo, en paparazzi-fotograf och en ”chest full of booty”. Vad det nu kan tänkas betyda i sammanhanget.

1. Det vita hotet 

Hur marknadsför du bäst att du ska släppa en vit version av din handhållna tv-spelskonsol? Jo, genom att slentrianslänga in lite grava rasistiska hot, så klart. I Amsterdam hände just det här när Sony skulle lansera en vit version av Playstation Portable. Skitsamma i Hollands historia av kolonialism, förtryck och hat – klart det här är ”roligt” och lite ”edgy”. Idioter.