Jag tror mycket på att ”sätta stämningen”. Att ”det blir vad man gör det till” och så vidare. Om man ska göra något som tar emot, något som man kanske till och med känner sig nervös inför, är det extra viktigt att sätta stämningen. Göra det till något bra. Jag har en kompis som som av olika skäl alltid haft det jobbigt med studierna. Han berättade en gång att när har en avgörande skoluppgift framför sig brukar han ställa sig framför spegeln, knyta näven och säga ”YES!” några gånger, för att peppa sig själv. Det finns en massa studier på det, att lura hjärnan med rörelsemönster. Själv har jag olika ritrualer för att peppa mig för olika saker. Ibland har dessa angränsat till att kunna kallas för tvångstankar, som när jag var tvungen att avgränsa varje social sektion av dagen med att duscha. Nu för tiden handlar det mer om att sitta ner och fundera en stund, eller sminka mig länge och mycket eftertänksamt, eller att skriva ned saker på papper. Det kan också vara att ha en mysig stund, för att lugna sig själv.

Alla ”myser” vi på olika sätt. Vissa avnjuter en folköl tillsammans med GTA. Somliga tappar upp bad och lägger enorma färgglada badbomber från Lush i dem. Jag själv är ganska förtjust i att ta på mig kläder som markerar ”mysstund”, typ morgonrock eller något pyjamasliknande. Jag brukar vilja ha någon dryck, kanske också något att äta. Och något att göra, som att se på youtubeklipp, läsa en bok eller fila naglarna på ett mycket stillsamt men pedantiskt vis.

Igår hade jag något jobbigt framför mig. Något jag fasat för. Någonting ytterst privat, som kommer att förbli privat, för det har egentligen ingenting med berättelsen att göra. I vilket fall kände jag på mig att jag behövde utföra en lugnande och stärkande ritual innan detta jobbiga skulle utspela sig. Tidigare under dagen hade jag gjort upp en aktionsplan, ett slags schema:

1. Duscha länge.
2. Ta på morgonrock.
3. Läsa bok medan jag långsamt dricker ett glas rött.
4. Göra mig redo för det jobbiga.
5. Göra det jobbiga.

Så, på vägen hem gick jag förbi systemet. Jag kommer nedan att infoga en print screen av en sms-konversation mellan mig och en nära vän.

Har du någon gång varit sugen på ett hederligt gott glas rödvin så vet du hur upprörande det är när man inser att det är bubblor i sagda vin. Då jag redan initialt kände mig i lite av ett underläge på grund av den jobbiga privata grejen jag skulle göra, kände jag mig om möjligt ännu mer underlägsen efter att ha insett mitt misstag. Det finns många sorters rödvin på systembolaget. Jag valde av oförklarliga skäl just en av de få mousserande varianterna. Det kändes som att de små bubblorna fnittrade och hånade mig, typ: hihi, där sitter du i din morgonrock och har tänt ljus, trodde du verkligen att det skulle fungera, hihi.

Tack men nej tack, du förhatliga Lambrusco di Modena.
/Slaktarn