Inlägg taggade: Norstedts

21:19 3 Jul 2017

Hej på er. Jag har legat i sängen i några dagar på grund av en ovanligt nasty förkylning. Idag ser jag ljuset i tunneln, jag har varit uppe och skrubbat rent i köket och till och med varit ute på en liten utflykt i närområdet för att inhandla diverse förnödenheter. Imorgon kanske jag kan slå till på lite vildare aktiviteter, vem vet.

Att se friskhetsjuset i förkylningstunneln har också medfört att jag kan använda min hjärna igen! Och kvack, vad många olika viktiga tankar som står i kö för att behandlas. Många av dem har med mat att göra, eftersom det ju tillhör min favoritkategori av saker att tänka på, och som en liten teaser för framtiden och kontroll av vad ni läsare helst vill ta del av för läsning tänkte jag dela med mig av dessa.

1. Det var ju det här med Harry Potter.


Jag har senaste två månaderna (absolut enbart i researchsyfte och inget annat) plöjt igenom samtliga HP-böcker OCH sett samtliga HP-filmer i syfte att kunna göra en så utförlig analys av HP-världens gastronomiska aspekter det bara går, och i förlängningen dela med mig av mina lärdomar i detta forum. Det enda positiva jag har att säga om senaste dagarnas sjukdom är att det möjliggjorde att slå spiken i kistan på detta projekt, jag såg nämligen de sista två filmerna igår. Yes! Jag har förstått på era uppmuntrande kommentarer att det inte bara är jag som går igång på det här, och jag vill bara säga: det är på G. Tålamod!

2. Fikonträdens hemlighet


Fikon är en frukt som har en stor och hängiven fanbase – men jag tror knappast att gemene fikonlover känner till dess mörka och häpnadsväckande hemlighet! Det gjorde inte jag heller, tills imorse, när jag av ren slump snubblade över en text på ämnet. Det visar sig nämligen att processen från blomma till frukt är riktigt sjuk i just fikonets fall. Mer om detta i ett kommande blogginlägg (som förmodligen mer kommer likna en synopsis till en science fiction-rulle än ett mysigt livsstilskåseri).

3. Maten som ska göra en vacker


Norstedts förlag gav nyligen ut en bok som heter Beautyfood. Den beskrivs såhär: ”Går det att äta sig snyggare? Finns nyckeln till strålande hy, starkare naglar och glansigare hår på tallriken? Kan vi, med helt vanliga råvaror, montera upp en stoppskylt mot rynkor, plitor och grånande hår? Ja! enligt skönhets- och hälsoredaktören Maria Ahlgren. I en modern, effektiv skönhetsrutin är kastrullen lika viktig som krämburken.”

Det där med att man så att säga är vad man äter kommer ju knappast som en chock, men att bläddra i den här boken genererade minnen av tiden då min ansikshud var allt annat än finnfri och slät som en babyrumpa. Jag testade allt – krämer, syror, tabletter, huskurer, självspäkning, kokosolja, läkarbesök… och naturligtvis precis det som boken handlar om, nämligen att äta saker som mirakulöst skulle förvandla det skrovliga och röda till slätt och strålande. Min resa att äta mig acnefri involverade en mängd olika intag, det ena mer orimligt än den andra, och slutade med en gigantisk burk svindyrt vitaminpulver jag i ett ögonblick av panikartad desperation beställt från USA. Det blev varken någon beauty eller någon food att tala om.

Känner att det finns mer att säga på ämnet ”beautyfood” – har du egna upplevelser, positiva som negativa – får du gärna dela med dig via mail (julia.gummesson@nojesguiden.se) eller i kommentarerna. Så kan vi snacka om det allihopa! Tillsammans!

4. Vilken värd-typ är du?


Att bjuda hem folk och utfodra dem är bland det bästa jag vet. Att vara ”värd” innebär dock en uppsättning ställningstaganden, hur liten eller stor affär man än vill göra av det här med att bjuda hem folk. Ju fler middagar hos andra jag går på desto mer medveten blir jag om min egen approach, och alla upptäckter jag gör om mig själv i det avseendet är långt ifrån smickrande. Till exempel hatar jag knytkalas, åtminstone om det inte sker under extremt kontrollerade former, och jag avskyr att ”mötas upp och handla” när jag ska hem till någon på middag (tycker överhuvudtaget inte om att gå i butiker i sällskap av andra, sen finns det ju ett element av att så att säga bli snuvad på konfekten – jag gick ju hem till dig på middag för att slippa handla och laga mat?! osv). Nå, många tankar som ni hör. En vacker dag inte allt för långt bort ska jag skriva ner samtliga.

