I säsongens femte avsnitt var det dags för programhistoriens första duo någonsin att sitta i heta stolen. Ison & Fille har varit en del av den svenska hiphopscenen de senaste 15 åren, och har bland annat gästat oss på Hotell Nöjesguiden inte bara en gång. 

Såhär lät det hur som helst när de andra artisterna skulle försöka sig på hiphop. 

 Jenny Berggren – Lever Såhär
Det blir bättre och bättre från Jennys håll. Hon är tyvärr ingen fantastisk sångerska, och det är ärligt talat en svår låt att bemästra, men det blir godkänt denna vecka iallafall! 

 Lisa Nilsson – Klippta Vingar 
Balanserar på rätt sida funken, dock farligt nära låtstöld från Orups Unga Hjärtan. Jag börjar emellertid tro att Lisa inte KAN göra något dåligt. 

 Niklas Strömstedt – Länge Leve Vi 
Strömstedt tar megahitten och gör en helt okej poplåt. Inte lika starkt som förra veckans statement, men väldigt stabilt. Roligt att det blev en helt egen version också, av samtliga låtar under lunchen. 

 Sven-Bertil Taube – Vi Var Barn Då/Jag Skrattade Då
Ironiskt och kul att programhistoriens äldsta deltagare gör en cover på dessa – och KUL att han gör en mashup, passande med tanke på kvällens huvudpersoner. Jag hatar ju egentligen pratsång av den här typen, men något i Sven-Bertils tolkning av detta känns så äkta att jag inte kan stå emot. Han bästa! 

 Miriam Bryant – Stationen
Miriam är nästan ännu starkare när hon sjunger på göteborgska. Gåshud, jag har gåshud. Och jag förutspår ett framtida samarbete. 

 Kleerup – Hela Dan, Varje Dag
Glider in i slutet av middagen, på äkta Kleerup-manér, då han varit lite krasslig. Kör sedan en ganska medioker tolkning, åtminstone för att vara Kleerup. Trist avslutning. 

Nästa vecka är det Kleerups tur att stå i centrum. Hoppas att han är friskare då. 

Stockholm jag älskar dig, Stockholm jag hatar dig, Stockholm jag älskar dig, Stockholm jag hatar dig, Stockholm jag älskar dig, Stockholm jag hatar dig, Stockholm jag älskar dig. 

Menyn ovan är för övrigt från Gaston, och jag har sällan blivit så hungrig som av beskrivningen av burgaren ovan tbh. 

Den är tillbaka! Sista helgen i januari 2016 kör vi all in på öl igen.

Ett tjugotal mikrobryggerier, goffigt käk, dryga tusentalet besökare och bra musik förgyller Nordic Light Hotel den 29-30/1. Read all about it här. Kanske det roligaste projektet vi gör på hela året, åtminstone om ni frågar mig. 

Såhär fint skriver Dagens Media om vår ölmässa också. 

Att Niklas Strömstedt skulle få såväl ros som ris efter sitt framträdande i Jenny Berggrens avsnitt av Så mycket bättre kom väl inte direkt som en överraskning för någon. Det är just därför jag tycker det är så oerhört modigt och bra att inte bara göra något så meningsfullt av sina minuter på bästa sändningstid, utan dessutom följa upp det med ett längre uttalande på sin facebooksida direkt efter programmet. 

Lika uppgiven som jag blir av kommentarer av typen: ”Hur många invandrare har du tagit in i ditt hem Niclas???? Men du vågar väl inte ta in nån i din fashionabla hus i skärgården . Sjunga går bra, men att sen gå till handling är visst svårare för er rika svin.”, lika glad blir jag av att de är i klar minoritet jämfört med alla positiva kommentarer på och delningar av samma inlägg. 

Samtidigt som jag läser igenom kommentarerna i den tråden följer jag emellertid med lika delar intresse och uppgivenhet flera trådar på Sundsvalls Tidnings facebooksida som handlar om turerna kring bussen som gick till flyktingboendet Viskan. Samtliga inlägg svämmas över av kommentarer som är så pass grova att tidningens medarbetare får jobba i skift med att moderera dem. Här är de medmänskliga (eller ens mänskliga) rösterna i minoritet. Och det piskas upp en stämning som är i det närmaste hatisk. 

Fram till Strömstedts framträdande i lördags gick avsnittet mot att bli ett av de tråkigaste i programmets historia, och på tre minuter vändes det till det kanske viktigaste. 

Läs hela inlägget här, och se Niklas Strömstedts tolkning av Happy Nation här. 

Den ”ofrivilliga popstjärnan” Jenny Berggren satt i centrum i kvällens avsnitt. Såhär var alla tolkningarna. 

 Sven-Bertil Taube – C’est La Vie
Svempas bästa! Lite svårt för pratsången bara. Rolig tolkning emellertid.

 Miriam Bryant – Life Is A Flower
Habil version men egentligen bara pga Miriams röst. Produktionen var mer på karaokenivå.

 Kleerup – Beautiful Life
Bra Kleerup, värdigt och känslosamt. Hans röst gör sig väldigt bra i denna också. Men varför spelar han bara på luncherna?

 Niklas Strömstedt – Happy Nation
Otroligt snyggt inspel till en person vars bandmedlem varit naz… skinhead. Modigt Niklas!!!
”SD, Avpixlat, Nordisk ungdom, Exponerat och Fria Tider, Nordfront, Svenska Motståndsrörelsen, Järnrörsligan – Nej, nej tack!”
Läs mer om Niklas Strömstedts tolkning och efterföljande facebookinlägg här. 

 Lisa Nilsson – The Sign
Gråtmild P5-version som kommer rulla friskt i nattradion. Fina jazzövergångar också. Men lite mer upptempo snart va, Lisa?

 Ison & Fille – All That She Wants
Allt hon vill ha, är en annan shuno. Sjukt bra.

Tyvärr ganska dålig energi i detta avsnitt. Hade hoppats på mer med tanke på huvudpersonen. Nästa vecka är det Ison & Fille som står i centrum.