Inlägg taggade: såser

22:52 29 Mar 2017

Den här rätten ser mest ut som en monokrom sörja, men som med så många andra rätter i samma kategori (brunmurrig mat som inte genererar speciellt många likes på instagram) är det inte utsidan som räknas. Gnocchis i femtio nyanser av brunt är nämligen ett litet välsmakande mirakel till sidorätt. Principen: knubbiga blekfeta små gnocchis, som skrubbar sig med grovkornig senap medan de förlustar sig i en rykande het spakälla av gul lök, torr äpplecider och grädde.

Gör så här:
Skär en stor gul lök i båtar och fräs i smör. Låt den mjukna, men inte ta för mycket färg. Följ upp med att dra i ett par deciliter sprakande torr äppelcider. Höj temperaturen och luta dig över pannan, unna dig en liten ångbaserad cider-facial medan alkoholen kokar bort och alltsammans reduceras en smula. Klicka i en rejäl matsked grovkornig senap, du har säkert någon egen favorit som åker fram då och då, varför inte låta den få en stund i rampljuset? Rör runt och häll sedan i grädden, en halvdeciliter borde göra susen, och så avslutar du med salt och peppar efter tycke. Dumpa i dina gnocchis och rör runt så att alltsammans får bekanta sig, och så låter du de gå några minuter tills de är mjuka och redo att ätas med hull och hår.

Ibland har jag färsk dragon i mot slutet, speciellt om jag ska äta detta tillsammans med en bit pocherat kycklingbröst. Detta är emellertid en rätt som går utmärkt att servera på egen hand: lägg bara till ett lass lättkokta haricot verts, eller en sallad på tunt skuren fänkål som fått en dusch i citronsaft. Såsen ensam är även den användbar att ha i rockärmen – lägg till några bitar äpple när du steker löken, och den blir perfekt som komplement till en omsorgsfullt tillagad bit fläsk.

/Slaktarn

12:47 27 Jan 2017

Vissa människor blir som galna när de pratar om chilisås. Det är som en religion för dem. Det finns alla nivåer: från ordinära men hängivna sriracha-lovers till fullfjädrade chilihorders, sånna som köper chilifrukter av allehanda slag i bulk och gör stor sak av att känna till de mest obskyra sorter och deras egenskaper, och som tänker på chilisåstillverkare på samma sätt som Björn Ranelid tänker på kvinnor. När den här bloggen en gång i tiden startades gjorde jag ett försök att begripa hur det kommer sig att some like it hot, inte minst på grund av att jag samtidigt hyrde en lägenhet i Bangkok under några veckors tid och varje dag förde en kamp på liv och död mot impulsen att stoppa en brandsläckare i munnen efter att ha ätit. Härliga tider.

På grund av det stora engagemang så kallad hot sauce uppbådar finns det såser i mängder att botanisera bland för den som vill. Är man ännu mer nyfiket lagd kan man göra egen. Det är enkelt, roligt och det händer konstiga saker med kroppen under tiden – ungefär som en helt vanlig fredagskväll alltså.

Slaktarns hot sauce

hs1

Det går bra att använda nästan vilken röd chili som helst till det här, men de bör vara torkade och av en sort du tycker särskilt mycket om. Är du en riktig paragrafryttare går du och skaffar dig ett lass chile de arbol, för det är den sort jag använder i mitt recept. Chile de arbol har små röda lätt böjda frukter som är mycket goda, och ligger väl på något slags medel i styrka. Men, som sagt: det roliga med att göra sånna här såser är att exprimentera, och tycker du att färsk röd pimentochili förstärkt av ett par bulliga små habaneros är vägen till lycka så bör du följa den – jag erbjuder dig med mitt recept endast en (om än mycket väl uttänkt och fantastiskt god) skiss.

Använd:
100 gram torkad chile de arbol
5 skalade vitlöksklyftor
Ett par teskedar salt
5 deciliter vatten
1 deciliter äppelcidervinäger

