2016 är tv-spelsfilmernas år. Eller, helt ärligt talat vet jag inte riktigt vad det betyder. Visst, det kommer att släppas ett par riktigt stora produktioner baserat på spel. Men den stora frågan kvarstår: kommer någon av dessa bli ens i närheten av bra?

Angry Birds-filmen släpps vilken dag som helst, World of Warcraft-filmen kommer om en månad – och nu släpps den första trailern för filmatiseringen av Assassin’s Creed. Med Michael Fassbender och Marion Cotillard i stora roller.

Det ryktas naturligtvis om filmer baserade på typ ALLA stora spelserier. Och vissa känns möjligen lite kittlande. Sam Raimis och Neil Druckmanns Last of Us-film kanske kan bli något – åtminstone något mer än retroklassiska Rampage (med The Rock!)? Alicia Vikanders Lara Croft ska också bli intressant. Men samtidigt är det ju något som skaver med allt det här. Varför behövs det en film för att berätta en historia som (åtminstone) ett spel redan borde ha fört fram? Vad vinner vi – och upplevelsen – på att ta bort det interaktiva inslaget?

Alla bevis, fram tills nu, pekar på att svaret är: exakt ingenting.