I kölvattnet av följetongen om Midnattsloppet som jag drog igång för ett par dagar sedan har det rasat in frågor om hur det ser ut när jag springer. Svaret är: inte så vackert. Inget fel på bildkvaliteten (thx to Fredrik Skogqvist) men den där anusmunnen måste vi verkligen göra något åt innan helgen. Ska hem och andas framför spegeln nu. Note to self också att inte springa bredvid Brita om jag ska hålla på sådär.

Stretchingen klarade jag snäppet bättre. Märk väl de tydliga linjerna mellan stuss, smalben och underarm. Märk väl också Zlatanbandet i pannan. Klipper mig i nästa vecka, till dess får ni leva med det.

Ikväll är det äntligen premiär för årets upplaga av Trädgårdens bouleturnering. Ska bli vansinnigt intressant och spännande att se hur nivån på årets deltagare står sig mot förra årets svinhöga.

Andra omgången inför midnattsloppet idag. Grundade med 45 minuter squash och tog sedan en rask 2.5 km promenad tillbaka till kontoret. Bara jag får behålla hälsan känns det som det här KAN gå vägen. 

Behöver dock hjälp på vad, hur och när jag ska äta under fredagen och lördagen. Alla tips är välkomna.

Blivit uppringd cirkus 10 gånger i sommar av säljare på ett ”välkänt teknikföretag”. Svarar givetvis inte på okända nummer under semestern, men kollade upp dem varje gång och det var alltid samma avsändare fast med olika nummer. Till slut ringde jag upp och kom till en telefonsvarare där man kunde be om att inte bli uppringd igen. Det gjorde jag.

Idag ringde han igen, försäljaren. Denna gång var jag på jobbet och kände mig nödgad att svara. I luren möts jag av en käck göteborgare som druckit på tok för mycket kaffe. Han tackade för att jag var en trogen Telenorkund (säljaren var alltså inte från Telenor) och ville ge mig en gratis superdator på 15.6” med modem. Jag upprepar, en gratis superdator på 15.6” med modem. Jag frågade om det var en Mac, han visste inte. Jag frågade vad som var så bra med datorn, han visste inte. Jag frågade honom vad han ansåg att meningen med livet var, han visste inte.

Jag bad honom att aldrig mer höra av sig till mig.

På lördag ska jag för första gången springa Midnattsloppet runt Södermalm. Blev kittad igår (löpning är som ni vet en materialsport) och övade lite tillsammans med en löptränare som till vardags spelade hockey i svenska damlandslaget. 

Vi övade mest på backen vid Sofiakyrkan där de kommer att repa upp ett 100m-lopp – dvs den distans jag förmodligen är mest van vid att springa förutom 60m – där man kan tävla under parollen ”Hill Runner”. 

Jag säger inte att jag kommer att vinna denna etapp, men jämfört med resultatet i det långa loppet (pun intended) kommer det med stor sannolikhet att vara i världsklass. Har alltså aldrig sprungit en mil innan, aldrig. Borde jag öva innan?