Gör:
1. Plocka bort stjälkarna från dina torkade chilifrukter. Lägg chili och vitlök i en skål, koka upp vattnet och häll det över dem. Täck för med plastfilm och låt stå i minst tre timmar. Häll sedan av vattnet och lägg det som återstår i en matberedare eller mixer (att inhalera ångorna av detta är spännande och lite obehagligt, passa dig om du är en mes).
2. Lägg till övriga ingredienser och mixa tills du har en slät sörja. Unna dig sedan en stund att njuta av färgen på det du skapat, den är fantastisk och bör inte ignoreras.
3. Nu till något mycket viktigt: lagring och fermentering. Häll över såsen i sterila glasburkar (med sterila menar jag i mitt fall burkar som kommer direkt ur diskmaskinen och som jag inte hållit på och kladdat på/i) och tillverka ett slags provisoriskt lock av hushållspapper som hålls på plats med hjälp av en gummisnodd. Jag är egentligen är osäker på om detta är viktigt, men det känns bra och det håller eventuella inkräktare borta. Efter en vecka i ett mörkt utrymme kommer såsen att ha ändrat textur, den blir liksom porösare, men framförallt ha en annorlunda smak.  Om den från början är skränig, fruktig och uppmärksamhetssökande blir den sedan djupare i smaken, inte lika stark och bjärt men med mer bredd. Båda varianterna har sin charm, men lagringen gör den enligt mitt tycke godare. Och det är ju alltid något att eftersträva.
4. För över i mindre steriliserade flaskor eller burkar (eller varför inte sånna här klämflaskor!). Det är klokt att göra mycket på en gång, för så länge du håller allt rent och fint så håller såsen i uppåt sex månader i rumstemperatur.

hot sauce2

Det återstår bara en sak för min del, och det är att säga VAR-SÅ-GOD. Varsågod för denna informationsskatt, förvalta den väl och ha så roligt!

/Slaktarn

12:57 4 Dec 2015
Det var det här med Picard, ja. Att det är en bra och uppiggande livsmedelsbutik. USP: Allt är fryst, det mesta är gott/intressant/åtråvärt. För ett tag sedan gladdes jag åt att Picard nu äntligen öppnar i Malmö. När jag fick pressutskicket hörde jag genast av mig till en vän vars mor bor i Lund. Modern har nämligen länge gått och gnällt över bristen på Picardbutiker i sydsverige, men nu skulle alltså min vän äntligen få leverera lite glada nyheter till henne.
– Åh, hon kommer att bli så glad! Sa min vän efter att jag berättat om Malmöetableringen.
– Skicka henne den här länken så kan hon läsa! Sade jag.
– Nej, vet du vad, jag väntar nog med att berätta till efter jul. Annars kommer hela julbordet bestå av Picardgrejer, sade hon.
Vi har dock ett… problem. Picard verkar ha delat upp befolkningen i två läger. De som besökt butiken i utlandet, och därför känner sig extatiska och som fisken i vattnet där i frysmatens himmelrike, och så de som skrämt tittar in på den obehagligt kliniska lysrörsflimrande butiksmiljön, nyfikna men utan en tanke på att det bara är att öppna dörren och gå in. Att det bara är frysmat i frysdiskar. Att det finns funktion för detta i deras liv. Så nu ska vi reda ut begreppen lite. Se det som en slags nybörjarguide till detta frysmecka. En checklista på saker att plocka ned i kundkorgen, den gång du tar steget in och igenom butiken, för att slutligen blygt närma dig kassan. Jag kommer att lista mina favoriter att köpa. Och försöka berätta vad de olika sakerna egentligen ska vara bra för.
1. Tarte Tatin och dess vänner
En så snaskigt tillfredställande efterrätt som Tarte Tatin med lättvispad grädde är svår att slå. Men det är inte alltid man har lust att stå och slaska med smör och frukt och gud vet vad i en stekpanna. Picard säljer en mycket god sådan, som finns i version stor samt tvåpack version mindre. Tarte aux abricots är också satans god, liksom tarte aux pommes och … ja kort sagt, investera i så många tartes du orkar bära. Och så förvarar du dem i frysen tills du en vacker dag drabbas av det oresonliga suget efter en, eller fem.
2. Styckfrysta kammusslor (aka Noix de Saint-Jaques)
För 159 spänn höjer du nivån av sofistikering hos din frys i ett kick. Jag tycker om att laga en rätt där spaghetti samsas med en sås på vitt vin, persilja och smör och så mängder av dessa små rackare i varje generösa portion. Eller, gör en förrätt med några stycken stekta musslor som du serverar tillsammans med snabbkokt savoykål och brynt smör och några saltflingor.
3. Styckfrysta körsbär
Jag har förstått att det finns individer som inte tycker om körsbär. Som fått för sig att det måste vara likvärdigt med de vidriga körsbärspralinerna man alltid försökt undvika att välja i chokladasken. Det är fel. Och har du inte gett körsbären en ordentlig chans ska du faktiskt inte komma med pekpinnar i frågan. Här är det lämpligt att citrera Niki Segnit i min favoritbok The Flavour Thesaurus: ”Medan hela världen höll andan och undrade vem som mördat Laura Palmer sitter jag och drömmer om att slå mig ned bredvid agent Cooper på Double R Diner och dricka en kopp kaffe och äta en bit av deras berömda körsbärspaj”. Använd till: Paj med vaniljglass, värm upp bären med lite socker i en kastrull (och kanske lite sprit) och ha till vaniljglass eller chokladmousse eller i en chokladtårta, eller ha som tillbehör till en köttbit av vilt-typ.
4. Bake-off grejer
Croissanter som man bakar i ugnen, pain au chocolat i minivariant, bagels och allehanda bröd. Fyll frysen och var aldrig utan bröd på morgonen igen. Glutenfritt fölk need not apply.
5. Såser och buljonger
Jag ska erkänna att jag endast provat skaldjurssåsen (bra till pastan med kamusslor jag nämde ovan!), ankleversåsen och beurre blanc-såsen. Baserat på dessa smak är jag öppen för att testa resterande utbud. Buljongerna är också bra, men det finns tyvärr ingen vegetarisk variant av dessa.
6. Fikon i klyftor & mirabelleplommon
Alla årets månader då fikon inte är i säsong är dessa frysta ett bra alternativ. Tina upp i rumstemperatur och ät som de är till goda ostar, eller som sidekick till en bit anka. Eller lägg i bröd, om du nu skulle få för dig att syssla med brödbakning.
I boken Igelkottens elegans finns en karaktär som är portvakt och som ägnar sitt liv åt att mörka sina o-portvaktsaktiga specialintressen, vilka är klassisk musik, läsning, reflektion och mirabelleplommon. Dessa är inte så lätta att få tag i om a) man inte bor i Frankrike, eller b) de inte är i säsong. Här är lösningen på det problemet. Om man nu tycker att det är ett problem. Det tycker jag. De här kan man göra paj av, eller kompott som man har till ostbricka, på sin gröt, yoghurt eller vad man nu har lust med.
7. Pajdeg
Jag hatar att göra pajdeg. Men jag tycker mycket om paj. Och jag misstänker att jag inte är den enda som känner på detta vis. Picard har fryst utkavlad pajdeg, till söta pajer eller matpajer, bakade på riktigt smör. Bliss.
8. Småsnacks
Det finns ca en miljard snittar, tilltugg och förrättsgrejer i sortimentet. Allt från minihamburgare och små friterade räkor till smördegsknyten fyllda med getost. Jag är rätt förtjust i dessa baconlindade katrinplommon. Måhända inte något i samtligas smak, men de behöver man ju inte bjuda på middag då.
9. Salta tartes
I princip alla minitartes är bra. Speciellt den med ovan, och den med tomat. Den kan man äta all day every day.
10. Bovetegaletter
De här frysta galetterna gjorda på bovete är en bra stapelvara att ha i frysen. Lägg ut i en medelvarm stekpanna med liten smörklick och ös på det du känner för. Ost av olika slag, creme fraiche, rökt lax, getost, spenat, stekt ägg, vad sjutton som helst.
Kanske vågar ni er på en tur in nu. Kanske kan ni också tipsa mig om grejer, om ni har några?
Tack för idag,
/Slaktarn
09:00 8 Apr 2015

