Hej.
Fråga: Vad gör man när livet krisar?

a) ligger på rygg i sängen som en stor skalbagge och stirrar upp i taket
b) träffar sin mamma och går och äter lite god mat

Jag valde alternativ b, och vi gick till relativt nyöppnade Bar Agrikultur vid Nytorget i Stockholm. Fyra smårätter och en bryggkaffe med mjölk senare kändes det lite bättre. Utan att gå in på djupet vill jag presentera måltiden för er, för ja, jag tog bilder, och ja, jag gick där ifrån och kände att något så tjatigt som pesto kändes kul igen.

Några av Bar Agrikulturs olika usp:ar är: de har en uteservering, de har sin egentillverkade underbara gin, och de har många vegetariska rätter. Här ska ni få ett litet smakprov.

En av rätterna var zuccini med fårost och pesto. Det lät lite själamördande på pappret, men servitrisen sa att det var en av hennes favoriter. Så vi tänkte, som man ju gör i kristider: what the heck!!! Det gjorde vi rätt i, för det skulle visa sig vara en rätt som jag i all sin enkelhet kommer att bära med mig länge, och säkerligen återskapa hemma.

På en annan tallrik låg några tunna skivor lamm och en herrans massa pickles, dessa i sällskap av en smetig gul sås. Alltsammans ungefär som en remoulad, fast i separata delar. Oerhört gott och precis rätt medicin för min vid tillfället sargade själ.

Vi beställde bönor också, och det visade sig vara en luftig anrättning med krönt av finriven pepparrot. Jag säger inte mer, för jag minns inte mer än att det var gott som tusan. Och det räcker väl, för det finns ju bilder att titta på.

Potatis bör man äta lite av varje dag, och just den dagen var potatisen misobakad och parad med lök och en ”bränd grädde” (min mamma frågade ut kocken om detaljerna kring hur denna kommit till, och tro mig, ni vill också veta det, så det får vi ta separat). Hela rätten var som att få en stor go kram.

Lärdom: när du tvekar – gå på alternativ b.
/Slaktarn

En av de bästa sakerna med det här livet är att sätta sig ner och låta sig serveras rätt efter rätt av personer som vet precis vad de gör. Att bli glad och överraskad, och hela tiden känna sig trygg i vetskapen om att allt är värt det: värt tiden, värt sitt pris, värt ens förväntan.

Jag gick med min vän till Agrikultur i veckan, vi har tänkt få till besöket i ett år nu, men lyckades först nu synkronisera våra hjärnor och scheman så pass att allt gick i lås. Agrikultur drivs av kockarna Flip Fastén och Joel Åhlin, och både atmosfären och maten följer ett slags genomtänkt ekonordiskt spår som flera andra innan dem gjort så bra, men som de själva följer med en stor dos mycket uppiggande lekfullhet som i sin tur för med sig något synnerligen opretentiöst och sympatiskt. Såhär ungefär: maten väcker små smakminnen hela tiden, slår an noter från ens barndom och känns extremt förankrad i svensk jord och skog, men blir aldrig förutsägbar eller konstlad sådär som det kan bli när den nynordiska vågen trängde sig ner på kvarterskrogsnivå (picklade granskott, någon?).

Det är kul att äta. Och snyggt. En bit sej får tillexempel sällskap av ett gäng olika emulsioner och krämer som liksom splattats ner i tallriken. Splatt! Alger. Splatt! Lök. Och så vidare. Resultatet blir en slags mycket välsmakande Jackson Pollock-målning. Och ja, det är en ordlek, för vad är en pollock om inte en fisk? Vi äter det som kocken Filip själv kallar för en version av kålpudding: i verkligheten dovhjort som han fällt själv, lingon och messmörskokt kål. Vi får en bonusrunda i form av en liten skiva tolv år gammal fjällko i sällskap av en pepprig gräddsås och grovhyvlad pepparrot. I hela menyn: få och små bitar kött, utmärkta. En annan rätt är en liten jordärtskocka som ser ut som ett vackert litet vaktelägg, som vilar på en hög av tunt skuret svartkål och bredvid aromatiska nymalda sesamfrön på lökkräm. Till dessert äter punschindränkt sockerkaka med bränd grädde och jordärtskocksglass, och päron kokta med sprängticka (”kungen av medicinalsvampar!”). Sist av allt dricker vi bryggkaffe och syltkakor som är obegripligt goda och som jag dessutom lyckas få med mig några hem av (lika goda dagen efter).

Är uppiggad av alltsammans! En enastående meny på sex rätter för sexhundrafemtio spänn. Den ändras hela tiden, eller i alla fall någon gång i veckan, vilket är mycket bra då priset tillåter en att återvända oftare än vad som annars vore rimligt. Här kommer några bilder.

Längst ner: Fastén med husets bästa bordsdam svampformationen. Vilket tripp va.
/Slaktarn