5. Några temamiddagar jag längtar efter att utsätta andra för

  • McDonalds-middagen
    En middag värdig alla vuxna barn out there. Förrätt, varmrätt och efterrätt, alltsammans hemlagade versioner av McDonalds-klassiker. Typ såhär: förrätt i form av hemlagade chilicheese med olika dipsåser, varmrätten blir naturligtvis utformad som Happy Meal med tillhörande leksak och skulle kunna bestå av en McBean (har precis upptäckt ett enastående bönburgarrecept) med pommes frites och passande dryck, och efterrätten små individuella fyrkantiga pajer i smördeg (de här tillexempel, med fyllning av jordgubb och rabarber). Alltsammans förstås levererat enligt McDonaldsmodellen – brickor med tillhörande informativt underläggspapper på, sugrör och pappersomslag. Längtar så jag nästan spricker.
  • Dalí-middagen!
    Jag gick igenom första halvan av Salvador och hans hustru Galas oerhört excentriska tegelsten till kokbok Les diners de Gala i det här inlägget. Tänk att få ta sina gäster (som ej bör vara för kinkigt lagda) med storm med rätter som Afroditepuré, kräftor på en bädd av hetlevrade martyrer och snigelsaltimbocca? Några som redan gjort slag i saken är Erik Galli och Martin Persson från tidningen Bon, och deras upplevelse finns dokumenterad i text och bild här. Läs!
  • Drömmen om en helt monokrom måltid består, egentligen sjukt att det aldrig blivit av.

Bubblare: människor som luktar tryffel fast de inte ätit tryffel. Hur sjutton kan det komma sig? Finns det någon märklig vetenskaplig anledning till att det skulle kunna hända? (spoiler: ja)

Som sagt, så mycket kul i hjärnan just nu! Vad ska vi avhandla först?

Er ständigt kunskapstörstande och mathungrige,
/Slaktarn

11:24 27 Sep 2016

Författaren Kristina Sandbergs triologi om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik är älskad av många. Jag har inte läst de böckerna själv. När jag pratar med någon som gjort det blir de oftast eld och lågor, beskriver karaktären Maj som en slags hjältinna som verkar i det tysta, eller så drar de paralleller till egna släktingar. Kvinnliga släktingar som, liksom Maj, var hemmafruar under det svenska folkhemmets fyrtio- och femtiotal. Kvinnliga släktingar som gjorde det möjligt för sina män att göra karriär, men som själva inte fick något verkligt erkännande annat än för det goda dillköttet som mirakulöst uppenbarat sig på matbordet.

Nu har Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn sett till att Maj fått en egen kokbok. I I köket hos Maj har de samlat ett hundratal recept hämtade ur Majs värld, varvat med utdrag ur böckerna och nyskrivna texter som sätter huvudkaraktärens tillvaro och kokkonst i ett nutida perspektiv.

maj2

Jag fick hem ett exemplar för ett par veckor sedan. För det första är I köket med Maj en oerhört fin bok. Jag njuter av att bläddra i den. Formgivaren Kühlhorn har gjort ett fantastiskt jobb. För det andra är det en bok som gör mig märkligt rörd. Den får mig att tänka på alla pärmar och anteckningsblock jag sett men inte funderat mycket över när jag varit på besök hos äldre släktingar. Fulla av tidningsurklipp från Allers och hastigt nedrafsade måttangivelser i blyerts. Böckernas fläckade sidor som om man analyserade varje mystiska fläck förmodligen skulle visa sig vara fulla av både rullrånssmet, strömmingslåda och ättikslag.

För ganska många år sedan påbörjade jag ett projekt vars ursprungliga syfte var att samla ihop mina till åren gångna kvinnliga släktingars berättelser om mat, kokkaffe över öppen eld i skogen och tunnbrödsbakning, allt det där som jag vet kommer att försvinna med dem. Filmmaterialet skulle visa sig innehålla ungefär tio procent mat, och resterande nittio var berättelser ur livet. Eller bara kort och gott livet här och nu, mitt framför mina ögon. Jag fick reda på mycket om de här kvinnorna, missfall och kärlekshistorier, små och stora draman. Ingången till alltsammans var maten. Det är nog därför jag tycker att mat är så fantastiskt kul.

Boken I köket med Maj är ett praktexempel på det, hur alltsammans lustigt nog kan kokas ner till innehållet i en gryta.

/Slaktarn