Inlägg taggade: P1

17:00 26 Jan 2016

Ända sedan jag såg ett glasspaket från Siaglass med smaken skumbanan har jag tänkt att de är lite crazy. Lite oförutsägbara i all sin trygga varumärkesstabilitet. Det kan liksom balla ur åt både det ena och det andra hållet.

Igår kom ett pressmeddelande från nämnda glassproducent där de presenterade sina nyheter i kulglasskategorin. De har bland annat gjort en popcornglass (applåd!). Och en rödbeta/peppar-sorbet som kommer att ingå i deras restaurangsortiment. Så här säger de om rödbetsglassen: ”Färgstark rödbetssorbet med smak av timjan och svartpeppar. Som förrätt men blinier och gräddfil eller som en vågad shot mellan två rätter – en sorbetkula och en skvätt vodka.”

Ni hör ju! Det ballar ur. Och det är ju kul. Min egen relation till just rödbetsglass är inte speciellt positiv. Den blir oerhört vacker i färgen, men smakar… jord. Å andra sidan är ju ”dirty food” årets stora mattrend, om man får tro Lennart Wallander på matkommunikationsbyrån Food & Friends. Allt är alltså i sin ordning.

Högst relaterat för att inte säga viktigt: Det här gamla blogginlägget, där Gabriella Ahlström berättar om sin rödbetssorbetupplevelse i P1-programmet Spanarna, som kortfattat skulle kunna sammanfattas med: varför ska det vara gott, när det kan vara intressant?

14:54 28 Sep 2015

Meny i P1 handlade senast om att leka med maten, och vad det ska tjäna till.

Det där med att leka med maten avråds man från i tid och otid, och inte blir det mer lek bara för att man blir äldre. Undantaget, som jag älskade som barn, är det gamla psykadeliska barnprogrammet Hagelbäcks Matrast, där filmjölk blev till bilder som blev till en salig röra. Tittade man på barnprogram under tidigt nittiotal finns det en chans att mat minns detta.

Johan Hagelbäck har lekt med annan mat också, till exempel i sina konstverk med vindruvor.

”De är personliga och därför mänskliga. De blir allt skrynkligare med åren, men som unga druvor är de släta. De finns i olika färger, de kan vara stora eller små, tjocka eller smala. Som människor”, tycker han.

/Slaktarn

12:47 21 Apr 2015

”Jag vet inte hur det ser ut här runt bordet men min erfarenhet av lyxkrogar är ganska begränsad. Men ibland händer det även mig, och dagens spaning tänkte jag inleda med en upplevelse från ett sånt ställe, fjärran från vardagsmakaronerna. Menyn för denna kväll var en så kallad avsmakningsmeny, med andra ord en stolt parad av intrikata små skapelser som en efter en bars in. Och på ett av dessa små fat tornade en liten liten scharlakansröd kula rödbetssorbet. Den såg verkligen så utsökt ut där den låg, och eftersom målet ändå var att uppnå någon slags mättnadskänsla trots rätternas storlek så var det ett enkelt beslut att sätta skeden i denna sorbet. Och kan ni tro, vilken överraskning det blev. Föreställ er att ni går ut i skogen en kylig vårvinterdag innan tjärlen riktigt gått ur marken. Lägg er sedan ner med hela ansiktet tryckt mot jorden och därefter tar ett rejält bett. Så smakade det! Det smakade som något man aldrig tidigare haft i sin mun, och som man inte heller ska ha i sin mun. Vi hade också en mycket trevlig och något talträngd servitör som hade hela små noveller att berätta om varje rätt, man kan väl säga att berättelserna var mer omfattande än rätternas storlek. När han till slut kom fram till rödbetssorbeten så var det någon modig i sällskapet som inte kunde låta bli att säga att “Det här var ju faktiskt inte alls gott!”. Och, undrar ni då, vad svarade servitören? Blev han generad eller kanske irriterad? Nej, inte alls. Han blev faktiskt mest av allt förvånad. Gott?! Upprepade han. Vem har sagt att det ska vara gott?