Konversation igårkväll:

Jag: Jag tänkte göra nån slags gryta till middag. Eller pizza.
Partner: Pizza!
Jag: Alltså det är ingen vanlig pizza, det är en pizza utan tomatsås, med päron på.
Partner: Päron?
Jag: Ja alltså, päron, getost…
Partner: Jag vill nog inte äta päronpizza. Det låter hemskt.
Jag: Ja det låter faktiskt hemskt, päronpizza. Kanske gryta då.
Partner: Gryta blir bra. Vad för gryta? Inte pärongryta väl.
Jag: Nej.

Man kan inte alltid få som man vill. Eller vänta, det kan man ju visst, man måste bara bida sin tid! Nu har jag lagat min päronpizza, och det är mycket godare än det låter. Låt mig pitcha in den för dig: En pizza bianco med ett tunt lager syrlig yoghurt, smulad getost, tunt skurna päronskivor, rostade hela mandlar och mycket krossad svartpeppar. Ja? Ja.

1. Värm upp ugnen ordentligt innan du sätter igång. Högsta tänkbara temperatur (i mitt fall 300 grader), och gärna varmluft. Sätt in en plåt upp och ner i ugnen och värm upp den ordentligt också.

2. Skaffa fram en pizzadeg. Jag bryr mig inte om hur du gör, bara det inte är en sån där  pizzakit-deg. Eftersom jag hade en sån här fryst, obakad deg från Picard använde jag den. Den får betyg fem av fem! Vill alltid ha sådana i frysen! Kavla ut degen så tunt du kan, mjöla en träskärbräda eller liknande och för över degen till den (lättare att skicka in den i ugnen när fyllningen är på då).

3. Stryk ut ett tunt lager syrlig turkisk yoghurt eller creme fraiche och smula över getost. Balla inte ur bara, det är mellanrummen på pizzan som gör den god! Skiva päron tunt, sprid ut. Rosta hela skållade mandlar och strö över, och avsluta med en nypa flingsalt och mycket nykrossad svartpeppar.

4. Ta ut din föruppvärmda och upp och ner-vända plåt och för över hela skapelsen till den. Skicka in i ugnen, högst upp, och sätt dig att vänta framför ugnen som en dum längtansfull hund. Det går snabbt, fem-tio minuter, men egentligen är det färgen du ska gå efter och inte något förbestämt minutantal. När den ser jättegod ut och fått lite färg är den klar, det är inte svårare än så.

Om man vill vara lite 2001-aktig tar man och strösslar över lite ruccola och balsamvinäger när den är klar. Men vill man verkligen vara det? Jag vet inte. Man ska inte ge efter för varenda infall man får. Oavsett: jag känner mig oförskämt nöjd över att ha gett päronpizzan ett ansikte utåt.

/Slaktarn

Den här purjo- och getostterinen är så snygg att man nästan struntar i om den är god eller inte. Men jag kan berätta för er att den är det, god alltså. Men vad är då en terrin? Det låter så medeltida tycker jag. En terrin är varken mer eller mindre än en slags soppskål på fot, men i det här fallet och i dagens kökstugg menas mat som pressats ned i en avlång form tillsammans med något typ av bindmedel, som man sedan kan skära skivor av. Det går att göra av egentligen vad som helst, bara man får till en konsistens som håller ihop.

Den här varianten kan man skära och ha på mörkt rågbråd, bara som den är eller kanske tillsammans med rökt lax. Eller så använder du skivorna som någon slags fönsterdekoration till finare högtider. Oavsett vad du ämnar göra av den när den är klar bör du planera lite i förväg – den går ganska snabbt att knåpa ihop, men måste ligga och vila i minst åtta timmar i kylskåpet innan du sätter kniven i den.

1. Skaffa ett gäng späda purjolökar i någorlunda liknande storlek. Grooma dem lite, skölj (men försök hålla formen intakt, pajja de inte!) och skär bort rot-delen och den mörkgröna blasten. Koka upp lättsaltat vatten i en traktörpanna eller någon annan vid variant och sjud lökarna i omgångar tills de är mjuka. Det tar runt tio minuter tills de blir mjuka. Forsla över lökarna att rinna av på en kökshanddu och kryddar med svartpeppar och salt.

2. Blanda runt 400 gram rumstempererad getost med samma mängd creme fraiche. Riv i citronskal från en citron, salta och peppra.

3. Ta fram en sån där avlång brödform, runt 20×10 cm, och klä med plastfolie som du låter hänga över kanten, i alla fall 15 cm på varje sida. Lägg purjolökar och getostblandningen om vartannat, men se till att börja och sluta med lök. Försök packa alltsammans tajt! Vik lastfoliet över alltsammans och lägg avslutningsvis en bit katrong eller något annat hårt som går att klippa så att det passar perfekt i formen, och så lägger du den ovanpå terrinen för att sedan lägga på något stort och tungt, typ en tegelsten eller annat valfritt robust objekt. Ställ i kylen och låt stå i minst åtta timmar, kanske gör du den dagen innan och låter stå över natten.

4. Ta fram, stjälp ur formen och a bort plastfilmen, och skär upp i skivor som är i alla fall två och en halv centimeter tjocka. För tunna skivor faller bara isär, och så blir man arg för att man lagt ner arbete men det bara blir en ful hög av klibbig purjokök. Det vill vi undvika.

5. Ät! Ät! Ät!

/Slaktarn