Förundras över mitt maniska insamlande av prylar, mat, burkar, skålar, verktyg, drycker. Tänker på en naturfilm jag såg igår där en stor kampräka tittade ut från en håla i korallrevet och skvätte ut sand och andra små stökigheter med stor noggrannhet. Dyngbaggar som rullar bollar av dynga fram och tillbaka över marken, allt för att fixa, bygga bo och göra fint. Skator som samlar glänsande föremål och bråte i sitt noga avvägda kaos av kvistar och löv. Bobyggande. Ibland känns det så vansinnigt tryggt att äga. Känns som att man inte är ensam. Jag har åtminstone en plastlåda fylld av olika nudlar. Ett tjugotal plastglas i neonfärger. Två paket gräddfil.

Jag är kung i mitt eget universum av burkar.

/Slaktarn