Ni kanske tror att vi har mediebranschens lökigaste jobb? Att guida till det bästa nöjet, tänker ni, hur svårt kan det vara? Man går ut och krökar med en skådespelare, någon PH-profil och kanske adderar en youtubekändis till sällskapet. Notan står någon annan för. Dagen därpå går man på en presslunch för ett nytt kalsongmärke. De har flugit in en sushikock från Ulan Bator som står och petar ihop veganska nigiri på stäppgräs. Allt sväljs ner med en öl som är så gratis att Systembolaget inte ens har brytt sig om att ge den ett artikelnummer. Den bara finns där att hämta ut helt kostnadsfritt för alla som någon gång pluggat journalistik, laddat hem Berghs kurskatalog eller känner Joel Ighe.

Absolut, visst kan vissa av våra dagar se ut precis på det där sättet. Men det ligger också många år av stenhård träning bakom allt som syns utåt. För varje krog vi provar finns risken att vi åker på en matförgiftning, för varje klubb vi besöker finns risken att vi ska behöva stå i kö och för varje artist eller skådespelare vi intervjuar finns risken att de inte accepterar vår vänförfrågan en timme senare.

I det här numret har vi till exempel sammanställt utelistan, och minst ett par personer kommer med all sannolikhet att lacka ur. Antingen för att de inte är med på den, för att de är just det eller för att de är med på fel plats.

Så nästa gång du ser en Nöjesguidenmedarbetare på en krog, ett dansgolv eller i en svarttaxi. Ge oss en menande blick, eller varför inte en dunk i ryggen? Det är trots allt för er skull vi utsätter oss för detta.

Läs omslagsintervjun med Shima Niavarani här.