Stockholm har fått en ny festival i internationell klass.
Jag vet att jag tjatar mycket om Roskilde, det gör jag alltid vid den här tiden på året och även 2019 åker vi ner till Danmarks jättefestival för säkert fjortonde gången. Men faktum kvarstår att det är en av de bästa festivaler jag besökt, och fortsätter vara så.
Därför var det extra roligt att besöka Lollapalooza Stockholm i helgen, som trots att det bara är första året redan lyckats producera något som faktiskt kan mäta sig med grannlandets långkörare. Visst, det finns ingen camping, men hallå jag är 38 år gammal och tjusningen med att bo i tält har liksom försvunnit. Jag parkerade liksom vår elbil 200 meter från området, bara en sån sak.
Här satsas det istället på bekvämlighet och hela festivalområdet är pedagogiskt uppbyggt med scenerna i en cirkel riktade mot mitten av området, och en mängd utsiktstorn strategiskt utplacerade för oss som inte är så långa i rocken.
Trots att det blev en snabb, nykter, visit för mig detta år har jag inga problem med att slå fast att detta kommer att bli en långkörare till festivalen. En högst välkommen sådan.
Konserter jag såg: Alma, Imenella, Junior Brielle, Yungblud, Molly Sandén.
Saker jag åt: Malin Söderströms friterade fisk.
Saker jag drack: A shipful of IPA (alkoholfri), Norrlands Ljus (alkoholfri).
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.