Grönsaker med dipp har ju lite av en looserstämpel på sig som någon form av substitut för fetare snacks. Slår vad om att tasteline har lagt in recept på grönsaker och dipp under kategorin “tjejmiddag” (inget ont om tjejmiddagar, men det bör ej vara synonymt med grönsaker och dipp). Nåja, ser man bortanför substitutkänslan finner man att grönsaker och dipp faktiskt är både trevligt och dessutom går att uppdatera från mesmat till något mycket mer intressant.

Vill man verka sund och cool på ett lite sjuttiotalsaktigt sätt kan man bjuda sina gäster och sig själv på rädisor och aioli.

Skölj och ansa rädisorna. Gör en aioli på två äggulor och kallpressad rapsolja (se till att både äggen och oljan har rumstemperatur, annars är du dömd att misslyckas). Rosta tre stora vitlöksklyftor i sina skal på 200 grader i ugnen. Efter tjugo minuter kan man plocka ut klyftorna och liksom pressa ut innehållet som då bör ha förvandlats till en mild, lite nötig vitlökskräm inuti sina frasiga skal. Blanda ner dessa i aiolin tillsammans med en stor nypa flingsalt, nymald svartpeppar, ett par matskedar vitvinsvinäger och en tesked dijonsenap. Hacka ett par sardeller fint och blanda ner de också. Sedan är det bara att servera på ett lite retrolarvigt sätt som synes ovan, förslagsvis med en bubblig kyld dryck.

Frukt är godis! Grönsaker är chips! Allt är upp och ned!

/Slaktarn