Jag och Gill junior har öppnat en massa mäktiga Disney Infinity 3.0-figurer! Och eftersom unboxing är det absolut mysigaste en kan hålla på med/titta på klickar alla genast på dessa:
Ett otroligt oansenligt och knappt hållbart paket landade på min tröskel här om dagen.
Selma var väldigt intresserad av det här med Xbone
Bubbelplast i mängder. Samt konsol som är nästan ett år försenad i Sverige. Plus en vecka för min.
En rätt fin launch-lineup ändå. Eller bättre än Perfect Dark Zero, iaf.
Ett tag var det oklart om jag köpt en tv med inbyggt Win 8…
…men det blev snart tydligare.
Ljusförhållandena barkade (vi har sol dygnet runt på sommaren i Umeå. Det är inte sommar längre). Bjuder på en tå som plåster på såren. Observera att handkontrollen levereras med två batterier. Det vill säga vi måste ÅTERIGEN köpa till uppladdningsbara batterier. Skandal.
Storleksskillnad. Xbox One – Playstation 4. Markant skillnad.
Storleksskillnad, del 2. Selma ville vid det här laget visa en roligare leksak.
Xbone-handkontrollen, längst upp till höger. Jämförs med PS4- och Xbox 360-kontroller.
Jag hörde att jag gillade rörelsekameror, så jag la min Playstation Eye på min Kinect. Och skrattade högt över hur absurt stor Kinecten är. Åas är den ju sjukt mycket mer avancerad…
…men eftersom Kinect dömts till ett liv i osäkerhet och jag kanske aldrig ens kommer få nöjet att testa ett nextgen-Kinect-spel, blir kameran endast ett hjälpmedel för att jag ska kunna logga in snabbare. Det och att jag kan röststyra den. På engelska. Har redan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt ”You’re drunk Xbox, go home” för att komma till startskärmen. Olyckligtvis(?) verkar också röststyrningen funka bättre när jag lajvar cockneybritt än pratar min klassiskt skolade svengelska.
Jag fick en stor låda med posten igår. Och nu har jag ju visserligen spoilat innehållet redan (lugn, det ska inte bli en vana), men gissa vad som var i? Jo, två av mina favoritgrejer.
Bubbelplast.
Tv-spel.
Jag vet inte om det är något att kokettera med egentligen, men jag kollar på en del unboxingvideor. Och de allra bästa unboxarna har bomullsvantar och svinvassa knivar. Med kniven läggs snitt som är så pass kirurgiska att ingen lekman kan se snittytan på tejpen. Sjukt viktigt pga vi vill hålla förpackningen så nära mint det bara går.
I stora lådan fanns en mindre låda. Sjukt klyschigt men ändå roligt för de/oss som får puls av hårda förpackningar.
Jag tror aldrig jag kommer bli så härdad och cynisk i min yrkesroll att jag slutar känna den där metalliska blodsmaken av pepp i munnen när jag öppnar kartongen till en ny konsol. Jag vet inte om det beror på min historia (låt mig återkomma till det vid ett senare tillfälle) eller om det är likadant för er också. Det måste vara så här troende kristna känner när dom äntligen får fira Jesus födelse med en råsaftcentrifug.
Lukten av nyöppnad hemelektronik. Näst efter lukten av min dotters bäbisskalle är det nog det bästa jag vet. Oavsett vad Tyler Durden säger.
Handkontrollen förtjänar egentligen ett inlägg för sig, men här kommer ett par bilder som visar DualShock 3 bredvid den nya, upphottade (och fantasifullt döpta) DualShock 4. Sony tar ett inte så litet steg mot sköna Xbox 360-handkontrollen, utan att för den skull tappa sin egen identitet. Kontrollen har en pekkänslig platta där startknappen brukade sitta, en högtalare just under den och ett hörlursuttag i nederkant. Där finns också en Move-lampa på toppen. Och en ”Share”-knapp. Det där sista kan tyckas vara en liten detalj. Det är det inte. Det är en revolution, något som mycket väl kan komma att definiera den här generationen. Kom ihåg var du hörde det först (och jag ska återkomma om varför). Det följer också med ett pyttelitet och ganska rötet headset. Bättre än inget, men enligt rykten ska de flesta headset funka att koppla in (när jag testade med mina iPhone-lurar rundade det dock järnet).
Konsolen i sig är så jävla fin. 80-talsfuturistisk på ett sätt som är så sjukt rätt nu (för två år sen?) och som säkert kommer hålla måttet för evigt (skrattar vi åt den om tio år?). Min första tanke är dock ”undrar hur den kommer se ut i vitt utförande”. Jag behöver en vit.
Jag fick också ett par spel skickade till mig i recensionssyfte. Förpackningen ger jag tio plus pga bubbel, ytterligare betyg måste jag vänta med tills senare. Efter att ha ruskat försiktigt på plasten visade det sig att spelen jag fått med var Killzone: Shadow Fall och Knack. Lanseringsspel brukar sällan hålla särskilt hög klass, och jag fruktar att så också är fallet här.
Så. Redo att pluggas in och ta steget in i nästa generation tv-spel. Undrar hur många hundratusentals nördar som krämbrallar i just detta ögonblick.